ATT TA EN PAUS OCH ATT UTVECKLAS

Det har gått en månad nu sedan mamma lämnade oss. Jag har behövt den här månaden för att komma ikapp mig själv. Till att reflektera över de senaste fem månaderna, när jag hittade henne efter  första stroken av två och att vara aktsam om liv som fortfarande pågår. Jag brukar inte vara alltför privat på bloggen, så därför får det räcka med detta i skrift när det gäller min mammas bortgång.

Här hemma pågår livet för fullt. Min krokusäng börjar leverera även om den behöver några år till innan den kan kallas äng. Lite mer av en plats där det dyker upp spridda krokusar i olika färger just nu.  

Fönstren svämmar över av sådder och ute gräver jag större rabatter och utökar köksträdgården. 

Här under det gamla trädet ska det planteras örter mot norr och kryddväxter mot söder. I huvudet är det lummigt och mysigt att vandra längs den lilla upptrampade stigen i gräsmattan på väg mot en simtur i poolhuset. I verkligheten är det en jädra massa jobb innan det blir verklighet, men en dag så.

Sen måste jag ju bara berätta om våra nykläckta kycklingar också. Lagom till påskafton kläcktes 6 stycken alldeles bedårande små kycklingar av sorten hedemorahöns. Vi har ju gammalsvensk vit leghorn sedan innan och hedemora är nya för mig. Det jag tycker är så fint med den rasen är att deras ögon är mörka. De ser snälla ut och inte stirriga som många andra hönsraser gör. Just nu bor de under en värmelampa i kammaren och har en dammvippa av fjädrar som surrogatmamma. De äter ur handen och går med på att bli lyfta och tagna i. Jag är verkligen inte duktig på att könsbestämma kycklingar men jag tror nästan helt säkert att en av dem är en tupp. Benen är kraftigare och så tycker jag att den är lite mer kavat än de andra. Tiden får utvisa.

Nu ska jag plantera lite fler fröer. Bland annat musselsyska och melon. Jag är lite stolt över mig själv som lyckats hålla min såplan och inte speeda iväg och så allt i januari. Långsamhetens lov har fått en ny innebörd. Jag har utvecklats!

Kram Sussie

NÄR HEMMET BARA ÄR EN MELLANSTATION

 

I flera månader har jag nästan inte gjort annat än att städa. Ändå är det rörigt typ precis överallt här hemma. Känner nästan panik när jag undrar om det någonsin kommer att bli ordning och plockat igen. Det händer allt som oftast att jag tvivlar.

Det blir väl kanske så, när det är hos andra jag städar istället för hos mig själv. Vårt hem är just nu en mellanstation för en annan persons saker och det är bara att gilla läget.

Det pågår nämligen flyttstädning av mammas lägenhet eftersom hon äntligen fått plats på ett särskilt boende. Det är utflytt och inflytt på samma gång och mitt i alltihop ska det flyttstädas.  

Jag har aldrig någonsin tagit städhjälp, men nu funderar jag faktiskt på att unna mig det när, all flytt är avklarad. Risken är väl bara att jag kommer att skämmas så mycket att ta hem någon utomstående, att jag städar först innan de kommer. 

Bilden i dagens inlägg är tagen precis nu. Det finns hörn här hemma som är okej också. Den uppmärksamme ser kanske ändå att det står påsar med saker som ska vidare bakom dörren. 

Igår hade jag feeling och ork att rensa ur min egen garderob och  nu finns tre kassar med kläder som ska lämnas vidare till de som bättre behöver dem. En skön känsla.

Just nu ligger sådder och annat odlingsrelaterat lite på is. Istället är det dammvippan som går  på högvarv.

Och Raymond har börjat ta tag i toaletten på övervåningens som ska göras om. Lite byggdamm ovanpå allt är ju aldrig fel.

Sussie

 

HALLÅ! JAG ÄR VAKEN!

Det brukar vara jag som väcker pelargonerna någon gång i slutet av februari.  Ett litet försiktigt

-Godmorgon, dags att vakna nu!

Pelargonerna brukar vara vårligt gängliga och ganska rufsiga efter vintervilan, men i år tror jag minsann det pågått något slags uppror i pelargonsällskapet.

Plantorna är kraftiga och på gång av helt egen kraft. Igår skrek de rent av till mig.

- Hallå! Hallå! Vi är vakna! Ge oss ny jord nuuuu!

Jag fattade och införskaffade ny jord och planterade om. Hoppas innerligt att blomningen kommer igång som den ska också och att bristen på vintervila inte påverkat negativt på något sätt. 

Jag, som brukar passa på att ta massor av sticklingar i samband med omplanteringen, får nu istället njuta av kraftiga och buskiga plantor från start. Jag tar sticklingar lite längre fram istället. Vill låta dem girigt moffa i sig näring och bygga upp blomanlagen utan att behöva släppa ifrån sig sitt halva jag precis nu.

Vill ni läsa andra inlägg om pelargoner på bloggen är det bara att klicka här. 

Ett annat tips som jag gärna tipsar om är appen Oh Garden. Det här är inget samarbete utan helt enkelt ett tips på en bra app om ni som jag tycker om att ha en struktur och en plan med trädgården. Finns där appar finns.

Dags att ta tag i dagen. Först ut förmiddagskaffet. Den goaste koppen av dem alla.

Kram

Sussie