KYCKLINGARNA HAR KLÄCKTS

Av tio inköpta avelsägg kläcktes fem små ljuvliga dunbollar. Femtio procent utdelning är mer an vad jag trodde. Det är många uppfödare som inte skickar ägg på posten utan bara levererar via hämtning just för att embryon i äggen kan dö på grund av postens hantering.

Vi har kläckt fram kycklingar förut men då främst på naturlig väg. När hönan stadigt ruvat i tre veckor och sedan skyddat dem med hela sitt hjärta om någon kommit för nära dem.

Nu är det jag som måste beskydda och vara den stora vännen som motar bort faror. Vi har ju till exempel en katt. Världens snällaste visserligen, men jag skulle inte släppa in honom till kycklingarna ensam, det skulle jag inte. Just nu bor de i en stor plastlåda med värmelampa inne i kammaren. 

Trötta och pussiga under värmelampan 

Nu har jag också möjlighet att betinga kycklingarna lite när jag slipper bli åthutad av en sur hönsmamma när jag kommer nära de små.

Jag plockar upp dem och vänjer dem vid mänsklig kontakt tidigt nu när jag kan. Det underlättar så mycket när de blir äldre sedan. Varje gång jag ger dem mat gör jag ett visst läte så de vet att det vankas godsaker. Det är förhoppningsvis ett bra sätt att lära dem att komma på invallning när de  blir så stora att de får vistas fritt ute.

Man kan ju knappast se sig mätt på dem. Rysligt söta!

Dags att ta tag i dagen. Jag behöver åka in en sväng till Sunne och köpa kycklingfoder. 

Kram

Sussie

(EK)LUNDS LÖVSAL

 Målbilder!

Här har jag börjat ta bort ett gammalt dött träd som blivit kvar i dungen sedan stormen 2014.

Hela mitt huvud är fullt av målbilder. Det jag gör nu kommer att vara fint om fem… tio… femton år. Så har jag inrett vår trädgård sedan dag ett. Idén tar alltid form i huvudet där den får snurra runt några kvällar när jag ska somna. Jag tänker som bäst (och vildast) på vilka projekt jag ska ta mig för, precis innan jag ska somna.

Sedan förra sensommaren har jag gjort en lund i huvudet. Det växer sippor där och den ska vara som en liten gömd trädgårdsplätt känd enbart för den som vet om den. Typ jag och alla andra som läser bloggen då. 

Under påsken påbörjade jag härjarfasen. Den är nästan roligast. Och jobbigast. Kroppen blir trött men lycklig och jag njuter verkligen. 

Lunden kommer att placeras i ett buskage vid vår trädgårdsgräns beläget mot ett fält på andra sidan. Det som växer där idag är:

Sibirisk örtbuske - får troligtvis vara kvar. En fådd planta vi satte ner där för att vi inte visste vart annars den skulle planteras. Har vuxit sig stor.

Rönnspirea - funderar på att spara som en insynshäck av den. Ett riktigt gissel om den släpps efter för mycket. Får fundera vidare.

Buskros - oklart om den får vara kvar.

Rönn - den är jättefin och kommer att få en huvudroll.

Sälg - stora vackra träd som får vara kvar.

Gran - självsådd. Tas bort.

Björk - ska vara kvar.

Kornell - ska testa att stamma upp den till något mer träd- än buskliknande.

Funkia - säg någon plats i vår trädgård där det inte växer någon form av funkia. Går knappast. Men den får nog vara kvar där på skuggsidan av lunden.

Idag är det ett mellanrum mellan de två ytorna som ska få bilda lunden. Jag kommer att plantera fler träd och göra en liten stig någonstans. I härjarfasen finns det tid att drömma och planera vidare. Man behöver nya målbilder hela tiden när det värker i kroppen efter en hel dags hårt trädgårdsarbete.

Inser att det nog låter lite pretentiöst att det är en lund jag anlägger, men en lund är en mindre lövskog, en lövsal. Vilket vackert ord förresten! Lövsal…

 Kanske lunden ska få namnet Lövsalen? Alla mina rabatter och trädgårdskvarter har ju faktiskt namn. Lövsalen blir det! 

Kram

Sussie

3 TISDAGS-T

Tittut

Överallt i trädgården dyker små vårtecken upp. Krokus, blåstjärnor och snödroppar. Jag blir lika glatt överraskad varje år eftersom jag alltid köper lökar på hösten utan att riktigt planera var jag ska plantera dem. Det blir lite här och där, med den påföljden att trädgården fortsätter att överraska mig efter 30 år. Jag vet inte hur många gånger jag sagt:

- Men oj! Växer det sådana här HÄR?

Påskliljor och narcisser tränger sig upp ur marken, fåglarna kvittrar och jag har skit under naglarna eftersom jag fullkomligt älskar att stoppa händerna i jord. Tycker inte om att använda handskar. Tycker inte om skit under naglarna heller,  men kapitulerar alltid inför känslan att stoppa händerna i myllan.

Trädbeskärning

Äppelträden är beskurna. Det är alltid en sån härlig känsla när det arbetet är gjort. Det ser fint och städat ut och jag undrar alltid vart äpplena ska kunna växa till. Det finns liksom inte så mycket kvar av trädkronan när beskärningen är klar.

Våra äppelträd har verkligen fått kämpa sedan vi köpte huset. Den förra ägaren hade bara kapat av alla träd rakt av på huvudstammarna. Allt träd på samma höjd. Träden bestod av 90% vattenskott. 

Vi kunde ingenting om trädbeskärning för 30 år sedan, men tänkte att det inte kunde bli värre än vad det var. 

Hade vi fått ta hand om träden från början hade de definitivt sett annorlunda ut än vad de gör idag, men det är bra nog.  Vi får äpplen så det räcker och blir över. 

Ibland beskär vi på vårvintern, ibland under JAS- månaderna. När lusten, tiden och orken finns helt enkelt.

Tillåten

Vår förra katt, Hus-Alf, skulle aldrig ha lagt sig i vår säng. Han var lärd från nyfödd att inte ligga i sängarna. Sen flyttar den här gamla herren in och varken jag eller Raymond skulle komma på tanken att fösa ut honom när han lagt sig för att ta en tupplur. Han ligger alltid på min halva av sängen.

Vi behandlar honom som en prins. Gullar, fjäskar och tillåter honom allt som förra katten ville, men inte fick. 

Kram

 Sussie