JAG och mitt FÖRETAG ~ del 4

Många frågar hur jag hinner arbeta heltid och samtidigt driva Granne med Selma. Själv har jag faktiskt aldrig ställt den frågan till mig själv.


         Om man skaffar arbeten man älskar behöver man inte arbeta en enda dag i sitt liv.


Jag har arbetat inom skolan sedan 1992 och gör det fortfarande av den enkla anledningen att jag har världens bästa jobb. Jag känner mig inte färdig med skolan utan vill fortfarande ha den som en plattform i mitt yrkesverksamma liv.

Granne med Selma må ha kommit till av en slump men hur jag lever med mitt företag är ett mycket medvetet val.

Jag vill inte att Granne med Selma ska bli en belastning. Jag vill fortsätta baka, träffa människor, vara kreativ, hålla föreläsningar, utveckla affärsidéer och samtidigt njuta av känslan att det är okej med "bara" det. Skulle jag driva Granne med Selma mer affärsmässigt skulle jag tvingas säga nej till saker som jag säger ja till idag, av den enkla anledningen, att det är för mycket jobb för alldeles för lite pengar. Jag inser att jag är för luststyrd för att enbart vilja ha mitt företag som enda inkomstkälla.

Klokt, säger en del. Vansinne, säger någon annan.

Man kan inte överleva som företagare om man blir en slags "local hero". Någon som "ställer upp"  "byter gentjänster" eller ger "kompispriser" till alla man känner. Även om man vill, så går det inte. Då överlever man inte.

Jag beundrar människor som helt släpper taget från sin "trygga" anställning och blir företagare fullt ut. Jag beundrar deras mod och jag har förståelse för varför saker och ting kostar. Alla vill ha men hur många är beredda att betala?

Känd person som blivit miljonär på sitt företag:

- Jaha! (tonfallet i stil med "lilla gumman"). Tror du verkligen att du kan dra in några pengar, bli rik och störst på det här med att baka kakor?
- Nej, vet du vad! (tonfall i stil med "menar du allvar"). Störst har aldrig varit mitt mål. Det är bäst jag vill bli.


Sammanfattning:

• Hur mycket tid är du beredd att lägga ner på ditt företag? Stundtals jobbar man väldigt, väldigt mycket i tid räknat. En stor del av tiden läggs på sådant som inte syns: produktutveckling, bokföring etc. Utslaget blir timpenningen låg. 

• Hur prissätter du dig själv? Är du bekväm med att försvara din prissättning av "osynlig" tid om någon tycker att du är "för dyr"?

• Samarbeta med andra företagare. Bättre en liten del av något än allt av ingenting. Var inte rädd för konkurrens utan se det som något positivt. Du kommer att tvingas göra ditt bästa och som företagare lever du efter mottot: Om bättre finns, är inte bra nog. Bra kan konkurrenten va!

• Skaffa dig skinn på näsan och låt dig inte behandlas som skit.

Granne med Selma denna vecka:

• Får ett uppdrag gällande arbetarbostaden på Mårbacka. Gardiner ska sys.
• Hinner äntligen göra evenemanget "Dagskurs i Feng Shui den 22 februari" och hoppas att många vill anmäla sig.
• Skriver tre blogginläggsutkast och tackar ja till erbjudande om samarbete.
• Kan erbjuda mina bloggläsare rabatt hos samarbetsföretaget ovan.
• Tittar till Stallet och pysslar någon timme därute: fyller vattenlås, tittar till kylskåp och ser över så allt är i sin ordning.
• Har dåligt samvete för att jag inte hunnit göra inlägg med recept som en läsare önskat. Borde hinna, borde hinna...

Kram Sussie

Ljus i vardagen med LED

Ju äldre jag blir desto mer beroende blir jag av ljuset. När det våras, är det ljuset jag längtar mest efter och inte värmen.

Vi har bytt ut (nästan) alla våra lampor till lågenergi och LED-lampor. Vi har också plockat bort en del armatur och ersatt dem med spotlights istället.

Spotarna är infällda och ger uppåtgående sken, både i fönstret och på det lilla trappsteget vid glasdörren. Man behöver inte alltid sätta spotlights så att de lyser nedåt.

LED-belysning är fantastiskt tycker jag. Det finns ingen risk för överhettning vid infällning och så är det miljösmart. Energiförbrukningen för LED-lampor är 10% jämfört med vanliga traditionella glödlampor.
Vi har köpt vår spotar på Ljustema. Där finns också lampan jag gärna skulle vilja ha i vårt tv-rum.

Den skulle passa perfekt bakom soffan. I julas stod julgranen där och lyste upp vår tillvaro och när den slängdes ut blev det så mörkt där i hörnet.

Kram Sussie

Jag och mitt företag ~ del 3

En vacker sommardag 2007 var jag och dottern ute och gick på vår lilla grusväg.

- Mamma! Jag saknar liv och rörelse här ute på vischan!
   Kan vi inte starta ett kafé? Då blir det ju lite liv. Och så tycker du ju om att baka! Mamma!

 Jag var nog tyst lite för länge för dottern pockade på min uppmärksamhet när vi gått en bit till på grusvägen.

- Mamma! Hörde du inte?
- Jo... men vet du... ett kafé kanske man inte bara startar så där. Det krävs mycket jobb och jag trivs ju så bra med det jag arbetar med redan. 
Men det är sant som du säger. Jag tycker om att baka och jag tycker att din idé är jättekul.Vi kanske skulle kunna ordna ett kafferep? Ett sådant där gammaldags kafferep med massor av olika sorters kakor och tårta. Vi kan ju testa hur det är och så bjuder vi den och den... och den och den...och den och den...

Innovativ fråga, innovativ tanke, innovativt svar. Innovativt helt enkelt!

Där och då, en vacker sommardag bestämde alltså jag och min dotter att vi skulle göra kafferep för släkt och vänner. Jag bjöd in via bloggen och plötsligt började min mobil att ringa:

-Ja, hej mitt namn är Eva! Jag ringer från Farsta och skulle vilja boka 4 platser på kafferep hos dig. Jag har anknytning till Sunne och jag läser din blogg.

Det var nog inte riktigt förrän då som det gick upp för mig vad www betyder.  Hur kunde jag tro att endast släkt och vänner skulle hitta kafferepsinbjudan? Nu gällde det att vara lösningsfokuserad. Och innovativ.

- Åh! Jättetrevligt! Hjärtligt välkomna!! 

Telefonen fortsatte att ringa och eftersom jag var totalt oförberedd, så hade jag varken papper eller penna så jag kunde anteckna hur många vi skulle bli.
I bakhuvudet kändes det ändå som ett ganska stort antal personer så jag ändrade raskt inbjudan på bloggen till två dagars kafferep och gjorde också inbjudan mer formell.
Eftersom tidningsreportrar är uppmärksamma människor så föll det sig inte bättre än att även press fanns på plats när det första kafferepet i Stavik gick av stapeln.

Jag minns de första kafferepen som om de vore igår. Nervös, men leende, tog jag emot okända människor från olika delar av Sverige i vårt hem och bjöd dem på kaffe och kakor i långa banor.
Plötsligt sa en av gästerna lite frankt:

 - Ja, detta var då sannerligen riktigt trevligt det! Jag vill boka 4 platser till nästa års kafferep redan nu. För det blir väl fler kafferep i Stavik?

Jag visste det inte då, men när jag senare blev företagare och skulle fylla mitt varumärke med ett innehåll, så var det detta som blev utgångspunkten.

Sammanfattning:

• Som egenföretagare underlättar det om man är handlingskraftig och flexibel. Uppstår en situation så finns det bara ett råd:: LÖS DET! Det kanske dröjer ett tag innan du är lösningen på spåret och du kanske måste testa olika saker innan du hittar rätt, men att bara strunta i saken och hoppas att någon annan tar tag i det, är inte någon framgångsrik strategi.

• Allt kostar så var sparsam, men slösa på leenden och medmänsklighet. Om du har planerat dåligt eller inte har koll på läget så ska inte kunden/gästen/besökaren behöva lida för det. Du är själv ytterst ansvarig! Men, så får du ju också vissa dagar, arbeta för världens bästa chef ;)

Granne med Selma denna vecka:

• Första tavlan till konstrundans utställning nästan klar.
• Försöker hinna fota i dagsljus då det ger bättre foton än de som är tagna med blixt.
• Fakturering
• Några blogginläggsidéer skrivs och sparas som utkast. 
• Några förfrågningar om samarbete kring blogginlägg besvaras, accepteras eller avböjs.
• Stressas lite av att inte hinna göra evenemang på facebook gällande kommande aktiviteter i Stallet. Lovar mig själv att försöka göra det senast torsdag kväll. Räknar med nattpass.
• Anmäler mig till träff med kommunens nätverk för företagskvinnor.

Kram Sussie