Ett plus ett är ett

Tallrikshyllor brukar dyka upp på auktioner och loppisar titt som tätt. De brukar ligga under något bord, lite undanskuffade, brun- eller grönbetsade och egentligen ganska fula.

Men två fula saker kan ibland bli en fin. Om man sätter ihop dem. Och målar dem i en färg man tycker om.

Det vackra krönet kommer från Kallholmen. 

En granriskvist och två röda äpplen. Mer behövs det inte för att få julstämning.

Julen är en känsla och inte något som har med mängden saker att göra. Så säger jag, och så försöker jag leva.

Ta hand om er alla goa läsare!

Kram Sussie

Lantlig adventsljusstake

Första Advent är årets bästa helg.
Jag skulle gladeligen skippa julafton, till förmån för första advent.

Ett gammalt träkar fick bli årets adventsljusstake hemma hos oss. Fyllt med doftande granris, kanelstänger och blockljus. står den på bakbordet i köket.

Säkert kommer jag att få byta ut granriset, men vad gör väl det? Ibland är det skönt att njuta för stunden utan att tänka praktiskt.

En skön Advent önskar jag er alla!

Kram Sussie

Vaniljhjärtan

Att baka kakor är att skapa, och ta tillvara en gammal tradition, som håller på att försvinna. Man har helt enkelt inte tid att baka så som man gjorde förr.

Men om man ändå ställer till med kakbak, ska det gå undan och vara lätt. Man vill få ut mesta möjliga på kortast tid.

Jag förstår det, och jag gör likadant själv.

Men!

Om man någon gång ska baka en kaka som är lite pyssligare att göra och som är en riktig klassiker, ja då ska man baka Vaniljhjärtan!

Maken till god kaka hittar man sällan.

Den är vacker, god och samtidigt ett litet hantverk
Men - lite pysslig är den att göra. Och lite trixigt kan det vara, att få tag i hjärtformar som behövs för att göra den.

Jag hittade mina formar hos Sveico.  Ett företag som verkar kunna det här med traditioner och känsla när det gäller bakning. De har nämligen tillverkat köksredskap sedan 1914.

Formarna var suveränt bra! Håll utkik i affären efter märket.

Hittade också en rolig länk där man kan se hur det går till att baka vaniljhjärtan på Skäret. Klicka här om ni vill kika.

Receptet hittar du om du klickar på länken.

Kram Sussie - som nu ska börja adventsstäda OCH fika på vaniljhjärtan.

Kan man ge bort ett rep i julklapp?

Adventsbild från 2009

Den frågan får jag ibland i min mailbox.
Det frågan syftar på, är förstås, om man kan ge bort ett kafferep i present - i julklapp, till mor i morsdagspresent, till svärmor som fyller 70...?

Visst kan man det!

Maila mig på susanne@grannemedselma.se så ordnar jag ett presentkort.

Kram Sussie - som nu börjar längta efter årets Advent...

Eldsjäl nr 1 - Karina Johansson

Sunne kommun är känt för många saker. En av dessa saker, är de fantastiska författare, som bygden kan stoltsera med:

Selma Lagerlöf... Göran Tunström... Helen Tursten... Tove Klackenberg ... Inga-Britta Sundqvist...

Nu har ännu en stjärna fötts på den värmländska litteraturhimlen!

Den 26-27 november släpper Karina romanen ”Bara en pärla” i samband med bokmässan på Värmlands museum i Karlstad. Det är en roman om relationer, drömmar och ond bråd död och utspelas i Sunnemiljö.

Karina är en aktiv tjej och en riktig eldsjäl värd namnet. Hon målar, tränar och bloggar.

Om ni gör ett besök på hennes blogg, kan ni följa hennes bloggturné, som börjar i och med mitt inlägg.
 

Jag:
- Vad fick dig att ta steget - att skicka iväg ditt alster till ett förlag?


Karina:
-Drömmen låg länge i bakhuvudet men jag trodde aldrig att jag skulle komma så långt att jag verkligen skickade iväg manuset. Att ens tänka tanken att något jag hittat på skulle bli en bok kändes väldigt avlägset. Så när jag väl skickade iväg det vågade jag inte ens berätta om det för sambon.

En dag ringde ett förlag och förklarade att de gillade min historia. Gissa om sambon blev förvånad när jag berättade för honom!


Jag:
- Vad är nästa dröm du vill uppfylla?

Karina:
- Att boken blir omtyckt av läsarna. Det är en minst lika stor dröm som att få den utgiven.

Jag:
- Har du något motto som du lever efter?

Karina:
- Jag vill försöka förverkliga de drömmar jag bär på, livet är för kort för att drömmas bort. Skulle jag sedan misslyckas, får jag försöka vara stolt över att jag i alla fall har försökt.


Sen tycker jag att talesättet att ”behandla andra som du själv vill bli behandlad” är ett fint ledord att ha med sig.

Jag:
- Berätta lite om hur arbetet med din debutroman har varit.

Karina:
- Jag började skriva noveller sommaren 2006. Året därpå påbörjade jag arbetet med Bara en pärla och skickade in första versionen av manuset till förlag vintern 2008. Därefter fick jag kontakt med Libra Artic Förlag. De förklarade att de gillade historien, men att vissa delar måste förbättras.


Jag trodde att jag hade redigerat texten mycket innan. Men det var inget emot det arbete som sedan tog vid och många versioner senare satte jag punkt i somras.

       --------        --------        -------    

   

Jag blir lycklig när jag hör Karina berätta om sin dröm som gått i uppfyllelse - att skriva en bok... Den drömmen har nog många, även jag.

Och Karina har visat vägen. Det går, om man plockar fram eldsjälen inom sig.



Bara en pärla är en roman om relationer, drömmar och ond bråd död och utspelas i Sunne, Värmland.


Det fanns inget rimligt svar på frågan vad Angelika gjort vid bryggan. Hon var livrädd för vatten och hade inte varit i närheten av sjön på många år.

Emma tror inte på det folk i bygden säger; att Angelika var deprimerad och att drunkningen var ett självmord. Angelika var ju strålande glad över att hon och Emma äntligen kunde ta semester, den första sedan de startade hobbyaffären för tre år sedan.

När Emma sedan finner den tavla som Angelika gömt i affären strax före sin död minns hon plötsligt hur uppjagad hon varit och hur undvikande hon svarat på frågor om den. Emma inser att något inte stämmer. Men hon verkar vara ensam om att tro att Angelika inte begick självmord.

         --------         ---------        --------       

En given plats i min bokhylla!

Kram Sussie - som börjat förbereda årets adventsljusstake. I mitt huvud är den fantastiskt härlig. Hoppas bara den blir det i verkligheten också ;-)

Filbunkar och snälla tomtar

Om du sluter ögonen och tänker på ordet ”filbunke”, vad ser du framför dig då?


Jag ser en glasskål med blå kant och i den är det vit fil.

                                                                 Bild lånad från nätet

Bilden är klar och tydlig, fast jag aldrig ätit filbunke. Det är de där skålarna, som ger den tydliga känslan av tradition, lantlighet och hemtrevnad.

Min pappa sa alltid:

- Om jag ser några glasskålar med blå kant på auktion, så ska jag ropa in dem till dig!

Kanske är de svåra att få tag på, för några glasskålar med blå kant blev aldrig inropade.

Visste ni förresten att den blå kanten inte bara är en vacker dekoration? Den har också en praktisk betydelse. Den skrämmer nämligen bort närgångna flugor.

Under årens lopp har tanken på de där skålarna följt mig. Och när jag hamnade på ArtGlassVistas hemsida för ett tag sedan, fanns de där!

Skålarna jag drömt om!

I samma serie finns också glas:

Jag har bestämt mig!
 
En 30-årig längtan ska stillas. Jag ska ge mig själv några stycken i julklapp. Några skålar och några mjölkglas, det får det bli!


Och om jag inte gillar filbunke, kan jag ju alltid servera flingor… yoghurt … jordgubbar… nötter… dippsås eller smågodis ur dem.


Kram Sussie

P.S ArtGlassVista har börjat med Online Outlet. där de erbjuder populära paketerbjudanden, limiterade varor som är exklusiva från ArtGlassVista och  utgående sortimentet från Orrefors & Kosta Boda - för det mesta så säljs allt för ungefär 50% av det rekommenderade priset.

Det kan väl vara värt ett besök?!. D.S

Är du en Eldsjäl?

En Eldsjäl är "en person som har en brinnande, smittande entusiasm för något".

Jag vet att det finns många Eldsjälar runt om i landet. Jag har fått tips om flera stycken... var beredda! Snart kanske jag hör av mig.

I återkommande inlägg tänkte jag nämligen ha ett tema här på bloggen under ämnet: Entusiastiska Eldsjälar.

Gör du något som du vill berätta om för andra?

Kanske tillverkar du vackra krukor, syr kläder, skriver böcker eller textar vackra skyltar?
Kanske har du 40 olika pelargonsorter och söker efter flera som delar din passion?
Kanske tillverkar du fantastiska tårtor eller broderar de vackraste dukar man kan skåda?
Kanske  knåpar du ihop kransar eller kronor av mossa? Eller varför inte smycken?

Eller gör du något annat som du gärna vill berätta om här på bloggen?

Ta tillfället i akt och maila mig på
susanne@grannemedselma.se

Skriv lite om dig själv och vad du brinner för. Skicka med foton som du tillåter att de läggs ut på bloggen. Jag förbehåller mig rätten att välja ut de jag skriver om och jag hoppas det är många som vill vara med.
Stoppa undan Jante och häng på! Friskt vågat är hälften vunnet!

Stor kram till er alla!
/Sussie

Fick Far en slips idag?

Min pappa var en av de snällaste människor jag mött.

Han ställde alltid upp, och han trodde alltid att jag klarade allt. Aldrig någon gång sa han:

-Nej, Susanne! Detta klarar du inte!

Jag minns det som igår. Jag var 9-10 år och ville tapetsera om i hans lägenhet. Jag ville att han skulle ha det fint.

Många pappor skulle säkert ha gått med på att göra detta och låtit sin dotter hjälpa till. Men inte alla pappor skulle ha gått med på de villkor JAG dikterade:

Det var JAG som skulle tapetsera och pappa som skulle hjälpa till - om det behövdes.

Så blev det, och bra blev det! För om man har någon som tror stenhårt på att man ska lyckas bredvid sig - ja, då blir det underverk!

Kram Sussie

12 februari 2011

Lägg det datumet på minnet.

Då är det nämligen dags för kafferep i Stallet!

Eftersom det är i närheten av Alla Hjärtans Dag, kommer kafferepet att ha ett tema:

Klicka här för att se de andra datumen som ligger utlagda på hemsidan.

Jag önskar er alla HJÄRTLIGT VÄLKOMNA!

Kraften återvänder. Nu blir det en "baggis" att få färdigt det som är kvar att göra utvändigt !

Kram Sussie

När man inte tror att det hänt så mycket...

... är det väldigt bra att man fotograferat hela processen!

Jo, visst vet jag, att vi gjort otroligt mycket på Stallet. Men, som alltid, när det gått en tid, så börjar ögonen bli kritiska och rösten inombords är enveten och tjatar: Hur går det? Är vi inte färdiga snart? Hur länge har vi hållit på egentligen?

Men nu är det inte så mycket kvar på insidan och det känns så fantastiskt kul! Det är ju insidan som räknas ;-)

När man tittar på bilderna hur det såg ut innan gaveln kom på plats, kan man inte riktigt förstå hur många timmar som gått sedan det såg ut så här.

Ha en underbar dag!

Kram Sussie

Brudlakan

Vi gifte oss 1994, Raymond och jag.

Jag minns det som igår. Det var en sån där magisk dag som innehöll allt.
Vi hade ingen paketöppning på bröllopsfesten. Istället hade vi lysning innan, med allt vad det kan innebära.

Av min mamma fick vi en bröllopspresent som jag fortfarande, efter 16 år, känner mig så glad över att vi fick.

Vi fick nämligen handbroderade brudlakan.

Jag tänkte försöka mig på, att brodera lakan och sy ett lapptäcke, till boendet ute i Stallet. Tänk att få somna i handbroderade lakan och vakna till doften av nybakat bröd...

ÄNTLIGEN! har jag något att ta mig för, när jag har långtråkigt ;-)

Kram till er alla!

/Sussie

Inspiration ger idéer i mitt huvud

För några år sedan, sydde min mamma och jag lapptäcken.
Vi var på mässor och vi åkte på utställningar.

Men ni har väl hört historien om "Bagarens barn"?

Jag gjorde några tappra försök att sy ett täcke till mig själv, men misslyckades hela tiden. Så fort ett täcke blev färdigt, så var det "preciiis" ett sådant som någon kund ville ha. Och lyckokänslan över att någon ville ha täcket, vann hela tiden över lyckan över att ha ett eget... Och en fattig student tackar inte nej, till ett litet extra tillskott i kassan.

Det är ändå märkligt, hur rik man kan känna sig, om man har vackra tyger omkring sig. Jag börjar faktiskt bli lite sugen på att börja sy igen.

För de som inte vill sy själva, kommer här tips på vackra kuddar att köpa .
Du finner dem på Fridas Gård.

Klicka på länken om du vill komma direkt till kudden.

Klicka på länken om du vill komma direkt till kudden.

Jag tror jag har fått en idé.... Ni vet vad det brukar betyda nu va?!

Kram Sussie - som njuter av att jag lever och tänker lite extra på de, som inte längre gör det .

Utvalda kex

Så här ser mina tre bidrag ut i tävlingen som Göteborgskex kontaktade mig om.

Här finns ett kex för

1. Den Klassiska (och kanske också lite för den Glömska)
2. Gourmeten
3. Den passionerade

Jag tänkte så här:

När jag själv äter ost och kex, tycker jag väldigt mycket om grönmögelost med päronbitar på. Men det kanske inte är så mycket att tävla med.  Sen slog mig en tanke... Man har ofta kex hemma och lite ost utifall att man skulle bli lite småsugen. Det ringer på dörren och plötsligt står det gäster där. Vad ska man bjuda på? Visst ja! Det finns ju ost och kex. Lite klassiskt gott är aldrig fel.

Men ve och fasa! Man har glömt att köpa hem päron, eller så har barnen smaskat i sig alla redan, ovetandes om att de där päronen skulle sparas utifall att...

Det är då man plockar fram päronmarmeladen!

För den smakar alldeles förträffligt tillsammans med Digestive och grön- och vitmögelost.

Voila!

Bidrag nummer 1 blev ett bidrag till Klassikern (eller till den Glömske om man hellre vill)

Bidrag nummer 2 tillägas alla Gourmeter.

Denna fyllning är så god, så god! Vi brukar göra paj med denna fyllning i. Och tro mig, den smakar lika gott på ett litet utvalt Digestive. Röran består av:

Philadelfiaost som rörs ihop med lite gräddfil för konsistensens skull. Det ska bli en mjuk och lättarbetad blandning.

Hacka rökt skinka och purjolök och blanda ner i osten.

Krydda med svartpeppar.

Mmmmm......

Mitt sista bidrag tillägnar jag alla passionerade människor!

Det här är en blandning med hetta.

Röran består av:

Philadelfiaost som rörs ihop med lite gräddfil för konsistensens skull. Det ska bli en mjuk och lättarbetad blandning.

Tillsätt sedan sambal oelek till önskad hetta. Garnera med färsk paprika som skärs i tunna, tunna remsor och läggs ihop som ett hjärta.

Ett kex för den passionerade!

Gemensamt för alla mina bidrag är, att de går snabbt att göra! På fredag/lördag vill jag njuta, vila och slippa allt som tar tid. Och det är oftast då man äter ost och kex.Sen är fyllningarna lätta att göra av sådant som man ofta har hemma. För köper man en burk päronmarmelad, då har man kanske kvar den ett tag. Liksom burken med sambal oelek ;-)

På Ost & Kex kan du läsa mer om de andra bidragen. Otroligt vad folk är duktiga att komma på!

Ha en underbar helg!

Kram Sussie

Jag ska vårda den ömt!

" Hej Sussie!

Jag har följt din blogg under lång tid och inspirerats och häpnats över din/er ork att genomföra alla fina projekt.
När jag gick igenom min mors grejer efter hennes död hittade jag den här lilla boken och tänkte direkt på dig. Den ska "Granne med Selma" ha! Du kanske redan har den, men den får ändå bli en liten uppskattning för alla goa stunder jag haft "hemma " hos dig.

M....... W.........
V....... "


Att blogga är roligt. Det ger energi och glada stunder. Men det ger också tankar och reflektioner.

När jag öppnade paketet igår, och såg vad som låg i, stannade jag plötsligt upp och blev oerhört berörd. Inte bara, för gåvan i sig, utan också för att jag i min hand höll - ett minne - en tanke -och tid - som någon gett mig.

Någon, som jag inte vet vem det är, någon som finns därute och som jag känner stor tacksamhet till!

Tack M! Jag hoppas vi ses någon gång.

Kram Sussie

En bra måndag...

Idag när jag kom hem låg ett paket i brevlådan.

Till mig...

Och jag, som är barnsligt förtjust i paket, undrade: Vad har jag köpt på Tradera nu? Har jag köpt något på Tradera nyligen?

I paketet låg något alldeles speciellt, något som givits med tanke och känsla. När morgondagen gryr, och ljuset är det rätta för en vacker bild, ska jag ta ett foto så ni alla kan få se vad paketet innehöll.

Här kommer annars reportaget i Värmlands Folkblad.

Klicka här om du vill läsa.

Kram från  glad och tacksam Sussie

Utvald

Visst är det en härlig känsla, att få känna sig utvald?

Jag har blivit intervjuad för en tidning idag. Reportaget kommer inom kort, kanske redan imorgon.
Och jag känner mig faktiskt lite utvald. Vad annars kan man känna när en tidning vill göra en intervju?
Jag har också blivit utvald, att vara en av 20 bloggare, som testar fram olika smaktillbehör på ett Göteborgskex. Ett kex som tillhör serien Utvalda.

(På Picnic kan man göra roliga fotocollage. Mycket är gratis menen del tjänster kostar.)

Veckan som kommer, ska jag försöka hitta på någon bra smakkombination till kexen. Sen är det meningen att vi ska berätta på våra bloggar om resultatet.

Visst ja! Det var ju en tävling detta också! Jag har en förmåga att glömma sånt där. Jag tänker liksom mest på, att det ska vara roligt och att jag blivit utvald. Har ingen riktig vinnarskalle... Men jag lovar att hålla er informerade :-)

KRAM till er alla! Ni är alla utvalda till världens bästa bloggläsare!

/Sussie

Life is like a box of chocolate!

Det blev Shakir, som vann RAMP-finalen. Han ska flytta sin chokladfabrik från Irak till Kristinehamn. Där ska han producera massor av choklad och anställa många människor.

Irakiska ambassaden och irakiska handelskammaren samt en delägare från Schweiz, var speciella VIP-gäster, speciellt influgna för RAMP-finalen där det röstades fram en värdig vinnare av både jury och publik. Tänk, vilken ära!

Heja Shakir! Jag önskar dig lycka till med ditt projekt och ditt engagemang.

Tänk att ha en egen chokladfabrik!

Fast man kanske kunde skippa fabriken...? Och göra exklusiv choklad i små utgåvor...? En specialtillverkad pralin, helt enkelt...? Som är fylld av njutning för både kropp och själ...?

Ja, tänk DET skulle jag vilja göra. Och tänk, DET har jag gjort.

Tillsammans med Din Pralin i Sunne, har jag fått ta fram en exklusiv pralin. Den innehåller följande:

"Mörk choklad 70% fylld med vit choklad 36%, grädde, råsocker, äpplen från Sussies trädgård samt skrädmjöl (rostad havre). Pralinen är garnerad med ett gojibär."

Det var njutningen för kroppen det. Men den skulle ju innehålla njutning för själen också?

Jajamen! Det gör den, för ingredienserna i den bär på en historia. De är inte där av en slump. Ni vet, det ska vara äkta och med känsla om det ska vara exklusivt.

Här kommer historien bakom:

I vår trädgård har vi många äppelträd. En del har väldigt vackra namn, och de flesta äter älgarna upp. När naturen är så givmild, borde man vara tacksam och ta reda på äpplena istället. Och Selma Lagerlöf köpte ju minsann tillbaka Mårbacka för att hon längtade efter barndomens astrakaner!

Skrädmjölet är givet. Det hör till bygdens historia och det sägs dessutom ha stärkande egenskaper. Tänk! En pralin som man blir stärkt av!

Men det där gojibäret då? Vad gör det på pralinen?

Jo, gojibär anses ge magiska krafter. Och magiska krafter kan vi väl alla behöva ibland. Sen är det ju lite innovativt med ett gojibär tillsammans med allt det traditionsrika och värmländska. Och innovationsrik - det har man sagt att jag är *ler lite*.

"Här kommer Sussie "Gojibäret" Eklund! En kvinna med magiska krafter!" Inte helt fel om jag får säga det själv!

Vinnaren i min tävling om loggan, kommer att få en pralinväska med 6 exklusiva praliner. Stort GRATTIS säger jag till:

"Inger på Fasterudsvägen"! Maila mig, så bestämmer vi hur du bäst får din vinst på susanne@grannemedselma.se

Sen vill jag gärna ge en pralinväska till "Elisabeth" som är grafiker. Du gav mig många bra synpunkter som jag gärna vill belöna. Maila mig du också, så att vi kan bestämma hur du bäst får din vinst.

TACK till er allihop som deltog. Jag kommer att lägga ut ett par pralinväskor på hemsidan  - .  Där finns den till försäljning ett litet tag. Passa på att ge bort en exklusiv pralin till någon du tycker om.
Kram Sussie



Pralinen tillverkas i samarbete med:

iNGRIDPAC och Din Pralin i Sunne

Ett inlägg utan röd tråd

Ibland är det inte alldeles lätt att skriva intressanta blogginlägg.

Det kan bero på fler saker - man har för lite att berätta om... eller rent av för mycket att berätta om...
Jag befinner mig i ett sådant läge just nu.

Jag har för mycket att berätta om!

Inlägg ska ju helst inte vara röriga och hoppa från det ena till det andra. De ska följa en röd tråd. Då är det inte alldeles lätt när man vill berätta om:

RAMP10.
          
Finalen är nu på torsdag. Vi har blivit pitchtränade och fått massor av proffshjälp för att våra framträdanden ska
sitta säkert. Såklart att jag är nervös, men det är ju också så fantastiskt kul! Tack alla Ni, som jag vet håller tummarna!

Arbetet ute i Stallet

Kanske jag kan låta bilderna tala för sig själv istället? Eller ska jag berätta lite också? Att hallen är så gott
som klar? Att vi har hittat en lösning på ett isolerande tak som ska sitta inne i Stallet över köksdelen? Ett tak
som släpper igenom allt ljus från den stora fönstergaveln? Fast det kan jag ju berätta mer om när det är på
plats förstås...

Hemsida

          
En hemsida håller på att ta form. Det har blivit dags att utveckla både blogg och affärsidé. DET måste jag berätta mer om i ett inlägg längre fram...  

Vinnaren

Och så var det ju förstås också vem som blev vinnare i tävlingen !

Innehållet i väskan kommer att levereras till mig på måndag. I nästa inlägg får ni reda på VEM som vann och VAD det är i väskan. Det är någonting unikt, gott och historiefyllt. Lätt som en plätt att gissa va?

Kram Sussie 

Lilla Stavik

Helgen har varit skön.

Vi har varit i Dalarna på dop. Så fint ordnat, så söt liten Alice och så roligt att träffa släkten igen.
Vi bodde på ett mysigt B&B i Vikarbyn och bland det bästa med att åka iväg, är att man blir så ompysslad.

Man sover, men slipper bädda. Man äter, men slipper ta fram och bort.
Man fikar, men behöver inte baka.

Nästa sommar ska dörren slås upp till vårt eget lilla lantliga boende. Det ska heta Lilla Stavik. Vi har inte börjat göra det iordning än, men dörren från kafédelen är målad. Som en föraning...

Kram Sussie

Liten ledtråd...

Oj, så många bra synpunkter jag fått hittills när det gäller loggan! Och det har börjat klarna!

En bra synpunkt som skrivits är att typsnittet känns lite för fint... lite för lite Stall. Och jag håller med.
Därför är typsnittet ändrat.

S:en bakom namnet har många tyckt varit lite för smala och lite för lite monogramaktiga. Och jag håller med.
Därför har linjerna gjorts grövre och förhoppningsvis lättare att brodera om jag skulle vilja det.

Ramen runt kändes onödig för några. Och jag håller med. Den är borta.

Vill ni se hur loggan ser ut för tillfället?
Tada!

Jämför med den förra:

Vill ni vara med och tävla om en vinst med min logga på så skriv en kommentar i det här inlägget.

 Priset är hemligt, men jag kan avslöja vad det ligger i. En vacker kartong inspirerad av Selmas väska. Kartongen är tillverkad av iNGRIDPAC.

20 oktober är sista tävlingsdag.

Kram Sussie