Håll din vision levande!

Idag har jag varit i härliga Arvika på föreläsningar om ledarskap och företagande. Och det var duktiga föreläsare och duktiga inspiratörer, visst var det det!

Men det allra bästa med dagen var en tanke, ett citat, som B - en vän från Sunne - sa till mig i pausen:

- Det är nog viktigt att man håller kvar sin vision och att man håller den levande...

Tänk vad det satte igång mina tankar!

Ska vi leja bort renoveringen av stallet? Eller ska vi göra som med allt annat - göra det själv?
Vad tycker Ni?

Har du visioner om ett nytt, fräscht badrum, kan du alltid klicka här. Kanske blir det just dina drömmar som kommer att slå in *hoppas*

Kram på er - och TACK - för alla goa, lyckönskande kommentarer! Ni bär mig framåt!

/Sussie

Fyra B

Nu är hyllan färdigmålad och klar. Den får stå på skrivbordet i hallen uppe. Det var väl ingen överraskning direkt, att den skulle bli vit, kan jag tro...

Idag är det dags att släppa nyheten om vad det ska bli ute i stallet om allt går i lås... Det har blivit dags att berätta om de fyra B:na.

B - Berättartraditionen i trakten ska leva vidare. I stallet kommer det att finnas möjligheter att ha föreläsningar och plats för ca 25 personer åt gången.

B - Bakat. Kafferepet växer, och i stallet ska det finnas plats att njuta av hembakade kakor, tårta och gott kaffe. Fantastiskt roligt är det, att många redan har anmält sig , till nästa års kafferep.

B - Bädd och övernattning. Det kommer att finnas möjlighet till övernattning i stallet. Högst fyra åt gången. En slags hide away eller chans till lugn avkoppling mellan aktiviteter i närheten.

B - Butik. Som ett komplement till allt det andra, kommer det också finnas möjlighet att besöka en butik med noga utvalda saker. Butiken kommer att vara öppen vid speciella tillfällen, inte varje dag. Men när den är det.... då vill man dit :-)

Och allt kommer att byggas i lantlig, gammaldags stil. Mycket vitt, mycket gammalt, mycket känsla och mycket personlighet. Och jag känner på mig att det kommer att bli fint!

För vad annat kan det bli, med en så vacker bygd runt om, med sådan kraft i bygdens folk och med en sådan företagaranda som det finns i vår kommun?! Sagolika Sunne - och Sagorika Östra Ämtervik!

Det här är mitt sätt att förvalta det jag har omkring mig och som jag aldrig hoppas ta för givet. Varje dag säger jag till mig själv: Sussie, se dig omkring och njut!

Kram Sussie

Hylla i förvandling

Jag är så målarsugen just nu!

Det var länge sedan jag hade något sådant på gång. En liten hylla skulle kunna vara ett lagomt stort projekt...

Hittade den här på en loppis, för ett tag sedan.

Den skulle kunna bli fin om man målade den lite.

Kanske passar den på skrivbordet?

Offerten på stallet är snart på ingång. Målet är att det ska hinna bli färdigt innan sommaren... *hoppas*

Kram Sussie

Silviakaka

Sockerkaka...

För mig är det kakan framför alla när det gäller fika i lantlig stämning.

Jag har ett minne från barndomen, när jag besökte en gammal tant, som bodde ovanför min mammas affär. Hon frågade mig om jag ville ha vinbärssaft och sockerkaka.

När saftglaset serverades, trodde jag att tanten var en smula vilsen. Det var bara vatten i glaset.

Det var i alla fall vad jag trodde, tills jag tog den första klunken - det var VIT vinbärssaft.

På spisen hos den gamla tanten stod det alltid en upp- och nervänd sockerkaksform "ut i fall att" det skulle komma kaffegäster...

Igår besökte jag och Raymond en skolkamrat till mig och hans fru. De visade sig bo i ett fantastiskt hus. Och till kaffet serverades sockerkaka med fyllning, sk Silviakaka.

Jag blev så inspirerad, att jag bakade en egen imorse.
Silviakaka

2 ägg

2 1/2 dl socker

2 dl mjöl

1 tsk bakpulver

1 dl kokande vatten

Sås

50 g smör

1/2 dl socker

1 äggula

Rör ihop ägg och socker. Tillsätt vattnet och mjölet, blandat med bakpulvret. Grädda i 175 gr ugn, ca 30 min. Låt svalna. Smält margarinen till "såsen", som ska vara på kakan. Blanda i övriga ingredienser och koka några minuter under ständig omrörning. Bred ut på kakan och strö på kokos eller florsocker.

Tack familjen S! Det var jättetrevligt att träffa er!

Kram Sussie

Nobelpriset i litteratur

I dagarna är det mycket prat om Nobelpriser.

Mest pratas det kanske om, att Barack Obama fick Fredspriset.

Jag tänkte passa på att berätta om, att det i år är 100 år sedan Selma Lagerlöf fick Nobels Litteraturpris.

En liten tant från Östra Ämtervik, fick åka iväg och ta emot ett så stort och ärefyllt pris. Dessutom som första kvinna i världen! Det tycker jag är fantastiskt!

Och det var nog tur för oss i Östra Ämtervik och Sunne det, för med prispengarna kunde hon köpa tillbaka sitt älskade föräldrahem - Mårbacka.

Och hon gjorde det med besked!

Hon anlitade en av dåtiden mest ansedda arkitekter, Isak Gustaf Clason och tillsammans byggde de om den lilla röda träbyggnaden till en pampig herrgård.

Det sägs förresten, att Mårbacka är ett av världens mest kända författarhem.

Vill ni lyssna på Selmas tal kan du klicka här. Thyra Freding, f.d. föreståndare på Mårbacka läser Selmas tal vid mottagandet av Nobelpriset.

Kram Sussie

Tungvrickare

Det märks att dagarna blir kortare...
Jag hinner inte allt jag skulle vilja hinna. Och jag orkar inte allt jag skulle vilja orka.

Men det är något själsligt skönt i det också.


Det är vilsamt att bara varva ner, tända ljus, snacka med tonårsbarn över en kopp te eller låta disken stå. Egentligen borde man kanske stryka, eller städa på verandan....

Ibland får man faktiskt erkänna - eller stå ut med - att man bara har det fläckvist inrett i acceptabel ordning.

Stor kram till er alla! Jag är glad för att just DU tittade in!

/Sussie

Fönster är husets själ

Vårt hus har många fönster.

Och alla fönster har innanfönster. Vi har aldrig bytt ut dem mot kopplade.

Vansinne! tycker en del.
Underbart! tycker vi.

Det är en speciell känsla på hösten, när alla fönster ska göras iordning. Det tar några dagar att få allt på plats. Fönstren ska putsas, sättas i och sedan tejpas med fönsterremsor.

Belöningen är omedelbar. Det blir märkligt tyst - och varmt.
Dina ögon dras mot fönstret i ett rum, även om det finns annat att titta på.

Kram Sussie

@ home

Klockan nio i morse hade vi stämt möte för en tidningsintervju på den vackra Gunnerudsgården.


Dimman låg fortfarande kvar när jag satte mig i bilen, men solen gjorde tappra försök att kika fram. Eftersom det varit kallt under natten, låg rimfrosten vit på fälten.

Åkrar, ängar, vackra hus och en bygd i vaknande...

Det var så vackert, att jag allra helst hade velat stanna bilen, gå ur den en stund, och bara stå där en minut... eller två.

Jag ÄLSKAR hösten!

Och jag hoppas, att jag alltid kommer att fortsätta vara tacksam över dimmiga mornar, rimfrost på fälten och över att få åka på slingrande grusvägar i en uppvaknande landsbygd.

Och tänk vad det är bra med IT! Man kan fortfarande bo ute på vischan, men ändå ha kontakt med alla er därute i Värmland... Sverige... Norden... Europa... Världen.... Universum... och faktiskt känna att man bor mitt i, där framtiden finns!

Visst är det väl häftigt?

Kram från IT-frälst Sussie

Rönnbär i massor

Varje höst gör jag en rönnbärskrona. För två år sedan fanns det nästan inga rönnbär, men i år, liksom förra året, är det mer rönnbär än löv på träden.

Det är alltid kul att försöka hitta på nya slags kronor. Och det är härligt att låta det få ta tid. Det kan vara lika inspirerande som att det är färdigt.

Förresten - byggnadskontoret var positiva till mina idéer. Nu återstår bara några saker till innan vi kan dra igång. Jag berättar mer så fort jag vet om det går igenom.

Kram Sussie

Ung tant transformerad till gammal tjej

I år är det 25 år sedan jag gick ur nian.

25 år!

Vad har alla haft för sig? Vart i världen bor de? Och känner man igen varandra om man skulle råkas?

Vem vet? Ikväll lär dock några av frågorna få ett svar. Det är återträff för alla som gick ur årskurs 9, det magiska årtalet 1984.

Året, då Yvonne Ryding blev Miss Universum, Herreys vann melodifestivalen och inom heminredning fick man inspiration från TV-serien Dallas. Pösiga skinnsoffor och glasbord. Kommer ni ihåg? Och pasteller! Alla min kompisar hade tjusiga gardinuppsättningar med tyger i aprikos och svart, gärna lite glansigt.

Men inte jag.

Jag hade inga gardiner alls, eller hemvävda. Herregud, jag måste ha framstått som värsta tanten. Minsann hade jag inte pelargoner i fönstren i min första lägenhet också... För hemifrån flyttade jag tidigt...

Och när alla köpte svarta skinnsoffor, ville ju jag också hänga med - och köpa skinnsoffa. Men svart... Nej en beige fick det bli!

Kram från tant Sussie - som inte alls känner mig så gammal att det skulle vara 25 år sedan jag gick ur grundskolan.

Stallet

På vår gård har det förr bedrivits ridskola. Många, är de flickor i bygden, som har minnen av att ha mockat, ryktat och travat runt hemma hos dåvarande ägare.

Vi har aldrig haft hästar eller ens haft en längtan efter att äga en. Både jag och Raymond är livrädda för dem... De är vackra att se på, men att själva ta hand om en häst... nej, det skulle vi aldrig fixa.

Någon ridskola lär det aldrig mera bli här hemma.

Inte om jag får bestämma och alla inblandade säger ja. Då kommer det istället att erbjudas en annan verksamhet i stallet. Det kommer att behövas massor av ändringar innan allt går i lås. Det ser ni nog själva på bilderna. Och tro mig - bilderna är tagna ur vinklar som inte visar HUR mycket jobb det egentligen kommer att innebära... Något förskönat, kan man nog ärligt påstå.

Butik - tänker ni kanske direkt. Jo, kanske... men det är inte det, som i så fall kommer att bli det huvudsakliga. Kanske som ett komplement, kanske inte.

Nu får ni ge er till tåls ett tag till. Nu ska jag till byggnadskontoret. Hoppas ni önskar mig lycka till! Och kom ihåg - det växer ingen mossa på stenar som rullar.

Kram Sussie

Oooops! :-Þ

En, av fördelarna med att jobba med ungdomar, är att man alltid har någon att fråga, när det gäller data och IT. Och man tvingas "hänga med" i deras värld. Det håller sinnet ungt, kan jag lova. Idag har jag till exempel lärt mig att göra smajlisar - hur bra är inte det?

Istället för den tråkiga gubben :-P kan jag nu istället göra så här: :Þ

Skämt åsido - av en elev fick jag tips på en otroligt rolig sida idag. Google SketchUp heter den. Man kan rita tredimensionella hus med hjälp av programmet. Det är gratis och finns att hämta hem här.

Och det passar som hand i handske för mig just nu...

...har nämligen träff med Byggnadskontoret på onsdag eftermiddag.

Ooops! Nu fick ni visst en ledtråd till :-Þ

Kram Sussie - som lovar foton i nästa inlägg.

Sann vänskap är evig

När jag var 14 år lyssnade jag mest på Noice och Gyllene Tider. Jag kunde aldrig riktigt bestämma mig för vilka som var bäst.
Och det gällde att välja rätt, för med valet följde också vilken typ av tjej man var - tuff eller inne...

Och det där var viktigt! För med valet av musik, följde valet av kompisar.

I kväll ska jag med dottern på en annan viktig musikhändelse. Hela sommaren har hon väntat, och nu är det äntligen dags.

Vi kommer att befinna oss här och på scenen klockan 19.00 dansar han ut...

Kram Sussie

Lök- inte bara medicin och krydda

Så här i förkylningstider fullkomligt proppar vi i oss vitlök här hemma. Snart ångar det väl ut vitlök ur öronen på oss!

Men det är ju så bra!

Häromdagen fick jag tag i så söta, fina, små vitlökar, som jag inte har hjärta att smaska i mig.

De är inte delade i klyftor utan är hela.

Ja, det fick bli till att lägga fram dem i en skål på bordet istället. Det sägs ju att man ska njuta av maten genom att betrakta den också .

Lite rosenblommor och blad gjorde sig fint färgmässigt till det röda i vitlökarna.

Kram på er alla!

/Sussie

Byter du bort din diskmaskin?

Visst är jag glad över att vi har en diskmaskin. Och visst är jag glad över att jag slipper stå och torka disken varje dag.

Men jag är minst lika glad, över mitt gamla diskställ i trä, som vi fyndade på loppisen. Och ännu gladare är jag, över den vackra, broderade handduken, som jag fick av min goa arbetskamrat Anna-Lena för en tid sedan!

Men tänk förr, när man satt och handbroderade kökshanddukarna. Vackra monogram, blomrankor och hålbroderi. Kanske var det inte så förfärligt att torka disken för hand ändå?...


Kram på er alla!
/Sussie

Möjligheterna är oändliga!

Om man vill nå ett mål, kan det ibland vara bra att omge sig med sk. aforismer. En aforism är ett kort och tankeväckande citat eller påstående.Det kan vara citat på väggen, skyltar, stenar eller annat som passar just Dig.

Jag fick en så fin skylt av min goa vän Maria häromdagen.

Det står: BELIEVE. When you believe in yourself, the possibilities are endless...

Och visst är det så. Tillsammans med en låttext som också passar in, önskar jag er alla en stor portion självkänsla och en rejäl dos självförtroende.

För ni vet väl: Allt går. Och det som är omöjligt, tar bara lite längre tid!

Eller som vi säger i Värmland: Dä årner säj, annars kvetter dä!

Vingar har vi alla fast de inte syns och flyga kan vi, om vi bara vill
Drömmar har vi alla som inte alltid ryms, innanför de ramar som finns till
Så öppna dina sinnen och släng rädslan överbord, för om man lever blott på minnen
ja, då tappar man sitt mod.

Kram Sussie - och tack Maria för att du alltid förgyller min tillvaro!

När jag fick gnugga mig i ögonen och nypa mig i armen

- Raymond! Kör in här är du snäll. Det stod loppis på en skylt..."

- Men...nu? Vi ska ju... okej då!

Och vi hamnade i Mulle Mecks cykelverkstad och Pettsons uthus under ett och samma tak.

Halvbord, läster, zinkföremål, vackert porslin.... ALLT!

Ibland vill det sig. Ibland är det meningen.

Kram till er alla och TACK för att just Du tittade in!

Vintage travel

Om man läser inredningsmagasin eller kollar runt på nätet när det gäller trender och influenser i inredningsvärlden, så ser man snart att det är RESOR som gäller.

Jordglobar, resväskor, kartor och biljetter, nummerplåtar från gamla bilar och annat som förknippas med just resande, dyker upp överallt. Och gillar man inredning åt det lite lantliga hållet eller en mer sliten stil, kan man hitta mycket inspiration, både i bloggar och på mässor. Årets Formexmässa hade förresten temat Vintage Travel.

Och visst blir man inspirerad!

För min egen del, innebär mitt "resväskeblickfång" i hallen, en daglig påminnelse om, att jag nu tagit klivet ut på min egen resa, när det gäller firma, knyta kontakter och annat som jag drömt om.

För som alltid, har jag svårt att bara ställa fram saker, som inte betyder något för mig. Då spelar det ingen roll om det är trendigt eller inte. Ni vet, jag har skrivit om det förut - det ska betyda något och det ska kännas rätt i magen. Oavsett vad andra tycker eller tänker.

Kram på er alla! Och glöm inte: En resa på hundra mil, börjar också med ett steg.

/Sussie

Bara lite info...

Solen skiner idag. Och jag med den.

Jag lever just nu, som i en bubbla. Så mycket som händer och så mycket som SKA hända - om allt går som det är tänkt.

Jag kommer att berätta lite pö om pö. Vissa saker måste få gro och sätta sig innan man vill basunera ut för mycket.

Fast en sak kan jag ju berätta redan nu. På tisdag börjar jag en Starta eget-kurs. Min firma har jag haft registrerad ett tag redan, men man ska inte vara för stursk och tro att man klarar allt själv. Jag behöver lära mig både det ena och det andra.

Jag jobbar fortfarande kvar inom skolan. Fast jag jobbar bara 80%. En dag i veckan ska jag fortsätta att lägga på min egen verksamhet :-) Till att börja med...

Kram så länge!

/Sussie

Förvandling!

Det märks att man har börjat jobba. Dagarna räcker inte till och ibland blir det långt mellan inläggen.

Kanske har ni blivit lite pysselsugna, så här på höstkanten? Jag har fått möjlighet att testa en produkt från Alkor. Det är en kontaktplast som man kan klä in böcker eller annat med.

En, inte allt för fager kassabok, blev riktigt proper med lite nytt omslag, lite spets och Pias fina tags.

Plasten finns i många olika mönster. Den jag använde har en sammetsstruktur som är jättefin. Men det finns dekorer av träslag, stenytor, färger och mänster. Plasten säljs som metervara eller per rulle.

Man kan köpa den hos färghandeln. Priset på plast med sammetsstruktur kostar ca 116 kr/m på 45 cm bredd.

Så såg boken ut innan.

Kram på er!

/Sussie