Söndagstankar

Hos oss är det "stannainneochmysa-väder" idag. Februaris första dag bjuder på snö, snö och snö. Vi har besök från England och det är ju alltid kul att få visa upp något så typiskt som värmländsk vinter med mycket snö. Så klart ska vi också äta swedish meatballs with lingonberry jam lite senare.

Veckan som kommer bjuder på en hel del roligheter. Bland annat står möte med örtasällskapet på schemat och en tripp till Stockholm på konferens under ett par dagar. Jag älskar att knyta nya kontakter, att nätverka och att lära nytt och låta hjärnan jobba. Veckan kommer att ge mig möjlighet till allt detta så jag känner mig priviligierad.

Kram Sussie

Fjärde ~ ADVENT ~

Så roligt att så många tyckte om min keramiklucia! För de som undrar vem keramikern är kommer här en länk till  Vallis Keramik.

I köket står julkartongerna framtagna. Tomtar, kransar, ljusstakar väntar på att få komma upp ur lådan för att invadera vårt hus. Men vet ni, jag pyntar allt mindre och mindre för varje år med sådant där. Inte ens juldukarna kan känna sig säkra på att få komma fram. Istället pyntar jag med granris och röda äpplen, mossa och blommor.

Veckan som kommer är jag helledig. Jag älskar att pynta, lite men vackert, och städa mycket och rejält. Fel julpynt på rätt ställe skaver lika mycket som rätt julpynt på fel ställe.

Någon som känner igen sig?

Kram Sussie

Mossig ljusstake

Solen har lyst - och värmt - Östra Ämtervik idag.
En perfekt dag att gå ut i skogen och samla på sig inför advent.

När barnen var små brukade vi alltid leta efter skägglav på träden.

- Titta! Tomten har tvättat sitt skägg inför jul och hängt upp det på tork!

Jag hängde faktiskt upp julgardinerna i salen igår. Vi har precis satt upp en kornisch till det nya fönstret, och sen var det liksom ingen idé att sätta upp några andra gardiner så nära advent.

Och idag kunde jag inte låta bli!

Jag var bara tvungen att plocka in lite mossa. Ingen adventsljusstake än men ändå en liten förvarning på, vad som komma skall.

Jag la allt på en gammal träbricka, så jag lätt kan flytta runt mitt lilla stilleben. Hos M hittade jag de fina kvistarna med röda bär. Jag tror det är berberis.

Kram Sussie

Salsbord

Salen i vårt rum har i alla år varit ett rum utan någon egentligen funktion. Ett vackert rum som varit bra på att vara vackert men inte så mycket mer.

För några veckor sedan föddes tanken att verkligen försöka få till en funktion i det stora rummet.

- Raymond!

- Mm

- Visst skulle det vara fint att ha ett riktigt stort bord här inne, med plats för...tja... typ 10-12 personer? Ett bord som är minst tre meter långt. Lite bräder och nån gavel bara. Det behövs inget märkvärdigt. 

- Mm

- Vet du! Det skulle nästan vara fränt att ta några sågbockar och lägga bräder på!

Ungefär DÄR slutade Raymond säga Mm. 

- Vad ska det vara för stil på det?

- Jo... det ska kännas rustikt. Gärna med kryss i gavlarna som tar upp spröjsen på verandan när man tittar ut på den. Känslan av att det är genomtänkt är viktig.

- En bräda man kan sätta fötterna på kanske? För att känslan av det är trygghet...

Nu var det min tur att säga Mm.

Min man har ett sjätte sinne. Han lyssnar och kan omsätta det jag menar till konkreta ting. Efter alla år pratar vi samma språk även om jag pratar Känslospråk och han pratar Konkretspråk.

Nu längtar jag efter att göra fint i salen. Sy stolsdynor, sätta upp något på väggarna, pynta bordet, plocka in blommor...

Kram Sussie

Trendoffer eller inte?

Vi har en vacker sal i vårt hus. Vacker men svårmöblerad.
Två stora fönster, två dubbeldörrar, en enkeldörr och en stor kakelugn.

Möbleringen har förändrats under åren och om sanningen ska fram, har det nog aldrig känts sådär... "JAAA!!! Så här ska det VAAA!"

Just nu har jag ställt in ett stort bord därinne. Det är gammalt, köpt på auktion och avlutat. Trendexperter säger att furan är tillbaka. Ska jag satsa på trender eller hålla fast vid det jag alltid haft och måla det ljust? "Ljust och fräscht är heeeelt ute", enligt trendexperten jag lyssnade på. Hon såg ut som om hon spottade ut orden, så ute är det tydligen.
Jahapp!

Jag ska fiffilura lite på det idag. Solen skiner, dagen är vacker och livet är härligt just nu.

 

 

 

 

 

Broderade dukar är vackra oavsett om bordet är fura eller vitmålat.

 

Kram Sussie

T.A.C.K.S.A.M.

Snart är mitt sommarlov slut. Nu återstår bara denna vecka, sen är det skolstart och jobbet som specialpedagog väntar.

Fast sommaren regnat bort och jag har haft mycket att göra i Stallet, så känns det som om jag varit "ledig" länge. Jag är lyckligt lottad.

Mig kvittar det (nästan) hur vädret är. Jag lägger ingen energi på att gräma mig över det. Vissa saker kan jag inte påverka och det finns något skönt i det också.

Istället gläds jag över en rosbukett, ett vykort, ett telefonsamtal...Medmänniskor som ovetande om varandra  berikat mitt liv. 

Vykortet jag fick var personligt och budskapet tydligt - en tacksam gäst som visade sin uppskattning. Sånt är stort!

Telefonsamtalet kom från en annan nyfunnen medmänniska som gav mig kreativa tankar. Sånt är stort!

Och rosorna... De fick jag av en älskad make på vår 18-åriga bröllopsdag. Samma rosor som jag hade i brudbuketten. Sånt är stort!

Vad gör det då att sommaren regnade bort?

Kram Sussie

Tungvrickare

Det märks att dagarna blir kortare...
Jag hinner inte allt jag skulle vilja hinna. Och jag orkar inte allt jag skulle vilja orka.

Men det är något själsligt skönt i det också.


Det är vilsamt att bara varva ner, tända ljus, snacka med tonårsbarn över en kopp te eller låta disken stå. Egentligen borde man kanske stryka, eller städa på verandan....

Ibland får man faktiskt erkänna - eller stå ut med - att man bara har det fläckvist inrett i acceptabel ordning.

Stor kram till er alla! Jag är glad för att just DU tittade in!

/Sussie

Fönster är husets själ

Vårt hus har många fönster.

Och alla fönster har innanfönster. Vi har aldrig bytt ut dem mot kopplade.

Vansinne! tycker en del.
Underbart! tycker vi.

Det är en speciell känsla på hösten, när alla fönster ska göras iordning. Det tar några dagar att få allt på plats. Fönstren ska putsas, sättas i och sedan tejpas med fönsterremsor.

Belöningen är omedelbar. Det blir märkligt tyst - och varmt.
Dina ögon dras mot fönstret i ett rum, även om det finns annat att titta på.

Kram Sussie

För femton år sedan...

3 augusti 1994

Den dagen dog den snällaste människa jag någonsin träffat - min pappa.

När jag var liten sa alltid mamma:

- Var snäll mot pappa. Om du ber honom ta ner månen, kommer han att försöka i det oändliga för din skull.

Vackert sagt och fantastiskt, med tanke på att de var skilda.

När jag tänker på att pappa inte längre finns med oss, känner jag vemod och saknad - aldrig sorg. Jag antar att det beror på, att jag är mer glad över att han levt, än ledsen för att han är borta.

Borta förresten...

Så länge man tänker på en person, finns han kvar. Och pappa finns kvar. Ofta citerar vi honom eller pratar om honom. Tänder ett ljus, eller låter tanken fara: det här skulle pappa- Lasse - morfar- ha gillat!

Var rädda om varandra och gör en god gärning idag. Det sägs att goda gärningar smittar :-)

Bilderna i dagens inlägg kommer från salen. På ett litet bord, med texten " Så skönt att du finns till" finns det samlat saker från människor i vår familj och närhet, som lever, som är "borta" eller som betyder väldigt mycket.

Puss på er allihop! Jag tror ni vet vilka Ni är...

Och till Er andra - en riktigt snäll kram.

/Sussie

Årstidsskåpet

Det finns tre saker, som de flesta mail jag får, handlar om.

Det är såpade golv, vilken färg jag använder när jag målar möbler - och årstidsskåpet.

Tanken är ju, att innehållet i skåpet ska ändras efter årstiden. Just nu är det sommar. Sjöfåglar, sommarblommor, sand och stenar.

Skåpet är ett gammalt skåp, som jag spänt ett tyg i dörrarna på. Jag fick det som barn av en bekant till mamma. Länge tänkte jag göra ett fint dockskåp av det, men sen kom idén om ett årstidsskåp istället.

Ja ni vet, man ligger på kvällen och ska till att somna. Plötsligt finns idén där i huvudet och man blir nästan klarvaken.

Inredning, när det är som roligast...

Kram Sussie

Naturen är givmild

Det krånglar fortfarande med bilderna. Jag kan inte välja var jag vill ha dem i inlägget utan de lägger sig där de själva vill. Sedan går det inte att flytta dem... Hoppas det går bra ändå.

Man kan ärva många saker - pengar, klenoder, egenskaper...

Och man kan ärva uttryck.

Av svärmor Astrid finns många roliga uttryck att minnas.

Till exempel Styggpryl (används som uttryck för någon som man inte gillar:

- Denna Roland Cedermark, han ä att en rikti styggpryl han!

Om man däremot gillar någon, sa hon istället: arbetskarl. Fast det ska sägas på bred värmländska:

- Tänk, tåcken dukti arbetskäär, han ä! Väldi å festa! Men gud tåcken dukti arbetskäär!

När det är något som ska göras här hemma, och den andre inte vill, säger vi som min pappa alltid sa:

- Int i dag nô! eller Inte nu nô!

Och av mamma har jag tagit till mig ett uttryck, som hon ofta använder:

- Naturen är givmild!

För det är den ju. År efter år dignar äppelträden, svampskogarna och ängarna, av allt vackert som bara naturen kan ge. Och jag plockar in det i huset och njuter! Och inom mig tänker jag stilla:

Naturen är givmild!

Kram på er

/Sussie

P.S Nytt avsnitt av Kejsarrabatten kommer nästa söndag. D.S

En salig röra

Var sak har sin tid.

Om sen andra tycker att det är fint och att man istället borde ägna sig åt sådant som inte så "onödigt", det är en annan femma.

För även om salen har känts okej, så har rosetterna och potatisfärgen, gjort sitt.

Nu ska golvet såpas och saker plockas. Det är en salig röra överallt. Men det gör inget.Just nu älskar jag SALiga röror...

Sista bilden på salen i rosettklädd potatisfärg. Kolla in alla gitarrer :-)

Kram Sussie

Julbock

Jag gillar att bocka av saker.

Det är en viss njutning att först skriva ner vad man ska göra. Att sätta sig ner och strukturera sina tankar - skönt.

Sen är det också en viss tillfredsställelse att göra det man skrivit ner - eller hur?

Men den absoluta kulmen nås, när man får ta pennan och stryka ett streck över det nedskrivna och samtidigt konstatera: Jag är färdig!

Så här ser min helglista ut:

• Sy en tomtepåse till


• Mårbackas julmarknad


• Tänka ut något nytt till salen...

På fåtöljerna i salen har jag ju lagt gamla vackra hemvävda och broderade linnehanddukar. Nu vill jag byta ut dessa till något mer juligt.

Vi får väl se vad det blir. Garanterat något hemmagjort *hm*.

Återkommer!

Kram Sussie

Rikedom

Stilla sänker sig mörkret ner över dalen och

älvorna sveper sina slöjor över marken.

Jag förundras över stillheten

och gläds över rikedomen.

Älskade Höst!

Välkommen...

P.S Missade du reportaget i Aftonbladet? Nu finns det på nätet. D.S

Glädje sprides

Vet ni vad vardagslyx är för mig?

Jo, det är att köpa fräscha snittblommor inför helgen. Ibland från matbutiken, ibland från Blombutiken.

Det här med bloggen har tillfört så mycket glädje för mig. Nya möten, nya vänner, nya upplevelser...

En vacker lilja sprider glädje sägs det, så varsågoda...

Här kommer lite glädje från mig till er.

Brukar ibland lägga stenar i botten på vasen. Dessa är plockade under en semesterresa.Det händer att jag stryker handen lätt över det lilla barnhuvudet och minns när barnen var små...Glöm inte att det snart är jul. Dags att börja tänka på julklappar:-)

Kram Sussie

Fjärilar i magen

Äntligen är internetuppkopplingen fixad! Tack alla söta som kikat in under denna ofrivilliga bloggpaus!

Men i ärlighetens namn måste jag ändå säga, att det har varit ganska skönt, att inte internet har fungerat. Andra saker har blivit gjorda istället:-)

Och det var ju en himla tur!

För i förra veckan ringde telefonen och i andra änden fanns en trevlig tjej från en tidning med inriktning på hus och hem...

Förut har jag alltid sagt nej när någon ringt angående reportage. Men inte vet jag vad som fick mig att våga, för helt plötsligt lovade jag att de fick komma hit och titta... just det titta!

För det är ju en sak vad man väljer att visa upp här i bloggen, och en helt annan hur det faktiskt ser ut (Sorry alla ickebloggare, men så ÄR det. Ni som bloggar känner säkert igen er...)

Men på fredag kommer de iallafall. Och tittar...

Och någonstans djupt inom mig sitter en liten, liten nervös flicka med en stor, stor förmanare på axeln: -Du ska inte tro att du är nåt!

Men tusen tack alla goa, goa vänner som ivrigt hejar på mig och som motar bort den där envetna rösten. Jag älskar er för det *kram*.

Nu väntar morgonkaffet och en tur till sjukgymnasten. Sen ska jag bara ta det lugnt!

Gick du på den?

Nej, det blir nog fullt ös med skurhinken och dammsugaren inför besöket imorgon skulle jag tro!

Och man kanske måste baka något också, och klippa gräset och....