Jag brukade älska att baka...

Hej alla!

De flesta av er kanske vet att jag har haft ett eget kafé på gården. I vårt gamla ombyggda stall har jag bakat tusentals kakor, bullar och en och annan tårta. 

I stallet har jag bakat klassiker och även skapat egna bakverk som till och med smakats av kungligheter.

För något år sedan tog det stopp!

Och glädjen i att baka förbyttes till något nära förknippat med ångest. Eller ja...åtminstone ett väldigt starkt motstånd till sysslan.

Jag har bjudit på köpebröd de senaste två åren när vi har haft besök. Köpebröd och dåligt samvete. Dåligt samvete för att jag har känt förväntan hos besökarna som jag inte orkat leva upp till.

"Här kommer vi hem till en person som minsann haft eget kafé där hon bakade allt och så får vi köpebröd från matbutiken... Hur gott tror hon egentligen att Ballerina är...?"

Tankar som nog endast funnits i mitt egna huvud men ändock där.

Jag hittar fortfarande på ursäkter för att slippa baka. Alltifrån "Jag måste ha städat i köket innan jag ställer mig och bakar" till "Jag har inte tid, jag måste jobba undan det här.... och det här... och det HÄR först".

Men ibland får jag ett fönster i all den där påhittade bortförklaringscirkusen. Igår var en sådan glugg öppen och jag gjorde en äppelkaka. God och uppskattad blev den och jag hittade ett litet uns av glädje igen

.

Jag hoppas bakglädjen kommer tillbaka fullt ut längre fram. Jag har saknat känslan av lyckan i ett välgräddat matbröd, hemtrevnaden i dofterna och njutningen i att trilla en liten söt småkaka.

Jag antar att när kraven på leverans under tidspress inte längre finns så kommer det att kännas annorlunda och jag antar att kroppen måste skapa nya minnesspår först.

Sist men inte minst: Tack alla ni som kikar in. Det är så kul att blogga igen! Ni gör skillnaden <3

Dag att ta tag i söndagen. Jag hoppas jag blir färdig med allt målande av bokhyllorna i biblioteket idag. Längtar så mycket efter att få fixa och måla i salen som står näst på tur i vår lilla uppfräschningsrunda här hemma. Vad hittar ni andra på?

Kram

Sussie