Tjolöholms trädgård

 Hej alla härliga!

Idag är det varmt. Varmt och skönt. Första arbetsveckan är avklarad och det känns fint. Solen har varit perfekt varm när jag kommit hem och en halvtimme i solstolen för att varva ner har gjort gott i både själ och kropp.

Idag håller jag förresten på att beta av den där att göra-listan som jag skrev om i ett tidigare inlägg. Just nu är det saft som kokas. Alltså... doften av svartvinbärssaft! Inte mycket som slår den.

För några veckor sedan besökte vi slottsträdgård 2 för i sommar. Tjolöholms slottsträdgård.

Guiden var otroligt bra och fick både mig och Raymond att vilja åka dit igen. Att se slottsträdgården i slutet av april måste vara magiskt vackert med tanke på alla tusentals vårlökar som ligger gömda i jorden redo att blomma.

Man ser fortfarande hur det skiftar i salvians olika blålila toner. Och plötsligt vet jag vad jag ska göra med vår egen slänt. Den som vetter mot köksträdgård och väst. Slänten där hostan inte trivs alls eftersom det är för soligt.

Någonstans, någon gång skulle jag också vilja ha ett stenvalv.

Den här hortensian heter sammetshortensia och om den kan man läsa: "Har du en gång sett en sammetshortensia blomma så glömmer du det aldrig." Sant!

Inuti de här formklippta buskarna finns flera lager hönsnät för att skapa stabilitet när vinden ligger på. Slottet ligger i zon 1 men det blåser nästan alltid och rejält. 

På engelskt vis odlas helst en växt i varje kruka. Inte som kanske många av oss gör - petar ner något som växer på höjden, något som hänger över kanten och så lite fluff i mellanskiktet.

Inte så stor och inte så uppvuxen än, men visst är det fint! Det kallas knot garden på engelska.eller knutträdgård på svenska. Här kan du läsa mer om vad en knot garden är för någonting. 

Runda buxbomsklot har man ju sett i mängder, men detta var en ny fräsig variant.

Nu ska grillen tändas. Det vankas gäster ikväll. Kvällen är ljum och livet känns fint.

Kram

Sussie

Slottsträdgårdslängtan och semester - Gunnebo slott

 

Hej alla fina!

Ingen sommar utan något besök på ett slott med tillhörande slottsträdgård om jag får bestämma. Och det fick jag, i år igen. Det är tur att vi delar trädgårdsintresset jag och Raymond.

I sommar hann vi med två slottsträdgårdar minsann och började med en som vi besökt tidigare, nämligen Gunnebo slott.

Jag blev så förtjust i samplanteringen av vit vallmo och vad jag tror är gul röllika. Vallmo kvalar nog in på en av favoritblommorna faktiskt. Den levererar i alla stadier. Knoppen, blommorna och sedan frökapslarna. Mmmmm....

Luktärt när den får växa som den vill. De här plantorna var en bra bit högre än mig. Jag är 165 cm lång ungefär så gissningsvis två meter höga kanske. Som en ljuvlig vägg. En doftande vägg av luktärtor!

Av människan tuktade former. Ger en känsla av stramhet men skänker också karaktär i en trädgård.

Stramt, men ändå mjuka former på träden som bryter mot de hårt klippta häckarna. Det här tycker jag är väldigt roligt att se och upptäcka. I min egen trädgård är det mest fluff och träd och buskar som får bestämma sin egen form. För ett par år sedan började vi formklippa en del buskar. Och häckar. Det blir en annan känsla.

Men okej.

Det här är väl ändå bland det finaste. Naturliga former på träd. Blandade arter som harmoniserar fint tillsammans i all sin fluffighet.

Eller hm.... Mitt trädgårdshjärta går igång på stramheten. Och att låta fluffigheten röra sig fritt innanför istället. Gärdsgården i bilden ovan tjänar lite det syftet, som häcken här. Avgränsningar behövs sannerligen.

Avslutningsvis en kruka i ett valv.  Liknande kruka har jag också men har aldrig riktigt vetat vilken växt jag ska ha i den. Detta är en stor Arons skägg och det var så fint med alla skira, tunna trådar med nya babyplantor som hängde ner över krukan. Man kan i alla fall tänka sig de där små bebisarna för på just den här plantan var det bara trådarna som hängde ner. Kanske besökarna i smyg adopterat med sig en liten bebis hem.

I nästa inlägg tänkte jag visa massor av härlig trädgårdsinspiration från Tjolöholms slott. När jag tänker efter får det nog bli två inlägg. Där smattrade kameran i ett kan jag lova. Så fint.

Hoppas vi ses!

Kram

Sussie