När jag blir stor...

Bilder från Butik Sophie

Nytt år...

Jag tror att det kommande året kommer att bli utvecklande och spännande. Det känns så:-)

Det finns saker jag vill ta tag i och saker jag vill släppa lite på. Exakt vad det är kommer ni snart att få veta - men inte idag:-)

Idag ska jag istället passa på att tipsa om en väldigt fin hemsida. Klicka här så kommer du till Änglarum i Kil - den mysiga affären jag besökte för en tid sedan.

Kanske är det fotograf jag ska bli när jag blir stor? *ler*.

GOTT NYTT ÅR till er alla!

Kram Sussie

Julen kom och gick...

Fortfarande är kroppen vissen. Värst är det med...ögonen!

Jag tål inte riktigt starkt ljus eller att flytta blicken hastigt. Kan nog vara något med bihålorna.

Att sitta vid datorn går inget vidare. Det får bli ett kort inlägg idag, såpass att ni fortfarande vet att bloggen lever. Och jag med:-)

Fast jag vet att jag håller på att bli frisk, för jag börjar bli pysselsugen. Det är ett gott tecken!

Ha det så bra alla goa läsare!

Kram Sussie

TACK

Julaftonsmorgon.

Febern hänger i, men har nu sjunkit till mer "behagliga" 38 grader. Med Alvedon kommer den här dagen att bli en bra dag. En fin julafton.

För vad är viktigast egentligen? Jo, det som dessa dagar i sängen har bevisat. Att julens förberedelser är ett teamwork, som angår alla - inte bara mamma i familjen.

Raymond åkte hem mitt i natten på måndag istället för på tisdag förmiddag. Han och Emma har både handlat och fixat all julmat. Faster Kaisa ordnade skinkan. Tack SNÄLLA!

Och sonen tackade nej till filmdag med kompisarna eftersom han ville vara hemma och sköta om mig *snyft*

Och runtomkring i världen finns människor som önskat god bättring genom trevliga och fina kommentarer.

Från hela mitt hjärta: En riktigt
GOD JUL

Jag återkommer när orken infinner sig på riktigt - utan Alvedon.
Kram Sussie

Ofrivillig bloggpaus

Det passar väl aldrig att vara sjuk.

Men särskilt inte NU.

Över 39 graders feber, hosta, halsont, tryck över bröstet och snuva...
Raymond kommer hem på tisdag. På tisdag!

Julafton är på........onsdag.
Man kan ju alltid be en stilla bön att det finns någon julskinka, köttfärs och prinskorv kvar i affärerna på tisdag eftermiddag när han kan handla *suck*

Fast nu orkar jag ju sitta vid datorn, så kanske jag kan tvinga mig iväg in till affärerna i eftermiddag.
Ser ni någon vissen, gråblek människa som inte vill prata för att halsen värker, så är det jag.

Host och kram från mig!
/Sussie

G.O.D.J.U.L.

Idag tänkte jag berätta något som kanske får en och annan att haja till:

Jag tycker inget särskilt om julafton!

Det är faktiskt sant. Julafton är liiite förknippat med:

• Stress över att hålla köttbullar och prinskorvar varma under tiden som frestelsen ska bli färdig och potatisen klar. Helst i anpassad tid så att man hinner äta i "lugn och ro" innan Kalle Anka.

• Den ständiga frågan: Vem ska vara tomte i år? Gudskelov behövs ingen utomstående tillfrågas längre.... Fast tomte har vi fortfarande :-)

• "Gud, vi måste komma ihåg att köpa mer julmust när vi åker in till kyrkan! Då kommer det att ta extra tid... Ja, ska vi hinna innan x kommer så måste vi faktiskt åka nu!"

Tack och lov avmattas detta ju äldre barnen blir. Traditionerna är grundade, men det är ingen katastrof om det ruckas lite på dem.

I ärlighetens namn är det inget bekymmer längre. Men känslan kan komma smygande.

Nej, jag är mer en juldagsmänniska. Ingen tid att passa, bara att värma på maten, möjlighet att läsa den där härliga boken man fick i paketet. Affärerna är stängda och ingen drabbas av panik för att man inte kommer iväg nog fort till mellandagsrean.

Sova tills man vaknar, äta ris á la Malta före maten om man vill, inga måsten, bara mys.

I år får det bli som det blir. För andras skull tänker jag göra julafton till en glädjens dag, men julstämningen för min egen del är som alltid störst- på juldagen.

Kram Sussie