Stol klockan 13

När trä har stått utan färg, och blivit grått av väder och vind, då behövs det oftast rejälare åtgärder än att slipa för hand.

Om man inte vill slipa i timvis, vill säga. Allt det gråa måste bort, annars släpper färgen och man måste göra om arbetet tämligen snabbt igen.

För att lättare kunna arbeta med stolen, slog vi isär den till lösa bitar.

Ändträt behövde lite extra omsorg. För att få frisk, och fräsch träyta, kapade vi bort yttersta änden.

För att få bort allt det grånande träet, åkte hyveln fram istället för slippappret. En viss skillnad blev det, om man jämför med den andra stolens trä, eller hur?

Lite limning behövdes också.

Och skjuta fast med spikpistol...

-Men du... visst skulle det vara skönt om man kunde vila lite mer i stolarna? De är ju så sköna att sitta i!

- Absolut! Vad tänkte du på då?

-Jo, jag...

Fortsättning följer kl. 16.

Kram Sussie

Ett stol(l)projekt i realtid

Sms i min mobil:

"Jag har ett par gamla stolar som jag aldrig kommer att göra i ordning, fast jag tänkt det i många år. De skulle kunna bli riktig fina om de blev i renoverade. Vill du ha dem? Jag tror de skulle passa perfekt hemma hos dig!"

En sådan utmaning kan man ju bara inte tacka nej till!
Trots att stolarna ser ut så här:

När jag ser en sådan här stor svämmar mitt hjärta över. Precis som det gjorde för en annan stol för några år sedan.

Under dagen ska jag dokumentera mitt arbete med stolen och lägga upp bilder på bloggen under tiden. Kika in under dagen så ser ni vad som händer.

Är det någon idé att skrapa tro?

Eller behövs det mer drastiska åtgärder?

Klockan 13 vet ni svaret. Då kommer ett nytt inlägg.

Kram Sussie

Det ska ner!

Påsken har varit underbar!

Varm, solig och löftesrik inför den stundande försommaren.

Solstolarna åkte fram och frö såddes i rabatterna.

Döm om min förvåning, när jag tittade ut igår morse och upptäckte att hela trädgården var full av snö!

Fast det blev en rolig bild med solstol, grön gräsmatta och snö runt om.

Min papppa sa alltid:

- Det blir ingen vår förrän det kommit ner! Det ska ner!

Jag minns att jag tänkte:

Hur kan han veta att just si, eller så, mycket finns kvar däruppe och väntar på att falla ner innan det blir vår? Hur kan han veta?

Kram Sussie

Mårbackapelargoner i långa rader

Här står mina Mårbackor och trivs ute i Stallet!

I långa rader står de på parad, och tackar för solljus och vatten genom att nu börja blomma för fullt.

Ute i blomaffärer dyker det upp nya sorters "Mårbackapelargoner" varje år. Mårbacka Vit... Mårbacka Röd.... Mårbacka Mörk... Mårbacka Morfar...

Ibland undrar jag...

... om man klämmer dit ordet "Mårbacka" bara för att få folk att köpa.

 En "äkta" Mårbacka känns i alla fall igen på sina ljust rosa kronblad, något bleknade mot kanten, och rosa ståndarknappar med rostrött pollen.

En Mårbackapelargon är också mer starkväxande och har längre blomstänglar än moderna sorters pelargoner. Den kan till och med upplevas som ranglig. Men, det är lite det som är charmen med en Mårbackapelargon tycker jag. Den ska inte vara fast och trind och för hårt tuktad, utan mer fri i sin form.

På Mors Dag är det åter dags för kafferep hos Granne med Selma. Då kommer det att finnas Mårbackapelargoner till salu... om jag orkar skiljas från dem ;-)

Kram Sussie

Hatt som hatt

Årets rabatt tillägnas som bekant, husfrun på Mårbacka, Fröken Ellen Lundgren.

Inte nog med att hon var en hejare i köket, hon var en hejare på att heja också.

Det hände nämligen, att Selma Lagerlöf inte orkade gå ut på balkongen och vinka till turister och skolklasser som kom till Mårbacka, för att få se en skymt av henne. Selma kände sig störd i sin skrivprocess och ibland var hon trött efter en lång resa.

- Fröken Lundgren! Vill du vara så snäll och ta på dig hatten och gå ut på balkongen ett slag?

När Selma ropade, gjorde Ellen som hon blev ombedd att göra. Hon tog på sig Selmas hatt och gick ut på balkongen och vinkade. Och eftersom hattens brätte var stort, var det aldrig någon som misstänkte att det var någon annan än Selma som stod på balkongen och vinkade så tacksamt för uppvaktningen.

Jag hittade en så härlig bild på en hatt när jag googlade runt för en tid sedan. Tyvärr har jag glömt var, men om någon känner igen den så meddela mig gärna.

Den är gjord i hönsnät och fylld/klädd med växtmaterial.

Nu har jag ju ingen hönsnätshatt, men väl en annan hatt som skulle kunna ge lite skydd åt de ljuva violerna, nämligen växten stormhatt.

De små plantorna får växa till sig i Fröken Lundgrens rabatt.

Kram Sussie - som blir som en ny människa så fort jag får vara ute i rabatterna och gräva :-)