Filbunkar och snälla tomtar

Om du sluter ögonen och tänker på ordet ”filbunke”, vad ser du framför dig då?


Jag ser en glasskål med blå kant och i den är det vit fil.

                                                                 Bild lånad från nätet

Bilden är klar och tydlig, fast jag aldrig ätit filbunke. Det är de där skålarna, som ger den tydliga känslan av tradition, lantlighet och hemtrevnad.

Min pappa sa alltid:

- Om jag ser några glasskålar med blå kant på auktion, så ska jag ropa in dem till dig!

Kanske är de svåra att få tag på, för några glasskålar med blå kant blev aldrig inropade.

Visste ni förresten att den blå kanten inte bara är en vacker dekoration? Den har också en praktisk betydelse. Den skrämmer nämligen bort närgångna flugor.

Under årens lopp har tanken på de där skålarna följt mig. Och när jag hamnade på ArtGlassVistas hemsida för ett tag sedan, fanns de där!

Skålarna jag drömt om!

I samma serie finns också glas:

Jag har bestämt mig!
 
En 30-årig längtan ska stillas. Jag ska ge mig själv några stycken i julklapp. Några skålar och några mjölkglas, det får det bli!


Och om jag inte gillar filbunke, kan jag ju alltid servera flingor… yoghurt … jordgubbar… nötter… dippsås eller smågodis ur dem.


Kram Sussie

P.S ArtGlassVista har börjat med Online Outlet. där de erbjuder populära paketerbjudanden, limiterade varor som är exklusiva från ArtGlassVista och  utgående sortimentet från Orrefors & Kosta Boda - för det mesta så säljs allt för ungefär 50% av det rekommenderade priset.

Det kan väl vara värt ett besök?!. D.S

Är du en Eldsjäl?

En Eldsjäl är "en person som har en brinnande, smittande entusiasm för något".

Jag vet att det finns många Eldsjälar runt om i landet. Jag har fått tips om flera stycken... var beredda! Snart kanske jag hör av mig.

I återkommande inlägg tänkte jag nämligen ha ett tema här på bloggen under ämnet: Entusiastiska Eldsjälar.

Gör du något som du vill berätta om för andra?

Kanske tillverkar du vackra krukor, syr kläder, skriver böcker eller textar vackra skyltar?
Kanske har du 40 olika pelargonsorter och söker efter flera som delar din passion?
Kanske tillverkar du fantastiska tårtor eller broderar de vackraste dukar man kan skåda?
Kanske  knåpar du ihop kransar eller kronor av mossa? Eller varför inte smycken?

Eller gör du något annat som du gärna vill berätta om här på bloggen?

Ta tillfället i akt och maila mig på
susanne@grannemedselma.se

Skriv lite om dig själv och vad du brinner för. Skicka med foton som du tillåter att de läggs ut på bloggen. Jag förbehåller mig rätten att välja ut de jag skriver om och jag hoppas det är många som vill vara med.
Stoppa undan Jante och häng på! Friskt vågat är hälften vunnet!

Stor kram till er alla!
/Sussie

Fick Far en slips idag?

Min pappa var en av de snällaste människor jag mött.

Han ställde alltid upp, och han trodde alltid att jag klarade allt. Aldrig någon gång sa han:

-Nej, Susanne! Detta klarar du inte!

Jag minns det som igår. Jag var 9-10 år och ville tapetsera om i hans lägenhet. Jag ville att han skulle ha det fint.

Många pappor skulle säkert ha gått med på att göra detta och låtit sin dotter hjälpa till. Men inte alla pappor skulle ha gått med på de villkor JAG dikterade:

Det var JAG som skulle tapetsera och pappa som skulle hjälpa till - om det behövdes.

Så blev det, och bra blev det! För om man har någon som tror stenhårt på att man ska lyckas bredvid sig - ja, då blir det underverk!

Kram Sussie

12 februari 2011

Lägg det datumet på minnet.

Då är det nämligen dags för kafferep i Stallet!

Eftersom det är i närheten av Alla Hjärtans Dag, kommer kafferepet att ha ett tema:

Klicka här för att se de andra datumen som ligger utlagda på hemsidan.

Jag önskar er alla HJÄRTLIGT VÄLKOMNA!

Kraften återvänder. Nu blir det en "baggis" att få färdigt det som är kvar att göra utvändigt !

Kram Sussie

När man inte tror att det hänt så mycket...

... är det väldigt bra att man fotograferat hela processen!

Jo, visst vet jag, att vi gjort otroligt mycket på Stallet. Men, som alltid, när det gått en tid, så börjar ögonen bli kritiska och rösten inombords är enveten och tjatar: Hur går det? Är vi inte färdiga snart? Hur länge har vi hållit på egentligen?

Men nu är det inte så mycket kvar på insidan och det känns så fantastiskt kul! Det är ju insidan som räknas ;-)

När man tittar på bilderna hur det såg ut innan gaveln kom på plats, kan man inte riktigt förstå hur många timmar som gått sedan det såg ut så här.

Ha en underbar dag!

Kram Sussie