Fick Far en slips idag?

Min pappa var en av de snällaste människor jag mött.

Han ställde alltid upp, och han trodde alltid att jag klarade allt. Aldrig någon gång sa han:

-Nej, Susanne! Detta klarar du inte!

Jag minns det som igår. Jag var 9-10 år och ville tapetsera om i hans lägenhet. Jag ville att han skulle ha det fint.

Många pappor skulle säkert ha gått med på att göra detta och låtit sin dotter hjälpa till. Men inte alla pappor skulle ha gått med på de villkor JAG dikterade:

Det var JAG som skulle tapetsera och pappa som skulle hjälpa till - om det behövdes.

Så blev det, och bra blev det! För om man har någon som tror stenhårt på att man ska lyckas bredvid sig - ja, då blir det underverk!

Kram Sussie

12 februari 2011

Lägg det datumet på minnet.

Då är det nämligen dags för kafferep i Stallet!

Eftersom det är i närheten av Alla Hjärtans Dag, kommer kafferepet att ha ett tema:

Klicka här för att se de andra datumen som ligger utlagda på hemsidan.

Jag önskar er alla HJÄRTLIGT VÄLKOMNA!

Kraften återvänder. Nu blir det en "baggis" att få färdigt det som är kvar att göra utvändigt !

Kram Sussie

När man inte tror att det hänt så mycket...

... är det väldigt bra att man fotograferat hela processen!

Jo, visst vet jag, att vi gjort otroligt mycket på Stallet. Men, som alltid, när det gått en tid, så börjar ögonen bli kritiska och rösten inombords är enveten och tjatar: Hur går det? Är vi inte färdiga snart? Hur länge har vi hållit på egentligen?

Men nu är det inte så mycket kvar på insidan och det känns så fantastiskt kul! Det är ju insidan som räknas ;-)

När man tittar på bilderna hur det såg ut innan gaveln kom på plats, kan man inte riktigt förstå hur många timmar som gått sedan det såg ut så här.

Ha en underbar dag!

Kram Sussie

Brudlakan

Vi gifte oss 1994, Raymond och jag.

Jag minns det som igår. Det var en sån där magisk dag som innehöll allt.
Vi hade ingen paketöppning på bröllopsfesten. Istället hade vi lysning innan, med allt vad det kan innebära.

Av min mamma fick vi en bröllopspresent som jag fortfarande, efter 16 år, känner mig så glad över att vi fick.

Vi fick nämligen handbroderade brudlakan.

Jag tänkte försöka mig på, att brodera lakan och sy ett lapptäcke, till boendet ute i Stallet. Tänk att få somna i handbroderade lakan och vakna till doften av nybakat bröd...

ÄNTLIGEN! har jag något att ta mig för, när jag har långtråkigt ;-)

Kram till er alla!

/Sussie

Inspiration ger idéer i mitt huvud

För några år sedan, sydde min mamma och jag lapptäcken.
Vi var på mässor och vi åkte på utställningar.

Men ni har väl hört historien om "Bagarens barn"?

Jag gjorde några tappra försök att sy ett täcke till mig själv, men misslyckades hela tiden. Så fort ett täcke blev färdigt, så var det "preciiis" ett sådant som någon kund ville ha. Och lyckokänslan över att någon ville ha täcket, vann hela tiden över lyckan över att ha ett eget... Och en fattig student tackar inte nej, till ett litet extra tillskott i kassan.

Det är ändå märkligt, hur rik man kan känna sig, om man har vackra tyger omkring sig. Jag börjar faktiskt bli lite sugen på att börja sy igen.

För de som inte vill sy själva, kommer här tips på vackra kuddar att köpa .
Du finner dem på Fridas Gård.

Klicka på länken om du vill komma direkt till kudden.

Klicka på länken om du vill komma direkt till kudden.

Jag tror jag har fått en idé.... Ni vet vad det brukar betyda nu va?!

Kram Sussie - som njuter av att jag lever och tänker lite extra på de, som inte längre gör det .