Silviakaka

Sockerkaka...

För mig är det kakan framför alla när det gäller fika i lantlig stämning.

Jag har ett minne från barndomen, när jag besökte en gammal tant, som bodde ovanför min mammas affär. Hon frågade mig om jag ville ha vinbärssaft och sockerkaka.

När saftglaset serverades, trodde jag att tanten var en smula vilsen. Det var bara vatten i glaset.

Det var i alla fall vad jag trodde, tills jag tog den första klunken - det var VIT vinbärssaft.

På spisen hos den gamla tanten stod det alltid en upp- och nervänd sockerkaksform "ut i fall att" det skulle komma kaffegäster...

Igår besökte jag och Raymond en skolkamrat till mig och hans fru. De visade sig bo i ett fantastiskt hus. Och till kaffet serverades sockerkaka med fyllning, sk Silviakaka.

Jag blev så inspirerad, att jag bakade en egen imorse.
Silviakaka

2 ägg

2 1/2 dl socker

2 dl mjöl

1 tsk bakpulver

1 dl kokande vatten

Sås

50 g smör

1/2 dl socker

1 äggula

Rör ihop ägg och socker. Tillsätt vattnet och mjölet, blandat med bakpulvret. Grädda i 175 gr ugn, ca 30 min. Låt svalna. Smält margarinen till "såsen", som ska vara på kakan. Blanda i övriga ingredienser och koka några minuter under ständig omrörning. Bred ut på kakan och strö på kokos eller florsocker.

Tack familjen S! Det var jättetrevligt att träffa er!

Kram Sussie

Nobelpriset i litteratur

I dagarna är det mycket prat om Nobelpriser.

Mest pratas det kanske om, att Barack Obama fick Fredspriset.

Jag tänkte passa på att berätta om, att det i år är 100 år sedan Selma Lagerlöf fick Nobels Litteraturpris.

En liten tant från Östra Ämtervik, fick åka iväg och ta emot ett så stort och ärefyllt pris. Dessutom som första kvinna i världen! Det tycker jag är fantastiskt!

Och det var nog tur för oss i Östra Ämtervik och Sunne det, för med prispengarna kunde hon köpa tillbaka sitt älskade föräldrahem - Mårbacka.

Och hon gjorde det med besked!

Hon anlitade en av dåtiden mest ansedda arkitekter, Isak Gustaf Clason och tillsammans byggde de om den lilla röda träbyggnaden till en pampig herrgård.

Det sägs förresten, att Mårbacka är ett av världens mest kända författarhem.

Vill ni lyssna på Selmas tal kan du klicka här. Thyra Freding, f.d. föreståndare på Mårbacka läser Selmas tal vid mottagandet av Nobelpriset.

Kram Sussie

Tungvrickare

Det märks att dagarna blir kortare...
Jag hinner inte allt jag skulle vilja hinna. Och jag orkar inte allt jag skulle vilja orka.

Men det är något själsligt skönt i det också.


Det är vilsamt att bara varva ner, tända ljus, snacka med tonårsbarn över en kopp te eller låta disken stå. Egentligen borde man kanske stryka, eller städa på verandan....

Ibland får man faktiskt erkänna - eller stå ut med - att man bara har det fläckvist inrett i acceptabel ordning.

Stor kram till er alla! Jag är glad för att just DU tittade in!

/Sussie

Fönster är husets själ

Vårt hus har många fönster.

Och alla fönster har innanfönster. Vi har aldrig bytt ut dem mot kopplade.

Vansinne! tycker en del.
Underbart! tycker vi.

Det är en speciell känsla på hösten, när alla fönster ska göras iordning. Det tar några dagar att få allt på plats. Fönstren ska putsas, sättas i och sedan tejpas med fönsterremsor.

Belöningen är omedelbar. Det blir märkligt tyst - och varmt.
Dina ögon dras mot fönstret i ett rum, även om det finns annat att titta på.

Kram Sussie

@ home

Klockan nio i morse hade vi stämt möte för en tidningsintervju på den vackra Gunnerudsgården.


Dimman låg fortfarande kvar när jag satte mig i bilen, men solen gjorde tappra försök att kika fram. Eftersom det varit kallt under natten, låg rimfrosten vit på fälten.

Åkrar, ängar, vackra hus och en bygd i vaknande...

Det var så vackert, att jag allra helst hade velat stanna bilen, gå ur den en stund, och bara stå där en minut... eller två.

Jag ÄLSKAR hösten!

Och jag hoppas, att jag alltid kommer att fortsätta vara tacksam över dimmiga mornar, rimfrost på fälten och över att få åka på slingrande grusvägar i en uppvaknande landsbygd.

Och tänk vad det är bra med IT! Man kan fortfarande bo ute på vischan, men ändå ha kontakt med alla er därute i Värmland... Sverige... Norden... Europa... Världen.... Universum... och faktiskt känna att man bor mitt i, där framtiden finns!

Visst är det väl häftigt?

Kram från IT-frälst Sussie