Vad får man för en krona?

För en tid sedan var familjen i Stockholm hos nära och kära. Ett besök här var inbokat.

foto från Zetas hemsida

Maken (och för all del även barnen) var väl så där lagom intresserade. Något som dock fångade både makens och mitt intresse ,var några kronor i rostigt järn, att ställa över blommor.

Jag: Det här var ju snyggt! Jag köper en sån här.

Maken: Neej! Helt vansinnigt att lägga ut så mycket pengar på nåt som man kan göra själv!

Jag: Men gud! Tyst! Tänk om de som jobbar här hör dig!

Maken: Snälla Sussie! Kom nu - jag lovar att jag gör en krona till dig på smea när vi kommer hem!

Barnen: Jaa, mamma! Kom nu! Det är ju dötråkigt här..!

Sonen: ...värsta dissen!

I det läget finns det två alternativ.

1. Kapitulera (Ok, då spar vi 700 spänn som vi kan köpa nåt annat för)
2. Framhärda (Jag tjänar egna pengar. Den här ska jag HA!)

Om jag nu berättar att maken tillbringade dagen i smea igår, och att 700 kronor gick till annat, får ni själv lista ut vilket alternativ jag valde... man vill ju inte självmant skriva, att man är en snål kvinna utan ryggrad ;-)

För att slutligen återknyta till rubriken... Skulle DU kunna tänka dig att ge något för en krona som den här?

Just denna krona är obehandlad. Ställer man den ute, rostar den vackert. Vill man ha den svart målar man den.

Tack för besöket!

Kram Sussie

En rolig överraskning

Pip pip!

Meddelande lämnat på mobilen. Sträcker förstrött ut handen efter den. Displayen visar 2 nya meddelanden. Det ena lyder:

"Hej! Din blogg nämns i Aftonbladet idag."

Vaa!!

Måste kolla nätbilagan!

Nämen titta! Där står det ju! Oj!

Vill du också kika kan du titta här!

Vackra tulpaner kommer här - till Maria R för att du sms:ade och till Maria Matseke för att du nämnde min blogg. Tack!

Helgardering

Kanske har jag nämnt det förut - annars gör jag det igen:


Jag är inte så förtjust i krusiduller på snickerier. Jag föredrar raka linjer, svängda, men inte för välsvarvat. Om jag får välja alltså...


Trappräcket i hallen uppe såg ju ut så här innan:

När det blev lite grövre plank på väggen så stod de där och "fjäskade", dessa svarvade pelare som jag aldrig tyckt om. Lite för glesa, lite för svarvade och lite för "fjäskiga" till allt det ruffiga.

Så här blir det istället:

Ännu bara grundmålat och en del fräsningar och lister saknas, men detta känns mer rätt :-)

Apropå rubriken på mitt inlägg - ser ni inspirationen från Tipstjänst: I X II. Helgardering i stort format :-)

Kram Sussie

Tacksamhet är hjärtats minne

Surfar ni runt och läser bloggar har ni säkert sett bloggen Hvitur Lakkris. Om inte så klicka här. Jag är så glad att hon börjat blogga igen! Det är så vackert att man häpnar!


Tänk så snällt av henne att skicka mig en award! Jag blev oerhört glad över den. Tack!

Nu till något svårare. Att skicka awarden vidare till fem andra bloggare som inspirerar mig. Inte för att jag inte kan komma på fem stycken, utan för att jag har så många som inspirerar mig - långt fler än fem stycken...

Alla som läser min blogg får den första awarden. Utan er hade det inte funnits någon blogg med namnet Granne med Selma.

Min andra award går självklart till min dotter som också bloggar. Hon skriver så roligt och får mig att skratta flera gånger om dagen. Hennes blogg heter xHEARTBEATSx. Tänk om jag hade kunnat uttrycka mig så när jag var 12 år...

Min tredje och fjärde award skickar jag till två värmländska bloggerskor. Det är bloggarna Mitt Egnahem och Älfgärdet. Deras bloggar är en fröjd för ögat och en ständig källa till lärdom om att ta tillvara gamla hantverkstraditioner.


Den femte och sista awarden skickar jag till alla bloggar som finns i min länklista till höger i bloggen och till alla er som inte får plats där, utan som finns samlade under Mina Favoriter.
Ni är MÅÅÅÅNGA och jag beundrar er allihop! En del får mig att skratta, andra att häpnas över vackra bilder, men alla inspirerar ni!

Dr Jekyll och Mr Hyde

Våren 1990 hade maken och jag just träffats.

Han - en världsvan kis som bott och studerat utomlands och som då arbetade i Stockholm och levde ungkarlsliv.

Jag - lärarstuderande som trots ung ålder redan hade hunnit leva ett stilla samboliv...

En lördag var vi bjudna på fest hemma hos en barndomskamrat till maken. Kvällen var trevlig med god mat, många skratt och en och annan öl. Maken drog den ena roliga historien efter den andra och jag ville väl inte vara sämre jag...

Ju senare kvällen blev, desto fräckare blev historierna...

Lika bra att visa framfötterna tänkte jag och drog en historia så alla vek sig av skratt. Man kan väl säga att historien gick under kategorien "Grov". Som en "Extra allt" i korvburen ungefär...

Då vände sig en av festdeltagarna till mig och sa:

- Tänk att du, som läser till lärare och allt, kan va så rolig! Jag trodde du va en sån där som satt hemma och broderade...

Till hallen däruppe ska jag sy vita linnegardiner. På dem har jag tänkt brodera ett monogram "vitt på vitt". Vårt efternamn börjar på E, därav valet av bokstav.

Ordet monogram betyder att en bokstav symboliserar ett helt namn. Förr var det vanligt att kvinnorna broderade monogram för att märka husets textilier. För att få symmetri i bilden och för att det hela skulle vara lite snirkligare, var det också vanligt med sk. speglingar.

Ha en trevlig helg!

/önskar den historieberättande och broderande pedagogen.