GOTT NYTT ÅR!

Med en bild av vår trädstuga - en kompromiss från när barnen var små, där sonen ville ha en koja och dottern en lekstuga - önskar vi er alla ett riktigt Gott Nytt År!

Kram Sussie med familj

Ränderna går aldrig ur - eller deckargåta del 1

Barndomens jullov...

Då kröp man upp i soffan med täcket runt omkring sig. Egentligen lite för trött för att gå upp, men man ville ju inte missa Scooby-Doo. Eller Trazan och Banarne.

Och vet ni?

Jag gör samma sak nu.

Jag går upp lite för tidigt (för att vara ledig), drar täcket runt om mig och äter frukost framför tv:n.

Det enda som ändrat sig är valet av film. Nu blir det inspelade, engelska serier- och deckare.

Nicholas Nickleby... David Copperfield...

Ränderna går som bekant aldrig ur.

Förresten!

Tänkte att jag skulle slänga ut en alldeles egen deckargåta här på bloggen.

Vad har 1560, miljö och Selma Lagerlöf gemensamt?

Ledtrådar kommer inom kort. Ska fixa lite med svaret först:-)

Kram Sussie

Mandelmusslor

Det finns vissa "måsten" när det är jul, även om det i år varit lite si och så med måsten hemma hos oss.

Med ett kök som stundtals varit mer av en byggplats än ett kök, så har vi fått lägga fokus på annat inför julen.

Eftersom vi bytt ut spis, ugn, kyl, frys, så har julbaket få stå tillbaka i år.

Men!

Två dagar innan julafton blev allt inkopplat i köket.

Jag: - Det blev ju inga hembakade lussekatter i år...

Sonen: Neej...

Jag: Det blev ju inga hembakade pepparkakor heller...

Sonen: Nej, men det kvittar!

Jag: Hur gör vi med mandelmusslorna då?

Sonen: DOM SKA VI HA!

Mandelmusslor ca 36 st

5 dl vetemjöl, 300 g
1 dl strösocker
1 1/2 dl sötmandel, 100 g, skållad och mald
2 bittermandlar, skållade och malda eller ett par droppar bittermandelolja
200g riktigt smör, kylskåpskallt
1 ägg, rumstempererat

1. Blanda mjöl, socker och mandel i en skål.
2. Lägg i kylskåpskallt smör och finfördela det i mjölblandningen med fingertopparna till havreflingskonsistens.
3. Tillsätt ett ägg och blanda in det i degen.
4. Arbeta igenom degen och lägg den i folie i kylen över natten.

Nästa dag

1. Sätt ugnen på 175 grader.
2. Dela degen i tre bitar och rulla dem till längder. Dela längderna i 12 jämna bitar.
3. Lägg bitarna i smorda, veckade formar och tryck ut degen med mjölad tumme.
4. Ställ formarna på plåtar och grädda kakorna i mitten av ugnen ca 13 minuter.
5. Låt kakorna svalna något innan de stjälps upp. Knacka formen mot bakplåten.
6. Servera med vispad grädde och bär eller en klick sylt.

Stor kram till er alla!
/Sussie

Hysch...

Ända sedan barnen var små, har vi kvällen före julafton, ställt in en tallrik gröt i en av kakelugnarna, precis innan sängdags.

Ett ljus ställer vi också in, så att tomten hittar vägen genom skorstenen.

Det är presenter till den där rödklädda herren som varje år lägger en morgonpresent i strumpan vid sängen...

Han, som smyger så tyst, att ingen vaknar och ingen ser.

En riktigt God Jul önskar vi er Alla!

/Familjen Eklund i Stavik och Tomten.

Tradition eller vana?

Här syns fönstret mellan köket och hallen. Hallen blev ljusare och det är vackert när kökets kakelugn syns.



Söndag...

Det har blivit en vana, att göra ett inlägg på bloggen då.

Var går gränsen mellan vana och tradition förresten? För om man räknar alla söndagar som jag gjort ett inlägg på bloggen, så är ju de fler, än de jular jag har firat.



Selma-kronan är pyntad med röda juläpplen - Ingrid Marie. Vilket vackert namn på ett vackert äpple!


Men man säger ju inte att julen är en vana... nej, den är tradition...

Idag tänkte jag därför lista sådant som är tradition hos oss i juletid.

1. Granen tar vi alltid in kvällen före julafton. Att klä den brukar vara bland det sista vi gör innan vi lägger oss.
2. På julaftons förmiddag, är vi alltid till kyrkan och tänder ljus på gravarna.
3. Som fika på julafton äter vi mandelmusslor, som vi fyller med grädde och sylt. Pepparkakor och lussekatter har vi för länge sedan ätit oss trötta på ;-)
   
4. Vi firar julafton hemma hos oss. Vi åker inte bort till någon annan.
5. Hos oss är det levande ljus istället för ljusslingor.
   
6. Granen är klädd i allehanda krims och krams. Saker jag gjort när jag var liten, saker som barnen gjort. Något slags tema kanske det finns färgmässigt om man vill vara snäll, och det är rött.
7. Vår jul kommer aldrig att vara vit - inredningsmässigt. Den är röd!

Stor julkram till er alla!
/Sussie

Idag kom tomten!

Fler vackra sätt att slå in paket, hittar du här.

Idag kom tomten på besök.
Inte hade han skägg. Inte hade han luva. Och inte heller några paket.
Han kom från Länsstyrelsen och han hade ett "JA" med sig! Ett JA som innebär att vi nu kan sätta igång med stallet.

Direkt efter julhelgen sätter vi igång. Först och främst ska taket bli tätt och iordning. Det känns fantastiskt roligt att få börja projektet. Och lika fantastiskt roligt är det, att så många är positiva till idén.

Kram från glad Sussie!

Staffan var en stalledräng

Lucia...

Jag minns när jag var liten. Mamma hade jobbat länge på kvällen innan, och var trött på luciamorgonen. Själv knatade jag mig upp tidigt, tidigt eftersom jag ville lussa för min mamma innan jag gick till skolan.

Hallen var mörk och jag var nog lite mörkrädd. Sen såg jag ett svagt sken som spred sig ut från köket.

På köksbordet stod min största docka, nästan lika lång som jag själv. Hon var klädd i mitt lucialinne och hade luciakronan med elektriska ljus på huvudet.

Mamma...

Hon visste att hon aldrig skulle orka gå upp tidigt på luciamorgonen, men visste också att ett litet barn vill bli lussat för i tidig morgontimma.

Kram och tack till alla mammor som skjutsar, stryker, bakar och ordnar för att alla luciaframträdanden ska bli vackra, speciella och minnesvärda.

/Sussie

Fotojobb väntar!

Det tog några dagar och några urrivna garderober innan vi till slut hittade batteriet till kameran.

Ni vet känslan när man hittar något man letat febrilt efter - den är något av det bästa som finns.

Och ni kan aldrig tro, vad jag behöver min kamera under ett par dagar framöver!

Jag och Mia ska nämligen ut på turné igen. Fast den här gången är det jobb som gäller- ett fotojobb för min egen del och ett skrivarjobb för Mias del.

Så mycket mer kan jag inte berätta just nu, men jag lever efter devisen

Gläd dig alltid i förväg! Har du tur blir du glad två gånger!

I förra inlägget lovade jag er bilder på vårt nya köksgolv. Här kommer de - vitoljat trägolv från Siljan... underbart att gå barfota på!

Kram Sussie

Inläggspytt

Dagens inlägg får nog betecknas som bloggpyttipanna! En mix av både det ena och det andra. Häng med - nu rensar vi lite i frågor och kommentarer!

• Någon (jaja - det är väl jag då!) har lagt undan kartongen där extrabatteriet till kameran ligger. Innan den har kommit tillrätta, kan jag inte föra över några bilder till bloggen... Typiskt! Hade tänkt visa vårt nylagda golv i köket idag ...
• Några har mailat och frågat var jag köpt ljusstaken med text. Det har jag gjort hos Sara, som har en butik i Gamla Stan som heter S. Sara brukar pyssla i Aftonbladets heminredningsbilaga.
• Inget är som väntans tider sägs det ju... Så fort Länsstyrelsen har sagt sitt, kan vi börja med stallet. Men de har inte sagt något än... Väntar och väntar och väntar... Ett litet ja eller ett litet nej skulle betyda full fart på byggandet. Innan dess - Stiltje!

Och så vill jag så gärna berätta om en liten solskenshistoria som jag fick i kommentarerna härom dagen.

En liten flicka har nyligen fötts. Pappan utstrålar en sådan fantastisk kärlek när han ser på sin lilla dotter, att mamman kommer att tänka på Jan i Skrolycka, som hon läst om i min tolkning av Kejsarrabatten... Flickan kommer nu att döpas till Klara!

Visst är det väl härligt! Att man kan inspireras så av en berättelse! Du kunde du, Selma Lagerlöf!

GRATTIS till er alla - mamma, pappa och Klara!

Pyttipannan är snart slut. Det börjar bli dags att toppa med lite rödbetor - eller nötskorpor med smak av apelsin för all del. Jag kommer nämligen att sälja sådana på en julmarknad idag.

Kram Sussie

Jag slår ett slag för...

När jag döptes fick jag silverskedar i present.

Ett helt dussin fullt + en extra sked med mitt namn ingraverat på baksidan.

Är det någon som ger bort dopskedar nu för tiden?

Eller rättare sagt:

Är det några föräldrar som önskar kaffeskedar till sin lilla bebis idag?

Jag kan ha fel, men jag tror inte att det är så många.

Det är synd i så fall. Jag är väldigt glad över att ha dessa skedar. Och även om de inte används varje dag, utan mest ligger i sin lilla sideninklädda ask, så bidrar de till stämning och glädje, när de äntligen används.

Jag slår ett slag för dopskeden idag!

Och apropå skedar, så vill jag gärna visa ett fint smycke som jag fått av Annika. Ser ni vad det är? Jo, skaftet på en sked! Tack Annika! Allt du tar i, blir vackert, personligt och genuint!

Och apropå bebisar, skedar, dop, så ska jag berätta en liten solskenshistoria som kom i kommentarerna härom dagen i nästa inlägg.

Välkommen tillbaka!

Kram Sussie

Ge bort lite tid i julklapp!

Tid...

Att ge någon av sin tid - det är stort och vackert.

Nu när det snart är jul, kan man faktiskt ge bort tid i julklapp! Tänkte tipsa om detta i dagens inlägg.

Klicka här så kommer du till Hjärt- och Lungfondens specialerbjudande.

Kram Sussie

1:a Advent - prövningens tid...

En riktigt skön och fin advent önskar jag alla mina läsare!

Några lingonblad i en krans, ett rutigt band - och adventskänslan kommer smygande trots snuva, feber och ögon som rinner.
Jag, som alltid brukar baka adventskrans till första advent, får lov att vänta tills förkylningen gett sig. Och att vänta är inte min starka sida...

Kram Sussie

Vila...

När kroppen får för mycket, då säger den till!

I tre dagar har halsen svidit och febern hoppat upp och ner, och jag har bara orkat ta det lugnt. Det är ju aldrig roligt att vara sjuk, men jag är på något sätt tacksam över att ha fått vila.

Det har varit alldeles för mycket jobb, resor, utbildningar, möten och beslut de senaste veckorna.

Idag har Raymond hämtat det nya trägolvet som ska läggas in i köket. Bredvid kakelugnen håller vi på att sätta in ett gammalt fönster. När halsen slutat svida, ska jag genast måla och greja för att få det iordning.

Det kan nog bli en stämningsfull advent i år också. Om än bara fläckvis :-)

Kram Sussie

Hemma!

Feng Shui-helgen har varit magisk. Det känns som om jag nuddat vid något stort och fantastiskt.

I huvudet kryllar det av idéer, inspiration och känslor.

Dagens inlägg blir en kortis. Jag måste ila iväg till ett möte.

Stor kram
/Sussie

Många bollar i luften...

... det är precis vad jag har just nu!

Har ni sett vilka härliga kort det låg i min brevlåda idag!? De är handgjorda av en snäll läsare - Eva Redin i Östergötland - som skickat dem till mig efter att ha läst bloggen. Hon tycker om andan på bloggen och för det blir jag så glad!

När man sitter i sin ensamhet och skriver ur hjärtat, kan det ibland vara svårt att veta, hur man som läsare uppfattar inläggen. Ibland tryter fantasin och ibland känner man ju, att det inte alltid blir så där superintressant...

Tack Eva! Om du var här skulle jag ge dig - och alla andra som peppar mig - en stor kram!

Gissa vad jag ska göra i helgen?

Jag ska till Stockholm och gå steg 3 i min feng shui-utbildning! Och på fredagskvällen ska jag hit. Raymond tror han kan omvända mig...

Fast jag vet inte ja... Efter snart 20 års försök med ständigt samma musik(tugg) i skivspelaren är risken stor att jag behåller min egen musiksmak. Men vad gör man inte för husfridens skull... Och man kan ju inte annat än beundra hans idoga försök :-)

Kram Sussie

Dä va finer förut...

För många år sedan arbetade jag som bildlärare på ett högstadium.

Jag var ung och rask och med en arbetsglädje som inte visste några gränser. Håret var midjelångt och satt ofta lite slarvigt uppsatt i en knut eller hästsvans.

I en av klasserna fanns en kille som alltid såg till att sitta längst fram på mina lektioner.

Jag tror han var lite förtjust i den där pigga, glada och unga tjejen som dessutom undervisade i ett ämne som han verkligen gillade.

En dag kom jag till skolan och hade klippt och permanentat mitt långa, blonda hår... Handen på hjärtat - det blev inte bra!

När killen fick syn på sin fröken, var det som om något slocknade i hans ögon. Besvikelsen var påtaglig. Han lämnade sin plats längst fram och satte sig längst bak i klassrummet istället.

Inte ett ord sa han under bildpasset, men när lektionen var slut dröjde han sig kvar när de andra eleverna hade gått.

-Du! sa han. Dä va finer förut!

Sen gick han med bestämda steg ut genom dörren och lämnade mig stående som en fågelholk.

Det är inte utan, än att jag tänker på den där episoden nu, när vi river som värst i vårt kök. För så är det ju - det var finare förut.

Men även ett sönderpermanentat hår raknar och även rivna väggar kan bli snygga igen. Visst är livet fantastiskt!

Kram Sussie

Det snöar....

... både ute och inne hos mig!

Igår kom det några centimeter snö, som visserligen regnat bort idag. Julen närmar sig med stormsteg. Fast jag vägrar att bli stressad!

För mig är det fortfarande höst. Jag vill ha det så. Jag vill njuta länge av varje årstid.

Sen snöar det faktiskt inomhus också här hos oss - i köket.

Skåpluckorna får sig en uppfräschning när vi ändå håller på. Jag vill få in ljuset, men inte ha dem alldeles vita. Därför passar kulören "Snö" bra.

Den har en dragning åt det grå hållet. Perfekt till det blåa jag älskar.

Kram på er alla! Och tack för att ni så troget kikar in och/eller skriver era snälla och uppiggande kommentarer.

/Sussie

Wabi Sabi - det är jag det!

Feng Shui har nog de flesta hört talas om vid det här laget, men Wabi Sabi...vad är det?

Från början var det en buddistisk teceremoni från Indien som uppkom på 1500-talet.

Wabi - står för enkla och naturliga ting

Sabi - står för skönhet som bara kan fås med tiden

Och när jag läser detta, så inser jag att jag nog är en riktig Wabi Sabi -människa.

Tid, väder och vind sägs ha en förskönande verkan på tingen runt omkring oss. Man ska låta ljuset flöda in och låta naturens färger ta plats.

Och naturfärger är ju så mycket mer än beige, brunt och grönt!

Rött, som sprakande höstlöv... Blått, som Fryken långa sjö... Det passar mig så bra, för jag vet ju ,att jag aldrig skulle kunna bo i ett hem, där jag inte får inreda med blått, den färg jag älskar allra mest.

Men - precis som med feng shui - så ska man inte glömma att rensa! Låt de vackra, gamla sakerna med patina och åldersspår få framträda, och lär dig uppskatta det som inte är perfekt.

Kram Sussie -

som inte alls lever som jag lär just nu. Med ett utrivet kök och en glasveranda full i bråte är det inte mycket myskänsla här hemma. Men man kan inreda i själen och i tankarna också. Håller ni inte med?

P.S Bilderna i dagens inlägg är inspirationsbilder jag hittat på nätet. Vet inte riktigt vart...D.S

Julrosor till far

Det är något magiskt med julrosor.

Den användes förr till att mota bort onda väsen. Man hängde upp den i lagårdsdörren för att skydda djuren. Det sägs också att människor som hållit en julros i handen, har känt hur den har rört och vridit sig för att komma ner i jorden igen...

Selma Lagerlöf skrev en berömd julberättelse om denna fantastiska blomma - Legenden om julrosorna. Läs den i jul. Den är vacker och magisk...

När jag tog en tur till skogen i morse, hittade jag mossa som hade fått så vacker röd färg. Tillsammans med ett fat på fot, en julros och lite lav, blev det genast lite farsdags-stämning på bordet.

Nu väntar kaffe och tårta. Och vem vet - kanske far har gjort sig förtjänt av en liten present också...

Kram Sussie

Härliga november!

Jo, det är säkert - jag gillar november!


Det blåser, det är mörkt och man är lite härligt trött på kvällarna... När jag varvar ner händer något.
Då kommer inspirationen!


Jag har aldrig så många inredningsidéer och projekt på gång, som under den här månaden. Det är NU du ska ut i skogen och samla mossa, kottar, rönnbär och annat som du vill skapa av inför julen.


När det har fryst till, och advent står för dörren, då blir det där skogsbesöket bara ett jobbigt måste. Något som måste hinnas med bland allt annat - luciaträningar, pepparkaksbak, storstädningar och julklappsrace... Och inte är det speciellt lustfyllt att försöka skrapa fram frusen mossa under ett täcke av skarsnö...


Nej, det är nu du ska ta tillvara dagarna inför det som komma skall. Det är nu du har tid att njuta.

Kram Sussie

Katten på råttan och råttan på repet...

... eller Berättelsen om varför jag visar så gamla foton av vårt kök.

Allt började med, att vår - inte alls så gamla induktionsspis - gick sönder. Endast 36,5 månader gammal, sa den poff och slutade helt enkelt fungera.

Som tur var, hade vi tagit en extra lång försäkring på den...

Nu visar det sig, att just den spisen har slutat att tillverkas. Induktionsspisar är numera nästan uteslutande två separata delar. Spishäll för sig och ugn för sig.

Jaha! Vad gör man?

Jo, om man river ut det gamla skafferiet så skulle ju ugnen kunna byggas in där...

Och jag har ju alltid önskat mig ett stoooort skafferi, som man kan gå in i. Med vackra hyllremsor, söta små burkar och en vansinnigt prydlig ordning *jojo* Då skulle vi ju kunna bygga ett sådant om vi bygger ihop köket med kökskammaren. Om nu ändå det gamla skafferiet måste bort?!

Det är väl lugnt? Stallprojektet börjar ju inte förrän tidigast om två veckor...*andas in, andas ut*

Där har ni förklaringen till varför ni får passa på att titta på de gamla korten så länge. Det är den rackarns spisens fel.

Kram Sussie - som förstår om ni skakar på huvudet och tänker: Är de inte kloka!

Inspiration - Stallet

Nu börjar verkligen stallplanerna att ta fart - på riktigt!

Men jösses, vad mycket det är att tänka på!

Tillstånd hit, bygglov dit, offerter in och förfrågningar ut...

Men för varje litet "hinder" kommer vi en bit framåt. Pappersarbete tar mycket kraft - och syns inte på samma sätt som om vi skulle ha snickrat, sågat och byggt, med samma nedlagd tid.

För att orka hålla ångan uppe, letar jag gärna inspiration på nätet. Just nu är det köksdelen jag funderar på. Bästa inspirationen hittar jag hos Kvänum.

Kram Sussie

Vittne till stöld och mordförsök!

Plötsligt -

hajar jag till, när jag tidigt imorse står i duschen och slänger ett öga ut genom fönstret.

Mamma Älg med två kalvar mumsar nerfallna äpplen fem meter från mitt fönster...

Plötsligt -

hajar jag till, när jag i morse får syn på Mickel Räv med en av våra hönor i käften alldeles utan för min dörr...

Fort ut med kaffekoppen i näven, skrikande och viftande med både armar och ben! Dock hade jag hunnit klä på mig efter duschandet...*tur det*

I rena förskräckelsen tappade Mickel vår höna, som klarade sig men blev halt på kuppen...

Det är aldrig tråkigt att bo på landet...

Kram Sussie

Vissa människor gör avtryck...

När folk frågar mig, om jag samlar på någonting, brukar jag svara:

- Jag samlar på människor, möten och citat.

På kafferepet i somras träffade jag M och C, och tänk...

Igår låg det ett paket i brevlådan. Från M och C.

En tackgåva för kafferepet. En tacksam, vänlig tanke som gjorts om till en vacker duk och som sedan blev en gåva till mig...

Klart man blir rörd! Och tacksam!

Att någon tagit sig tiden att tänka, köpa och skicka en gåva...

Tack snälla! Och välkommen igen nästa år. Ni vet att det gäller er andra också - gamla som nya kaffegäster :-)

Kram Sussie