- Inredning - Trädgård - Recept - Feng Shui - Välkommen till Granne med Selma!


söndag 12 februari 2023

~ INSPIRATION SKAFFERI OCH OVÄNTAD VÄNSKAP ~

 

Närbild på vår skafferidörr. 


För några inlägg sedan skrev jag lite kort om snilleblixten jag fick om att bygga ett större skafferi i köket och göra om vårt nuvarande till ett städskåp. 

Det städskåp vi har nu är placerat under trappen i hallen. Funkar sådär. Dammsugaren hittar sällan dit utan står mest där vi sist dammsög eller bakom någon dörr om vi inte vill se den.. 

All over the place med andra ord. 

Vad är det egentligen med människor och dammsugare? Jag vet så många som låter sin städirritation gå ut över den. Det rycks i sladdar och svärs över hur i vägen den är, dess osmidighet och diverse andra tillmälen. Själv betraktar jag den som en kär vän. Skulle aldrig klara mig utan den, skulle gärna vilja ha fler för att slippa kånka den upp och ner mellan våningarna och tycker inte att det gör så mycket om den står framme och syns.

Hur som helst.

I min mapp på Pinterest har jag nu sparat ner några olika förslag på skafferier och jag tänkte dela med mig av hur jag tänker kring vårt eget som jag hoppas blir verklighet snart. Vill du veta vart bilderna kommer från så rekommenderar jag dig att  klicka på länken nedan så finns informationen där. 

Till Granne med Selmas Pinterest



Snyggt med gammal och lite ruffig dörr till allt det som inte är skavt och slitet. Gillar att dörrens färg bryter av och tar lågmäld men ändå kaxig plats bland det mer sofistikerat svarta. Bra kombo.


Ljusinsläpp ovanför skafferidörren är något jag verkligen vill ha. Det skapar lätthet i uttrycket och förhindrar att skafferiet upplevs som en stor kloss i rummet. Förenklar också när man ska hitta i skafferiet. Färgen på köket är för övrigt också väldigt, väldigt behaglig…


Här har golvet klinkrats (finns det ens ett sånt ord?). Lättstädat.


Ibland leker jag med tanken att låta skafferiet ha en öppen mitt och mer se ut som ett skåp i en serveringsgång från sekelskiftet. 
Det står ett skåp i vårt kök idag där tanken är att bygga skafferiet och på detta skåps bänkskiva lägger alltid maken plånbok, glasögon och annat som ”ska ligga där så jag vet vart jag lagt det” Kommer han att behöva leta efter sin plånbok lika ofta som jag frågar var dammsugaren är om vi bygger bort den funktionen tro? Stackarn i så fall.
Titta lite extra på knoppbrädan på sidan av skåpet. Passar perfekt i längd och är inte inmålad utan har sitt eget uttryck. Snyggt!


Här är allt monokromt. Målat i samma färg oavsett om det är vägg, dörr, eller golvlist. Detta skafferi har ingen framträdande eller ögonblicklig wow-upptäckt men när man väl lägger ögonen på det så slås man av skönheten i estetiken. Proportionerna på dörrspeglarna, färgställningen, Vackert. 


Här är det många blandade färger på golvlist, dörr och list runt dörren. Lite för blandat för min smak, men jag tycker det är fint med glas i dörren eftersom det inte finns något ljusinsläpp ovanför den. Och så tycker jag att väggen mot bänken nyttjats bra med snygga knoppbräder för att kunna hänga saker på som man vill ha lättillgängliga i ett kök.

Några steg närmare i tanken på hur vårt skafferi ska se ut nu men ännu inte helt bestämd.
Nu ska jag leta upp dammsugaren och göra ett städryck i sängkammaren. Nya panelen är målad och det blev jättefint. Mer om det i ett annat inlägg.

Tänkte leta upp Wictorias låt från gårdagens mello på spotify också. Tyckte den och grytlåten var bäst.

Kram
Sussie


lördag 11 februari 2023

~ ÅTERBLICK ~

 Att ha en blogg är verkligen som att ha tillgång till en jättestor minnesbank. Det är roligt att bläddra tillbaka och läsa om saker vi drömt om, förverkligat eller skrotat. 

Mitt första blogginlägg minns jag tydligt. Jag satt länge innan jag vågade publicera det. Att jag överhuvudtaget började blogga berodde på att jag var putt över en bekant som alltid frågade om vi var färdiga med renoveringen av vårt hus än. Varje gång fick jag svara nej och aldrig fick jag berätta om allt vi faktiskt h a d e  hunnit med sedan frågan ställdes förra gången. 

För att inte hamna i en känsla av att aldrig bli färdiga började jag dokumentera våra framsteg i en blogg. 

Så kan det gå. Nu är känslan av irritation bytt mot tacksamhet istället. Hade inte vår bekant ställt samma fråga som en hackig LP-skiva hade första blogginlägget aldrig skrivits.

Klicka här om du vill läsa mina första stapplande steg in i bloggvärlden för nästan 16 år sedan. 

16 år!! Det är ju inte klokt.

Kram

Sussie 

fredag 10 februari 2023

~ DJUREN PÅ VÅR GÅRD ~

Djuren på vår gård fyller olika funktioner. Några finns där för att leverera, andra för att få något att försvinna. Alla har dessutom ett fint uppdrag att tillföra trivsel och glädje. 

Pysen 

(eller Mr Mosley som han heter sedan han flyttade hem till oss för drygt ett år sedan när förra ägarna flyttade utomlands).

Mr M är 15 år gammal och döpt efter betjänten Mr Mosley i Downtown Abbey. Huruvida det är katten eller vi som är betjänt i det Eklundska residenset låter jag vara osagt, men klädseln är färgmatchad på båda Mr M i alla fall. Svart och vit färgskala.

En försynt herre som är både belevad och lågmäld. Vi har aldrig hört honom jama. På sin höjd nåt litet ljud för att hälsa hej när han ska ut eller in. Kurrar desto mer och har sin favoritplats i mitt knä. Makens famn kan han vara i på nåder, i brist på annat. I brist på mig. Han är en livsnjutare av rang.

Om jag sitter vid skrivbordet och arbetar vill han gärna vara med. Tar sin rättmätiga plats och lämnar mig med ytterst lite utrymme kvar för dator, kalender, pennor och allt annat som behövs. Blängblicken väntar ut mig tills knät upplåts åt någon som förväntar sig en plats där.

Som en hjärtevän kom han till oss efter att vår förra katt Hus-Alf blev sjuk och fick avlivas, lika gammal som Mr M är nu. Hoppas inte vi hamnar i samma situation än på länge, länge. Lika glad i mig som han är, lika glad i honom är jag. Ibland brukar jag skoja med maken och fråga honom om han vill att jag ska hälsa på honom på samma sätt som jag hälsar på Mr M när vi kommer hem efter en arbetsdag. Då skulle det bli tuttinuttspråk i falsett och nos-snos så det stod härliga till. Haha!


Berry, Diana, Mary och Florence.

Ankorna är döpta efter tjejerna i The Supremes och deras manager. Ankor är bland de roligaste djur vi haft på vår gård. Vi lånar dem fortfarande och jag hoppas vi får köpa loss dem i år. Alltså, på riktigt - vilka sköna typer! Berry är en sachsenanka och trion av damer är sk. kejsarankor.

De smattrar och låter. Vankar och sover i skift när de går lösa i trädgården. Hör direkt när vi rullar in på vår gård och stämmer upp i kvack-kören. Hej, hej, hej, hej, hej, hej!

Sedan i höstas har de fått flytta in till hönorna eftersom vi fick påhälsning av något rovdjur och vi blev en Mary mindre. Jag hoppas kunna kläcka fram fler små ankbebisar till våren. 

De äter sniglar som franska gourmeter och tycker att livet är härligt bara de får en balja vatten att slabba och bada i. Gärna alla tillsammans. Trångt är ingen anledning att låta bli. Det de kommer åt i pallkragarna innefattas av allemansrätten hos oss. Nu är odlingslådorna höjda och i alla fall jag är nöjd med höjd.


Gösta, Gösta, Selma och damerna

Tuppen (tupparna. Oklart om den ena Gösta är en tupp eller inte faktiskt) och hönorna är döpta efter Gösta i Gösta Berlings saga och Selma efter Selma Lagerlöf. En period hette alla honor något med anknytning till Selma Lagerlöf som t.ex. Valborg, Gerda och Sofi, men det blev för svårt att komma ihåg. Den höna som alltid varit halt heter Selma och resten kallas nu rätt och slätt för Damerna. Räcker gott att komma ihåg det för ett överansträngt arbetsminne.

För någon vecka sedan upptäckte vi ett hål i hönsgården där nätet släppt. Lite längre in i köksträdgården låg  ett hav av vita fjädrar på marken.  Stackars Gösta hade skyddat hönorna från räven (?) som försökt ta sig in i hönsgården och fick därmed plikta med sitt liv. Nu håller jag tummarna för att Gösta den II verkligen är en tupp så att jag kan kläcka fram fler kycklingar under våren och därmed säkra vårt hönsbestånd.Vi har nämligen hönor av kulturarvssorten Gammalsvensk vit Leghorn och den finns det inte så många av.

 Om Gösta II inte vill vara Gösta så hoppas jag att det finns någon bloggläsare som skulle kunna sälja en renrasig gammalsvensk vit leghornstupp till mig. Eller ägg för kläckning. Hör av er om ni har  något tips. ❤️


Finns det några djur jag skulle vilja ha utöver dessa?

Mmmm, det finns det.

Här kommer en önskelista

Värmlandsfår 



En snäll, tålig ras som inte är så stor och som passar bra att ha i små besättningar. Värmlandsfåren kan vara svarta, gråa, bruna, beiga och vita. Perfekt för någon med beslutsångest. Perfekt för oss. 

E l l e r  h u r  R a y m o n d ?


Påfågel


Bild lånad här.


Kunde Selma hålla påfåglar kan väl jag? Båda är vi en kvinnlig varelse som varit lärarinna och som bor i Östra Ämtervik. Garanterat stabil påfågelgrund om ni frågar mig.

 E l l e r  h u r  R a y m o n d ?


Pingvin


Skämt åsido, men vi pratade faktiskt på jobbet härom dagen om vilka djur vi skulle vilja ha och då kom pingvin upp. Alltså... ja, varför inte om det är görbart och bra för djuret. Hemskt söta är de ju. Här ropar jag dock inte på maken. Då kommer han att tro att jag fullkomligt tappat det. Värmlandsfår och påfågel riskerar att hamna med i ett nekande svar till fler djur på gården.

Greenpeace hemsida finns det roliga fakta om pingviner.

Även här kan ni läsa mer om djuret i frack och därifrån har jag också lånat bilden.


Kram

Sussie