Favoritdahlior och onsdagstrevliga jag

 Hej alla!

Jag gör ett försök och testar även onsdagar som bloggdag tillsammans med söndagar. Då blir det mer flyt i allt och bloggen kan bli den där digitala dagboken jag vill att den ska vara. Det fanns en tid när jag uppdaterade nästan dagligen. Där är jag inte än på långa vägar, men två dagar i veckan känns just nu överkomligt.

Vi brukar oftast göra onsdagar till "litemittiveckan-mysiga, jag och Raymond. Vi äter gott och dukar fint. Pratar och skrattar. Tänder en brasa och bara njuter av att det finns en vardag och att vi får dela den. Så gjorde vi när barnen var små också och turades om att överraska varandra med menyn varannan vecka.

Nu för tiden skulle det verkligen vara en överraskning om det vore jag som lagade maten. Inte min kopp av te alls faktiskt. Jag städar hellre hela huset än lagar middagen.

Städa, duka och plocka in blommor från trädgården - där har ni min insats!

Men jag är onsdagstrevlig.... alltid något!

Ny dahliasort för mig men jag gillar den mycket - Chic a dee.

Chic a dee

Den här dahlian heter Sweet Nathalie och är kanske den dahlia jag gillar allra mest. 

Jag brukar gilla knoppar minst lika mycket som själva blommorna på nästan alla blommor. Dock INTE på dahlior. De knoparna tycker jag bara är fula och tråkiga. 

Nu ska jag äta gott och ha det onsdagstrevligt tillsammans med en av de människor jag tycker mest om i hela världen.

Hej så länge!

Kram

Sussie

 

(Kanel)bullens dag och smask i fyllningen

 Hej alla!

Bullrecept är litegrann som köttfärssåsrecept. Det finns tusen och en varianter och alla som bakar har sin egen hemliga twist på fyllning och mängden mjöl. Det fanns en tid när jag inte förstod mig på när folk sa: "Njaej.. jag vet inte riktigt hur mycket av ditten eller datten jag har i. Jag tar det på känn och höftar lite."

Nu är jag likadan!

Mina egna favoritbullar  är alla gånger släta bullar med nymortlad hel kardemumma i degen! Alltså... inget slår det! 

Och så gillar jag små bullar eftersom jag tycker att de är mer som en "förrätt" till kakorna och tårtan. Ni vet, ett riktigt kafferepskalas är ju uppbyggt så.

Men men. När kanelbullen nu har en alldeles egen dag gör jag ett undantag och fick faktiskt bakfeeling även denna söndag. 

Varsågoda! Stora kanelbullar med lyxig fyllning serverade i vårt nyfixade bibliotek. Hemligheten med smaskigaste fyllningen är att addera sirap i den. Häll i på känn. Till 100g smör med kanel och socker hade jag i kanske 1/2 dl ljus sirap. För att fyllningen lättare ska stanna kvar i bullen vid gräddning är det bra att använda bakformar. Det använder jag aldrig annars - eftersom jag ju sällan bakar fyllda bullar - men till de här godingarna behövs det.

Eftersom jag själv inte äter varken gluten eller socker mumsade jag på plommon till kaffet. (Inte alls) lika gott. Jag får trösta mig med att de var snygga till kopparna...

Jag har fått in en rytm i mitt bloggande igen. Så glad för det. Söndagar är en fin dag för eftertanke och blogginlägg och jag funderar på att göra en dag till i veckan till en bloggdag. Förr hade jag olika teman. Kanske också vore något att ta upp igen. Jag funderar vidare och lunkar på i ett stilla tempo för att inte hamna i samma prestationskravsläge igen. 

Nu dags att ta tag i dagen. Lite sugen på att städa faktiskt. Jag gillar det. Meditativt på något sätt och just nu alldeles, alldeles välbehövligt.

Kram

Sussie

Jag brukade älska att baka...

Hej alla!

De flesta av er kanske vet att jag har haft ett eget kafé på gården. I vårt gamla ombyggda stall har jag bakat tusentals kakor, bullar och en och annan tårta. 

I stallet har jag bakat klassiker och även skapat egna bakverk som till och med smakats av kungligheter.

För något år sedan tog det stopp!

Och glädjen i att baka förbyttes till något nära förknippat med ångest. Eller ja...åtminstone ett väldigt starkt motstånd till sysslan.

Jag har bjudit på köpebröd de senaste två åren när vi har haft besök. Köpebröd och dåligt samvete. Dåligt samvete för att jag har känt förväntan hos besökarna som jag inte orkat leva upp till.

"Här kommer vi hem till en person som minsann haft eget kafé där hon bakade allt och så får vi köpebröd från matbutiken... Hur gott tror hon egentligen att Ballerina är...?"

Tankar som nog endast funnits i mitt egna huvud men ändock där.

Jag hittar fortfarande på ursäkter för att slippa baka. Alltifrån "Jag måste ha städat i köket innan jag ställer mig och bakar" till "Jag har inte tid, jag måste jobba undan det här.... och det här... och det HÄR först".

Men ibland får jag ett fönster i all den där påhittade bortförklaringscirkusen. Igår var en sådan glugg öppen och jag gjorde en äppelkaka. God och uppskattad blev den och jag hittade ett litet uns av glädje igen

.

Jag hoppas bakglädjen kommer tillbaka fullt ut längre fram. Jag har saknat känslan av lyckan i ett välgräddat matbröd, hemtrevnaden i dofterna och njutningen i att trilla en liten söt småkaka.

Jag antar att när kraven på leverans under tidspress inte längre finns så kommer det att kännas annorlunda och jag antar att kroppen måste skapa nya minnesspår först.

Sist men inte minst: Tack alla ni som kikar in. Det är så kul att blogga igen! Ni gör skillnaden <3

Dag att ta tag i söndagen. Jag hoppas jag blir färdig med allt målande av bokhyllorna i biblioteket idag. Längtar så mycket efter att få fixa och måla i salen som står näst på tur i vår lilla uppfräschningsrunda här hemma. Vad hittar ni andra på?

Kram

Sussie