Fuchsia Celia Smedley

Inspirationsbild från Pinterest

Jag har aldrig tidigare ägt en fuchsia. Nu har jag beställt tre stycken av sorten Celia Smedley.
Jag läste någonstans att den ska vara väldigt fin tillsammans med mårbackapelargoner och i så fall vill jag absolut pröva att odla den. Mårbackapelargoner har jag  i massor.

Inspirationsbild från Pinterest

Jag har en känsla av att Celia Smedley inte kommer att bli min sista eller enda fuchsia. Jösses så många fina det finns! Om någon av er läsare har tips på andra fina sorter får ni gärna kommentera. Nu vill jag lära mig allt om fuchsior.

Kram Sussie

Frösådda pelargoner

 

Det är exakt två veckor sedan jag sådde mina pelargonfrön. Makalöst vilken växtkraft!

Rotsystemet är kraftigt och det har blivit dags att skola om plantorna. Jag sådde i såjord och det är inte så mycket näring i den.

Det var 12 frön i påsen och alla har grott och utvecklats bra. Sorten jag valde att så, är väl ingen särskilt utmärkande sort men ni vet... ibland måste man bara hitta nåt som vill bli sått tidigt på säsongen så att man får dra igång.

Det står F1 på påsen. Det betyder att fröna härstammar från en korsning av två  plantor med skilda egenskaper, som har valts ut för att de är särskilt goda.

Det roligaste med dessa fröer är att jag nästa år får sk. "busfrön". Jag har alltså ingen aning om vad det blir för pelargoner av de nya fröerna. Sånt är ju kanonroligt! Det kan med andra ord bli både flipp eller flopp.

 

Nu ska jag ta mig an mina frösådda violer. De behöver också planteras om i näringsrik mullig jord. Längtar efter att få ställa ut krukor med violer, sätta mig på trappen med en kopp kaffe och känna vårsolen i ansiktet.

Kram Sussie

 

 

Säg hej till hönorna!

Tänk, att om bara några månader kommer det att vara full fart på växtligheten i odlingslådorna! Nu när februari kommit är det mycket som måste hända när det gäller odling. Så många fröer som ska sås och så många små plantor som ska omskolas. Varje år är det som värk i kroppen för att få dra igång.

 

I det lilla huset i bakgrunden bor hönsen. Lådan som hänger på det minsta utbyggnadshuset är reden där hönorna lägger sina ägg eller ruvar när de känner för det. Förra sommaren fick vi tre kycklingar men bara en överlevde. Det blev en tupp. I år hoppas vi på fler kullar och att det blir några hönor också.

 

 

Trots att hönsen har en stor, fin utegård att vara i, vill de helst vara inne nu när det är vinter. De kurar tillsammans under värmelampan, plockar i fjädrarna och har det allmänt mysigt. De båda tupparna, Gösta och Nils, trivs bra tillsammans, far och son som de är.

 

Här kikar Nils ut. Gösta och Valborg håller sällskap. Visst är de fina?! Hönsen är av äkta lantras som heter gammalsvensk vit leghorn. Jag tycker de ser ut som riktiga Emil i Lönneberga-höns. Man gör  en god gärning också när man hjälper till att bevara den gamla lantrasen. För bara ett par tiotals år sedan höll rasen på att dö ut. Här kan du läsa mer om GSVL om du vill.

 

Ingen sak att ta sig till hönsen med så fina handskottade små vägar :)

 

Kram Sussie