Frösådda pelargoner

 

Det är exakt två veckor sedan jag sådde mina pelargonfrön. Makalöst vilken växtkraft!

Rotsystemet är kraftigt och det har blivit dags att skola om plantorna. Jag sådde i såjord och det är inte så mycket näring i den.

Det var 12 frön i påsen och alla har grott och utvecklats bra. Sorten jag valde att så, är väl ingen särskilt utmärkande sort men ni vet... ibland måste man bara hitta nåt som vill bli sått tidigt på säsongen så att man får dra igång.

Det står F1 på påsen. Det betyder att fröna härstammar från en korsning av två  plantor med skilda egenskaper, som har valts ut för att de är särskilt goda.

Det roligaste med dessa fröer är att jag nästa år får sk. "busfrön". Jag har alltså ingen aning om vad det blir för pelargoner av de nya fröerna. Sånt är ju kanonroligt! Det kan med andra ord bli både flipp eller flopp.

 

Nu ska jag ta mig an mina frösådda violer. De behöver också planteras om i näringsrik mullig jord. Längtar efter att få ställa ut krukor med violer, sätta mig på trappen med en kopp kaffe och känna vårsolen i ansiktet.

Kram Sussie

 

 

Säg hej till hönorna!

Tänk, att om bara några månader kommer det att vara full fart på växtligheten i odlingslådorna! Nu när februari kommit är det mycket som måste hända när det gäller odling. Så många fröer som ska sås och så många små plantor som ska omskolas. Varje år är det som värk i kroppen för att få dra igång.

 

I det lilla huset i bakgrunden bor hönsen. Lådan som hänger på det minsta utbyggnadshuset är reden där hönorna lägger sina ägg eller ruvar när de känner för det. Förra sommaren fick vi tre kycklingar men bara en överlevde. Det blev en tupp. I år hoppas vi på fler kullar och att det blir några hönor också.

 

 

Trots att hönsen har en stor, fin utegård att vara i, vill de helst vara inne nu när det är vinter. De kurar tillsammans under värmelampan, plockar i fjädrarna och har det allmänt mysigt. De båda tupparna, Gösta och Nils, trivs bra tillsammans, far och son som de är.

 

Här kikar Nils ut. Gösta och Valborg håller sällskap. Visst är de fina?! Hönsen är av äkta lantras som heter gammalsvensk vit leghorn. Jag tycker de ser ut som riktiga Emil i Lönneberga-höns. Man gör  en god gärning också när man hjälper till att bevara den gamla lantrasen. För bara ett par tiotals år sedan höll rasen på att dö ut. Här kan du läsa mer om GSVL om du vill.

 

Ingen sak att ta sig till hönsen med så fina handskottade små vägar :)

 

Kram Sussie

Söndag är vilodag och krämdag

Idag är det skön söndagslunk som gäller. Efter många år i full fart har jag den hårda vägen lärt mig att lyssna på kroppen och idag säger den: Ta det lugnt! Veckan som gått har nämligen varit minst sagt intensiv.

Måndagen innehöll möten och tågresa till Stockholm på kvällen. Trevligt, trevligt men hjärnan måste vara på topp. Hinner köpa med en ansiktsmask i Karlstad som jag planerar att hinna lägga när jag äntrar hotellet i huvudstaden senare på kvällen. Tisdag innehöll möten med andra skolkommuner i Skolverkets regi. Och så tågresa hem på kvällen, snabbt hem, packa om väskan och sova lite. Ansiktsmasken har ännu inte hunnit läggas. Jag tänker att jag tar den på onsdag kväll eftersom jag ska ligga borta även då.

Onsdag morgon, nytt ställe att checka in på för tre dagars utbildning. Utbildningen är SÅ bra och SÅ intensiv. Ansiktsmasken blir inte lagd men det är två nätter till på hotell så än finns det tid.

Torsdag och fredag svischar förbi. Vi studerar skoljuridik och jag får många nya, fräscha infallsvinklar på det jag jobbar med. Ansiktsmasken har jag glömt men minns den på fredagskväll när jag kommit hem och sitter trött och nedburrad i gosig filt framför tv:n. Fast nu lockar den inte... jösses så trött jag är efter en vecka på språng. Lördag är bättre. Då kan jag lägga den på dagtid, i dagsljus. Vad nu det ska spela för roll... så långt reflekterar jag inte. Lördagen kom och näej - ingen tid för ansiktsmask då heller!

Nu är söndagen här och jag ska faktiskt spendera någon timme med mig själv och ta hand om glåmig och vintertrött hud idag. Nu är det dags för ansiktsmasken. Och den nya ansiktskrämen jag också köpte i måndags. DEN har jag verkligen glömt bort! Det är roligt att vara på språng, träffa nya människor, utbyta jobberfarenheter och utbildningsångest tillsammans med andra i samma arbetslivsläge. Men när man får tillfälle att stanna upp och varva ner så gäller det att göra det fullt ut. Njuta av små saker av stor betydelse. En god fruktsallad med kokosgrädde, en bortglömd ansiktsmask, en lyxig ansiktskräm, en visit hos hönsen för att se att de är okej. Älsk på söndagar!

Gillar mina stolsdynor i matsalen. Hopplöst otrendigt, på gränsen till tantvarning men åååh säger jag bara!

Underlägg här

Kram Sussie