Kan man inreda med mjöl?

Selma Lagerlöf - en fantastisk kvinna!

Men hur många förknippar henne med - mjöl?

Hennes pappa, Erik Gustaf Lagerlöf, var mycket trädgårdsintresserad. Han ville ha en stor och ståtlig trädgård i bästa herrgårdsstil. Och marken skulle också brukas till frukt och grönsaker.
Detta innebar mycket arbete som krävde arbetskraft.
Ett trettiotal människor arbetade på Mårbacka när gården och trädgården hade sin storhetstid.

Skrädmjöl av märket Mårbacka Havrekraft var en av de produkter som producerades.. Skrädmjöl är gjort av rostad havre. Det är en värmländsk specialitet som fortfarande finns att köpa lite varstans i landet.

På skrädmjölspåsen från Mårbacka stod det skrivet :

"Ät havresikt det är din plikt!".

Dagens skrädmjöl kommer från Stöpafors Kvarn, som ligger norr om Sunne.

Och visst kan man inreda med mjöl! Om ni tittar riktigt noga på bilderna så hittar ni nog påsen :-)

Kram Sussie

Hand med karlar!

Jo... jag talade ju förmanande med dem, det gjorde jag ju...

... men att jag hade en sån auktoritet det visste jag inte :-)

Två (!) meter riddarsporre har börjat blomma - OCH står fortfarande stark och ståtlig. Inga veka, liggande karlar så långt ögat kan nå.

För inte kan det väl ha med riddarstavarna att göra...? Nehej, det tror inte jag...
Stavarna syns ju knappt längre... Kan INTE vara det! ;-)

De som inte tycker om röda pelargoner utan föredrar vita, får nog hålla för ögonen nu för snart kommer en "färgchock"! Och inte nog med att pelargonerna är starkt röda... den intensiva blå färgen från riddarsporrarna mixas in också!

Och jag bara njuter...

Ooops! Någon har LAGT (obs! Inte SLÄNGT - det gör de aaaaaaldrig) en cykel utanför fönstret... Och jag som inte kan photoshop;-) Fast då skulle jag ha "shoppat" bort spegelbilden av stolarna också..

Imorgon ska tre generationer hit. Sommartradition... mmmm....

Kram Sussie

Skärp dig!

Ibland kan man inte sätta fingret på vad det är som gör att man tycker om en möbel eller inte.

I hallen nere står en byrå, köpt på auktion för 20 år sedan, som ändrat skepnad ett otal gånger.
Den har varit blå, avlutad, nävervit och från allra första början var den... orange!

Någonstans har jag aldrig riktigt hittat DET med byrån.
Kan ni känna igen den där gnagande känslan? Det ÄR något som inte riktigt stämmer...

Nu tror jag dock att jag kommit ett steg närmare den slutgiltiga förändringen. Jag har tagit bort de fyra beslagen i mitten.

Byrån känns plötsligt HÖGRE och smalare. Rentav lite smäcker och inte så klumpig och bred.

- Ok! Du får stanna i hallen ett tag till! Men om du inte skärper till dig, så blir du utbytt mot en gustavianskt inspirerad byrå, med raka ben och kannelyrer... bara så du vet!

Igår tog jag och barnen en tur hit. Vilket HÄFTIGT ställe! Och vilka fantastiska människor!

Kram Sussie