Miljötorsdag

Vi svenskar äter ungefär 15 kilo godis per år och per person.

Varor som inte behövs ur näringssynpunkt, som tex  godis, glass, och söta drycker utgör ju egentligen en onödig miljöbelastning.

Men det är ju så gott!

Fast om man börjar tänka efter hur mycket hallon ett gelehallon innehåller *hrm* eller hur mycket jordgubbe en jordgubbsglass består av, ja då kanske man kan tänka sig att köpa en annan slags godis NÅGON gång. Något som faktiskt smakar hallon... eller blåbär. På riktigt!

Genom Bibbi, Sunnes duktiga vinkännare, har jag kommit i kontakt med varor av märket Renée Voltaire.

Och som det godiset smakar!! Det smakar.... riktigt... mumsigt....fantastiskt gott!

Inte som något annat godis. Och det är ju på ett vis hemskt. Att jag aldrig ätit godis som smakat som det heter - geleHALLON t.ex.
Vill Du läsa Renées blogg kan du klicka här.
Vill du läsa Bibbis blogg kan du klicka här.

Kram Sussie - som inte vill sluta äta godis men som kan tänka sig att ändra lite på innehållet.

Stickiga minnen

Titta noga på de vackra bilderna i dagens inlägg!
De visar min fina vinst från Moas Lovey Things. Ett par riktiga "Sussie-vantar". Jag kommer att få hålla hårt i dem. Risken är stor, att de annars kommer att bli ett par "tonårsdotter-i-huset-vantar"...

Min mamma hade garnaffär när jag var liten. Det gällde att ha många modeller uppstickade, så att folk blev inspirerade till att sticka själva. Mamma satt alltid framför tv:n på kvällarna och stack...

Och så gjorde även jag.

När jag var nio år stack jag min första tröja. En ljusblå slätstickad sak som jag var väldigt stolt över...

När jag var femton år, stack jag tröjor åt en exklusiv boutique i Amerika. Tröjorna stickades i vackert mohairgarn och jag fick 200 kronor styck för dem... Inte mycket till timpenning, men välbehövda pengar för en tonårstjej.

När jag var 24 år sydde jag två lapptäcken åt den här damen, och fick en stickad tröja som del av betalningen. Jag hade inte hjärta att säga, att jag hellre ville ha betalt i pengar, eftersom jag stickade själv, och hade gjort sedan jag var nio...

Visitkortet, där hon skrev sitt namn och telefonnummer på baksidan, har jag sparat som ett kul minne :-)

Ha det bra i kylan! Sätt på er en extra tröja -- gärna en stickad :-)
Kram Sussie