Made by Mormor

I Värmland kallas stickor för "speter".
Kanske kan man säga, att min mamma har spetälska, för hon älskar att sticka.

Vi har ju ett litet samarbete, jag och min mamma. Hon stickar och jag skickar.
Varsågoda! Ett litet smakprov:

Ullsockor i spetsmönster

Handledsvärmare med virkad blomma

Handledsvärmare utan blomma

Vantar i ull med foder i fleece. Finns också i svart och grått.

Allt finns till salu här .

Kram Sussie - som har haft ett mycket givande möte på Knappen idag. Tänk så fantastiskt! Ett tryckeri som värnar om miljön! DET gillar jag!

Stickat som inte stickar

Min mamma hade garn- och barnklädesaffär när jag växte upp.
Mamma stickade jämt. Alltid var det några nya modeller som skulle göras.

Jag glömmer aldrig, när jag var tre år gammal. Då var det var modernt med färgen orange. Och det var modernt med stickade kjolar och små stickade tröjor på flickor.
Och det var modernt med garnet Angorina Lyx...

Och eftersom mamma sålde garner och stickade modeller för att visa upp OCH dessutom hade en liten flicka som modellen kunde sitta på, ja då fanns det liksom inget val.

Än idag kan jag komma ihop den där stickighetskänslan av Angorina Lyx-garn på en varm rygg när solen värmde. Hur det stack och kliade i kjollinningen och känslan av panik när det inte gick att uthärda längre!

Nu är jag vuxen, men mamma stickar ännu. Häromdagen fick jag ett par vantar i ljuvligaste ull. Och för att de inte ska klia, har hon fodrat dem med mjukt fleecetyg på insidan.

Inget kliande eller stickande mera! Bara härligt värmande och fantastiskt vackra.

Kram Sussie - som ska sätta på sig vantarna och bege sig ut på dagens promenix.

P.S Om någon skulle vilja köpa ett par vantar så finns det ett par till. Klicka här. D.S
P.SS Vantarna är sålda. Ev kommer nya under v. 3-4. DSS

Eldsjäl nummer 3 - Monica i Ransäter

I Ransäter finns min tredje duktiga eldsjäl.  Hennes namn är Monica Olsson.

Monica broderar 4 stycken draperier med Selma Lagerlöf som tema. Utifrån Monicas idéer har motiven växt fram tillsammans med konstnären Marja i Myrom.

Motiven ska till största delen fyllas med plattsöm En hel del arbete kvarstår, men man ser ju redan nu hur vackert det kommer att bli!

 Och det gör mig så glad, att Monica vill dela med sig av detta här på bloggen!

Monicas man kommer ursprungligen från Fryksdalen, medan hon själv kommer från Klarälvdalen. Motiven är inspirerade från båda dessa trakter.

Jag älskar sådana genomtänkta projekt!

Ser ni Nils Holgersson på gåsen Akka? Hur säkert han sitter bak på Akkas rygg på sin färd genom Sverige?

Monica bor på en gård, med det vackra namnet Klockargården. Och Klockargården finns förstås med som ett tema.

När jag ser draperierna tänker jag, att de skulle platsa på ett museum i framtiden. En konstskatt, ett kvinnoverk och ett stycke historia gestaltat med nål och tråd!

Tack Monica för att du ville dela med dig av ditt handarbete! För mig är du en sann eldsjäl.

Kram Sussie

Jag slår ett slag för...

När jag döptes fick jag silverskedar i present.

Ett helt dussin fullt + en extra sked med mitt namn ingraverat på baksidan.

Är det någon som ger bort dopskedar nu för tiden?

Eller rättare sagt:

Är det några föräldrar som önskar kaffeskedar till sin lilla bebis idag?

Jag kan ha fel, men jag tror inte att det är så många.

Det är synd i så fall. Jag är väldigt glad över att ha dessa skedar. Och även om de inte används varje dag, utan mest ligger i sin lilla sideninklädda ask, så bidrar de till stämning och glädje, när de äntligen används.

Jag slår ett slag för dopskeden idag!

Och apropå skedar, så vill jag gärna visa ett fint smycke som jag fått av Annika. Ser ni vad det är? Jo, skaftet på en sked! Tack Annika! Allt du tar i, blir vackert, personligt och genuint!

Och apropå bebisar, skedar, dop, så ska jag berätta en liten solskenshistoria som kom i kommentarerna härom dagen i nästa inlägg.

Välkommen tillbaka!

Kram Sussie

Förspilld kvinnokraft

Som brukligt är, har sonens skola haft gårdsdag.

Och precis som förra året, kunde man hitta små godbitar på loppisen.

I år fyndade jag en välvirkad, vacker filt. Så många timmar nedlagda... och jag gav 40 kronor!

Kram från mig!

P.S Ni som väntar på mailsvar eller annat - snart hinner jag svara er- lovar! D.S

Trasmattor och spottkoppar

När hemtrevnad ska beskrivas i ord, nämns många gånger " trägolv med trasmattor på..."

Trasmattans historia är faktiskt inte så gammal. Förr behövdes trasorna främst till att göra lump som man skrev på.

När man sedan övergick till att göra papper av trä, tog man tillvara tyget genom att klippa det i långa remsor som sedan vävdes, till just trasmattor.

Och hade man då slitit, med att först klippa och sedan sy och väva trasorna, så ville man naturligtvis inte, att far i huset, skulle spotta sina snusloskor inomhus på golvet.

Så... i samband med att trasmattorna gjorde entré i hemmet, så gjorde även spottlådor och spottkoppar det!

Trasmattorna lades först på i finrummen eller bara till jul. Idag finns det trasmattor i nästan varje hem.

Min mamma är så duktig på att väva! Hon brukar ibland ha två färger på varpen. Då blir mattorna randiga både lodrätt och vågrätt. Visst är det vackert!?

Kram

Sussie