Inspirationsbild från nätet
Söndag igen.
Lite vemodigt, lite avslappnat. Så ser mina söndagar ofta ut. I allafall under vinterhalvåret. Från vår till höst är nog söndagar annars den dagen som är mest bokad i Stallet.
Jag vet inte varför det alltid finns en gnutta vemod inblandat, men det kanske är som med nyårsafton. En vecka, ett år, har passerat. Fylldes det med bra innehåll?
Idag pysslar vi i grovingången. Inga stora saker. Taket måste målas om eftersom vi fuskade med kvistlack när det begav sig. Och så ska det sys nya gardiner. Och målas om på väggarna. Vi ändrar kulören där inne.
Efter alla år med stora renoveringsprojekt känns sådana sysslor som något man gör i ett nafs. På något sätt känns det mer som underhåll, trots att resultatet kommer att bli helt olikt utgångsläget.
Ett av de allra första inläggen på bloggen handlade om grovingången. Då skrev vi 2007 i almanackan. Tiden går, dagar och år passerar. Ta hand om er.
Kram Sussie
3 kommentarer:
Det där med kvistlack är lurigt. Ibland tycker jag att man inte slarvat alls, men ändå har man missat någon. Och jag har märkt att det kvittar hur gammalt trät är. När jag slipade om vår hundra år gamla trappa så var där en del kvistar som fortfarande blödde. Trä är fantastiskt.
Hej där... Tänk preciiiiis så där känner jag med söndagar oxå...men jag tror du slår huvudet på spiken....för nyårskänslan är den samme!!!! Japp här sitter jag å blir inte ett vettigt gjort idag heller;) beror kanske på att jag varit hemma några dar och varit sjuk.. Får väl vänta på energin en stund till...läsa lite om alla som renoverar och står i;) ha de gött // kram Pia
Konstigt men jag blir glad att höra att fler än jag känner vemod när ett år (eller en vecka) är till ända. För vissa är ju nyår en riktig glad-fest, för mig är det mer mys-vemod-eftertanke...
Skicka en kommentar