Rädda det som räddas kan

Det kostar att vara lat.

Jag brukar alltid ha en massa pelargoner under sommarhalvåret. Rosenpelargoner, vita pelargoner, Apple Blossom - och så förstås den vackraste av dem alla - Mårbackapelargonen.

Allra mest rädd är jag om mina rosenpelargoner. Nu finns de att köpa överallt, men det är något visst med att ha en historia bakom.

I höstas ställde jag ut alla mina pelargoner under några veckor. Det var ju så många och vi skulle göra så mycket. Det regnade ute... pelargonerna kunde ju få komma ut på grönbete - tänkte jag. Ingen som skulle behöva tänka på att vattna en miljon pelargoner. Vilken supersmart idé Sussie!

Pelargonerna såg ut att stortrivas ute, de fick stå kvar.

Men så en morgon  upptäckte jag till min fasa, att det hade blivit en frostknäpp under natten. Och då förstår ni att mina pelargoner hade stått ute - och "mått bra", ganska lång tid.

Rädda det som räddas kan!

In med dom, fort som busen!

Och under vintern har jag vankat som en äggsjuk höna för att hålla koll på vilka som överlevt.
Några Mårbacka, och en rosenpelargon. Gudskelov att det går att ta några skott av dem. Och gudskelov att min snälla mamma tagit sticklingar från sina Mårbackor. Det är ingen lat människa det! Hos henne har alla pelargoner överlevt.

Förlåt fru Rosenpelargon och fröken Mårbacka! Förlåt, för att ni bor hos en lat och lättjefull människa.

Jag ska vara så snäll, så snäll resten av året. Ni ska få den där pratstunden på mornarna, när jag dricker mitt morgonkaffe och plockar bort vissna blad.

Ni ska få extra gödning och någon som ser till er om vi åker bort eller har mycket att göra.

Och ni ska få stå i skyddat läge. Som utomhuspelargoner kan vi ju alltid låta de där ekivoka, lätt vulgära köpepelargonerna för 14.90 på PEKÅS få ta sommarjobb. Från och med nu är det ni som bestämmer!

Kram Sussie