- Inredning - Trädgård - Recept - Feng Shui - Välkommen till Granne med Selma!


söndag 30 augusti 2009

Lantlig lampett

Sommaren är snart slut, om den ens har hunnit börja...
Kvällarna blir mörkare och man hinner mindre, känns det som. Men mig gör det inte så mycket. Jag älskar nämligen hösten. När blåsten viner och man sitter på verandan med en kaffekopp och ser löven virvla förbi, ja då trivs jag som fisken i vattnet.


Eller när man tänder ljus och eldar en brasa, då är lyckan påtaglig.


Förr kunde man inte slösa med ljus som vi gör nu för tiden. Man fick hushålla och spara och nyttja det man hade på bästa sätt. För att bättre lysa upp skumma rum, med de få ljus man hade, använde man sig av sk. lampetter. En ljusstake på väggen, oftast med en dekorativ och skyddande bricka bakom, som reflekterade ljuset till det dubbla.


Så enkelt och vackert!




En gammal bricka har fått nytt liv...
Kram på er alla!
/Sussie

Kejsarrabatten - final

Så går det som det går med Jan i Skrolycka. Vetskapen och längtan om dotter gör honom förvirrad.

En riktig tok...

Och en sinnesbild av längtan och drömmar.

Efter missförstånd och förvecklingar, slutar dock berättelsen i ett förlåtelsens tecken, när så Klara Gulla finner ro vid sin älskade faders grav.

"Än en gång kände hon den stora ömheten skölja upp ur hjärtat som en stor våg och fylla hela hennes varelse. Och med det samma visste hon, att nu var allt gott igen. Nu var hon och fadern ett som förut. Nu, när hon älskade honom, var det ingenting mer, som behövde försonas."

I kejsarrabatten planterar jag till sist:
  • Kejsarkronor - som symbol för den kejsare han var, Jan i Skrolycka. Om än bara i drömmarnas och fantasins värld.
  • Humle - som slingrar runt mina humlestörar. Den får symbolisera de år som gick innan Klara Gulla återvände hem. Ett varv för varje år...

Sommarens sista dagar är här. Augusti byts mot höstens första månad, september. Och kejsarrabatten får vila och växa till, för att nästa år stå i full blom. Om jag så bara lyckats inspirera en endaste en, att läsa Selmas bok, Kejsaren av Portugallien, så har det varit mödan värt. Och har du fortfarande inte läst den, så gör det. Den berör och lever kvar inom dig, många stunder framöver.

Kram Sussie

onsdag 26 augusti 2009

Fejkad exklusivitet

Att detaljer gör mycket för helheten, det vet man ju. Men ibland förstår man kanske inte HUR mycket, förrän detaljen väl är på plats...


Ett vanligt tvättställ, som det brukar se ut.

För att få till en mer exklusiv känsla, utan att det kostar mycket alls, har Raymond byggt en pelare av trä, som sedan lackats med högblank sprayfärg. Så här ser den ut på insidan:





En salig blandning av hålkärlslister, plattlister och kvartslister. Ett riktigt pusselarbete.

Men resultatet blir fint och känslan en helt annan.

Önskar att jag hade en helhetsbild att visa, men jag har tyvärr inte det. Vi ska nämligen byta blandare också. Och sätta dit ännu en liten "fuskdetalj". Därför håller jag er på halster lite till.

Sköt om er alla - och ursäkta att jag just nu är så dålig på att besöka andra bloggar, eller lämna kommentarer. Det händer så mycket just nu och jag behöver tiden till att landa i mina inredningstankar. Går allt i lås, kommer jag att leva min dröm... Tack ändå, alla ni som troget återkommer och läser min blogg!

Kram Sussie

söndag 23 augusti 2009

När orden inte räcker till...

Helgen som varit, har varit en av de bästa på mycket länge.

Jag har tillbringat den tillsammans med Mia, min själsfrände. Oj, vad vi har skrattat och pratat. Och fyndat på loppisar efter vägen.

Vi hade bestämt oss för att åka till Hem T Gårn. En makalös upplevelse och en guldgruva för inredningsintresserade.

Avslutningsvis hade vi bestämt oss för att övernatta i storstugan, som Maria på Hem T Gårn, hyr ut. Och det är nu, som orden inte räcker till...

Så vackert, så smakfullt, så rofyllt. Det känns som en pusselbit har fallit på plats. Tack snälla Maria för din inspiration och din värme! Det lär inte dröja förrän vi kommer tillbaka.


Kan ni tänka er ett vackrare ställe att övernatta på?


Kram från inredningslycklig Sussie

onsdag 19 augusti 2009

Tankar och detaljer...

Jag har förstått, att många av er väntar på fler bilder, av vår toalett.

Just nu håller vi på och funderar över, hur förvaringen ska se ut. Ska det vara skåp eller ska det vara öppen hylla? Vilken av väggarna ska vi utnyttja? Och handfatet - vad ska vi göra med det?

Som ni förstår dröjer det någon dag till innan det blir helhetsbilder. Men detaljer kan ju också inspirera.
Rutigt klinkersgolv från Höganäs. Handfatspelaren kommer ni att få läsa mer om snart...

Elkontakt i gammal stil


Söt liten krok inhandlad för fem kronor på loppis.

Avslutningsvis skulle jag vilja dela med mig av en vacker text, som jag fått av min goa vän Mia.

Gud

giv mig sinnesro

att acceptera

det jag inte kan förändra,

mod

att förändra det jag kan

och förstånd

att inse skillnaden...

Kram Sussie

söndag 16 augusti 2009

Boken är här!

Kommer ni ihåg när jag för länge sedan skrev om, att vårt hem skulle vara med i en svensk inredningsbok? Nu har boken kommit ut på marknaden.
Igår, var det releaseparty för boken "Romantiska hem och Inspiration i vitt". Vårt hem finns alltså med på några av alla de vackra bilder som ryms i boken.


En trevlig tillställning med mingel, snittar, underhållning och bandklippning. Vill du läsa om de två kvinnor som rott hela projektet iland, kan du klicka här för att komma till Petra och här för att komma till Ingela.

Boken har visst redan sålt slut på många ställen, och en ny tryckning kommer att göras i september. Jag funderar på att köpa in några extra exemplar till försäljning. Maila intresseanmälan (ej bindande) så jag vet om det är idé eller inte.

Cirkapris: 399:- + frakt. Vet inte riktigt vilket pris det ska vara än, men ger ett ungefärligt riktmärke här. Bor du i närheten, kan du ju hämta boken hos mig och betalar då ingen frakt.

Kram Sussie

Kejsarrabatten - del 11

Ingenjör Boraeus hade god utsikt över Löven från sitt kammarfönster på Borg.
En sommar kunde han inte låta bli att lägga märke till en liten karl med ett milt och snällt utseende, som satt där och väntade dag efter dag.

Han höll sig alldeles stilla och likgiltig, ända tills ångbåten syntes. Då sprang han upp, med ansiktet skinande av glädje. Han rusade utför backen och ställde sig längst ute på bryggan, liksom säker på att få ta emot någon.

Men aldrig kom något främmande till honom. När båten gick, stod han där lika ensam som förut. Nu var glädjen borta, och när han begav sig hemåt, såg han gammal och trött ut.
Ingenjör Boreaus gav sig i tal med honom en dag. Han fick snart veta, att det var en dotter, som var bortrest och väntades komma hem idag.

- Vet ni då så säkert, att hon kommer idag? frågade ingenjören. Jag har sett er sitta här å vänta i ett par månade. Hon måtte ha gett er orätt besked förut.

- Nej, sa den lilla karlen och såg upp på ingenjören med sina vänliga vattenklara ögon, det har hon inte kunnat göra. Hon har inte gett någe besked alls.

- Men varför går ni då hit ner? undrade ingenjörn. Ni borde sättas på dårhus.

-----------

Det var en dag i början av augusti, då Jan hade varit nere vid bryggan och väntat på Klara Gulla. Ångbåten hade just lagt till, och han hade sett, att Klara Gulla inte var med.

Jan skulle just stiga ner från bryggan, då den gamle eleke Agrippa Prästberg, som Klara Gulla lurat med glasögonen, ställde sig ivägen för honom.

- Jaså, sa Greppa, du springer här efter dottra di i dag mä? Ja, jag undrar inte på att du vill möta e sån fin dam, som ho lär ha blitt. Hela sockna vetét, sa han, då är det väl på tiden, att föräldrarna också får reda på hur det står te. Jag kan inte tåla längre, att han sitter här vecka efter vecka å väntar på e - - -

Här sa han ett så fult ord om den lilla flickan i Skrolycka, att Jan, far hennes, aldrig ville upprepa det, inte ens i sina tankar.

Jan i Skrolycka sa då lugnt utan vrede:

- När kejsarinnan Klara av Portugallien står här på brygga mä gullkrona på huvudet, å sju kungar går omkring henne å bär opp hennes mantel, då får vi se om du törs säja detsamma te henne själv, Prästberg, som du har sagt te mej idag.

Sedan svängde han sig på klacken och gick sin väg.

Det uppstod larm och oväsen på bryggan. Den gamle Greppa låg kullslagen på bryggan och August Där Nol stod lutad över honom med knutna nävar.

- Du visste allt, din rackare, att han inte skulle tåla å få höra sanninga, sa August. Det måtte inte finnas någe hjärta i kroppen på dej.

När Jan kommit bort ur alla människors åsyn, kom en stark och tung gråt över honom. Han kunde inte förklara vad det skulle betyda...

I Kejsarrabatten har jag planterat:

  • Ölandstok, som symboliserar när Jan mister förståndet och blir, vad man i bygden kallar, en tok, en stolle. Ölandstokarna (3 stycken) kommer aldrig att blomma, utan klippas som runda, gröna bollar i rabatten.

  • Jättedaggkåpa, som symboliserar alla de tårar, som Jan fäller och även jag själv, när jag läser berättelsen.

Kram på er!

/Sussie



fredag 14 augusti 2009

Rolig historia om Selma

Trädgårdsvandringen på Mårbacka var fantastisk.

Att Selmas pappa var väldigt trädgårdsintresserad, det visste jag redan och att Selma drev både jordbruk och sålde havremjöl och kex, det visste jag ju också.

Nej, det var en annan historia, som tilldrog sig mitt största intresse.
Jag hörde nämligen fortsättningen på den här historien, av en gammal man, som också var med på vandringen.

När Selma dog, skulle det ju bli begravning. Många ville närvara, så också de från Västra sidan.

Detta retade förstås folket från Östra sidan, eftersom de fortfarande inte glömt vad som hände vid insamlingen.

- Hur kommer det sig att ni är intresserade av Selma nu, när hon är död? frågade en hugad karl från Östra Ämtervik.

Han fick följande till svar:


- Jaaa, det är väl inte så mycket för Selma, som för att få se Sven Jerring när han förättar begravningen.

Man kan ju inte veta om det är sant eller om det är en klintbergare, men det spelar egentligen ingen roll. Det är roligt att lyssna på ändå.

Kram till er alla! Och en extra stor kram till er på Västra sidan :-)

tisdag 11 augusti 2009

Kanske mest för er som bor nära...


Denna vecka är det årets längsta vecka här i Sunne.

Kanske för att man börjat jobba :-P
Skämt åsido, det är nämligen Kulturvecka här. Den pågår i åtta dagar.
Jag kan inte låta bli att tipsa om trädgårdsvandringen på Mårbacka imorgon, onsdag, klockan 19.00.

Gissa vem som ska dit?
Kram Sussie

söndag 9 augusti 2009

Kejsarrabatten - del 10

När den lilla flickan i Skrolycka hade varit borta i nära åtta månader, kom Stoll-Ingeborg en vacker dag inklivande på logen i Falla, medan Jan stod där och tröskade.


Jan blev just inte så glad att se henne. Hon var ju inte riktigt galen, det var hon visst inte, men det var ingen reda med henne, och hon pratade alldeles förskräckligt.



- Håll opp mä tröskninga, Jan, sa hon, så att jag kan få tala om för dej vad jag drömde om dej i natt!


Hon kom tätt inpå Jan, böjde kroppen framåt för var ny mening, knep ihop ögonen, skakade på huvudet och talade, så att orden sprutade ur munnen.

- Du kom te mej i natt i drömmen, så var det, ja. Du kom te mej, å jag sa så här: "Är du ute å går, Jan i Askedalarna?" - "Nej, sa du, "nu heter jag Jan i Längtedalarna." - "Jaså, välkommen!"sa jag. "Där har jag bott i hela mitt liv."

Hon försvann ur logöppningen. Jan hade blivit förundrad över hennes ord. Han tog inte genast till med arbetet, utan stod och funderade.

Om ett par ögonblick var hon där på nytt.


- Nu minns jag vad det var, som jag kom hit för, sa hon. Jag vill visa dig mina stjärnor.


Hon hade på armen en liten korg, som var ombunden med en duk.


- Det är riktiga stjärnor, det här. När en bor i Längtedalarna, då nöjer en sej inte mä di jordiska tingen, utan då är en tvungen te å ge sej ut å söka efter stjärnor.Du får nog gå ut å söka efter dom, du mä, nu.


Hon öppnade korgen, och Jan såg, att där låg fullt med olika slags stjärnor, som hon väl hade tiggt ihop på herrgårdarna. Det var stjärnor av tenn och papper och glas, grannlåt ifrån julgranar och karameller.


- Det är riktiga stjärnor, sa hon. Di är nerfallna från himlen. Du är den ende, som har fått se dom, å du ska få ett par mä åv dom, när du behöver dom.


Nu gick hon äntligen, men det dröjde en stund, innan Jan tog till med tröskningen.



Det var en fingervisning, det här också. Inte för att en sådan vettvilling som Ingeborg hade någon reda på Klara Gullas vägar, men hon var sådan, att hon kände i luften, när det skulle ske något märkvärdigt. Hon kunde se och höra sånt, som klokt folk aldrig fick någon aning om.


Alldeles bredvid Kejsarrabatten - där det ska bli en sittplats - har jag planterat:

  • Stjärnflocka, som symboliserar de stjärnor Stoll-Ingeborg visade Jan i Skrolycka.

Kram Sussie

fredag 7 augusti 2009

Toan ändrar skepnad...

Som sagt...

Toan har fått sig en uppfräschning i sommar.

Vi har bytt tak, ändrat lister, lagt nytt golv och bytt panel. Det var inte fult eller ens nödvändigt att göra det - men ibland är det skönt att gå på magkänsla.

Ni vet...det är något som inte stämmer längre. Det är något som skulle kunna bli bättre och något som har gjort sitt...

Och fast det finns miljoner andra saker att ta itu med, så är det känslan som är viktigast, just där, just då.

Innan jag låter er se det färdiga resultatet, kommer här några före-bilder.





Slå sönder saker - det är kul för både liten och stor :-)




Ha det så underbart i det vackra vädret!
Kram Sussie

onsdag 5 augusti 2009

Listigt värre

Idag tänkte jag att ni skulle få hänga med på en liten lektion i hur man på ett enkelt sätt kan piffa upp ett rum med hjälp av taklister.

Vi har snyggat upp vår lilla toalett, vilket ni nu kommer att få se under några inlägg. Och på toa sitter man ju faktiskt still, så där kan man gärna ha något fint att titta på, tycker ni inte?

Så här såg taklisten ut från början:

Vanlig hålkärlslist, som sitter i de flesta hem. Den kan man spara och återanvända på nytt...

Häng med i bildform, hur taklisten sedan växer fram...

Regelvirke...


Planhyvlat virke...


Den gamla hålkärlslisten satte vi mot väggen. Mot taket satte vi en liten mindre hålkärlslist. Resultatet ser du här:

Visst blev det skillnad?


Nu ska jag bara hitta en fin kristallkrona att hänga därinne. Vi firar nämligen kristallbröllop i år :-)



Kram Sussie

måndag 3 augusti 2009

För femton år sedan...



3 augusti 1994
Den dagen dog den snällaste människa jag någonsin träffat - min pappa.

När jag var liten sa alltid mamma:

- Var snäll mot pappa. Om du ber honom ta ner månen, kommer han att försöka i det oändliga för din skull.

Vackert sagt och fantastiskt, med tanke på att de var skilda.

När jag tänker på att pappa inte längre finns med oss, känner jag vemod och saknad - aldrig sorg. Jag antar att det beror på, att jag är mer glad över att han levt, än ledsen för att han är borta.


Borta förresten...

Så länge man tänker på en person, finns han kvar. Och pappa finns kvar. Ofta citerar vi honom eller pratar om honom. Tänder ett ljus, eller låter tanken fara: det här skulle pappa- Lasse - morfar- ha gillat!

Var rädda om varandra och gör en god gärning idag. Det sägs att goda gärningar smittar :-)

Bilderna i dagens inlägg kommer från salen. På ett litet bord, med texten " Så skönt att du finns till" finns det samlat saker från människor i vår familj och närhet, som lever, som är "borta" eller som betyder väldigt mycket.


Puss på er allihop! Jag tror ni vet vilka Ni är...


Och till Er andra - en riktigt snäll kram.


/Sussie

söndag 2 augusti 2009

Kejsarrabatten - del 9

Efter samtalet med notbindarn, hade Jan i Skrolycka , fått tillbaka arbetslusten igen. En kväll, frampå hösten, när han var på väg hem efter ett dagsverke på Falla, kommer ett kvinnfolk emot honom på vägen.

Det är redan skumt, men Jan ser strax, att det är den gamla, riktiga mor i Falla. Inte den nya, som är gift med Lars Gunnarsson.

Hon är insvept i en stor schal, och Jan som aldrig sett henne så väl påklädd, undrar för ett ögonblick om hon är sjuk. Hon har allt sett så dålig ut på sistone.

- Säj, Jan, sa hon, kommer ni ihåg den gamla ägarn i Falla, min far, han, som var herre på gårn, innan Erik kom dit?

- Skulle jag inte komma ihåg honom? sa Jan. Jag var väl teminstingen tolv år gammal, när han dog.

Mor i Falla stod tyst och tveksam rätt länge, sen sa hon:

- När far låg på sitt yttersta, kalla han fram Erik te sängen å tacka´n för att han hade handlat så väl emot´en, fastän han hade varit kraftlös i många år, å inte kunnat göra nån nytta. "Tänk inte på det, ni far, sa Erik. Hur länge ni än vill stanna hos oss, så är vi glada te å få behålla er." - Ja, så sa han, å det mente han också.

-Ja, det är säkert att han gjorde, sa Jan. Det var inga rävkonster med Erik.

- Vänta Jan! sa mor i Falla. Kommer ni ihåg den långa käppen mä silverknoppen, som far bruka gå mä?

- Ja, både den å den höga mössa, som han satte på sej, då han geck te körka.

- Jaså, ni kommer ihåg kasketten mä? Far gav både käppen å kasketten te Erik å sa: "Jag kunde ha gett dej det, som var mer värt, men jag skänker dej dessa saker, därför att det är större heder å få detta, som alla känner igen, å vet att jag har brukat. Det är ett gott vittnesbörd för dej."

Jan la märke till hur mor i Falla drog ihop schalen. Hon hade bestämt någonting gömt under den, det kunde ju vara en sändning från Klara Gulla. Det här talet om fadern var nog bara en övergång...

- Det är somliga ord som är för tunga te å uttala, sa hon med ett stort allvar. Svara mäj bara med ett tecken, om ni så vill, Jan: kan jag ge det här te Lars Gunnarsson?

Jan tog ett steg tillbaka.

- Ni förstår Jan, att jag inte vill veta någe mer, än om Lars kan ta emot käppen å mössa mä samma rätt som Erik, å ni vetét ju, ni, som var mä honom i skogen.

- Det vore nog bra för mej, tillade hon, om jag kunde ge dem te Lars. Jag tror, att jag finge det bättre efteråt där hemma mellan di unga.

Rösten svek henne.
- Det är bäst att vara fridsam å försonlig, sa Jan. Det kommer en längst mä.

Gumman tog ett djupt andetag.

- Jaså, ni säjer det? Då är det ändå så, som jag trodde, sa hon. Jag frågar er inte hur det gick te. Det är bäst för mej å ingenting veta. Men ett är då säkert, att inte ska Lars Gunnarsson få fars käpp i sin hand.


Hon hade redan vänt sig om för att gå, då hon tvärstannade.

- Hör, Jan, sa hon, ni kan ta käppen å mössa mä. Jag vill, att di ska vara i goda å trogna händer. Jag törs inte bära hem dom igen. Jag kunde bli tvingad, å ge dom te Lars. Ta dom ni, som ett minne åv den gamla husbonden, som alltid mente väl mä er!

En så stor heder hade han aldrig kunnat vänta sig. Skulle dessa arvklenoderna nu bli hans tillhörighet?

Men så med ens fann han en förklaring. Det var Klara Gulla, som låg bakom det hela. Mor i Falla visste, att han snart skulle bli upphöjd, att ingenting var för gott för honom.


I Kejsarrabatten har jag planterat följande:
  • Stormhatt. Den får symbolisera den mössa, kaskett, som Jan fick av gamla mor i Falla.

  • Bolltistel. Dess silvergrå blad och dess tistelboll symboliserar käppen med silverkulan, som Jan också fick.

Kram Sussie