HALLÅ! JAG ÄR VAKEN!

Det brukar vara jag som väcker pelargonerna någon gång i slutet av februari.  Ett litet försiktigt

-Godmorgon, dags att vakna nu!

Pelargonerna brukar vara vårligt gängliga och ganska rufsiga efter vintervilan, men i år tror jag minsann det pågått något slags uppror i pelargonsällskapet.

Plantorna är kraftiga och på gång av helt egen kraft. Igår skrek de rent av till mig.

- Hallå! Hallå! Vi är vakna! Ge oss ny jord nuuuu!

Jag fattade och införskaffade ny jord och planterade om. Hoppas innerligt att blomningen kommer igång som den ska också och att bristen på vintervila inte påverkat negativt på något sätt. 

Jag, som brukar passa på att ta massor av sticklingar i samband med omplanteringen, får nu istället njuta av kraftiga och buskiga plantor från start. Jag tar sticklingar lite längre fram istället. Vill låta dem girigt moffa i sig näring och bygga upp blomanlagen utan att behöva släppa ifrån sig sitt halva jag precis nu.

Vill ni läsa andra inlägg om pelargoner på bloggen är det bara att klicka här. 

Ett annat tips som jag gärna tipsar om är appen Oh Garden. Det här är inget samarbete utan helt enkelt ett tips på en bra app om ni som jag tycker om att ha en struktur och en plan med trädgården. Finns där appar finns.

Dags att ta tag i dagen. Först ut förmiddagskaffet. Den goaste koppen av dem alla.

Kram

Sussie

LÄST I JANUARI

Visste du att var tredje vuxen svensk aldrig öppnar en bok för att läsa? Det talas ganska ofta om barns bristande läsintresse  och sjunkande läsförmåga, men vi behöver titta på oss själva också. Hur förebildliga vi är.

Min pappa var en förebild på många olika sätt. Inte minst när det kommer till att läsa. Han var en väldigt fin och intressant personlighet som ständigt påminner mig om vilka värderingar jag själv har. Tänker jag på pappa, tänker jag på honom som en underfundig, snäll och läsande person. Alltid minst tre olika böcker på gång, som valdes efter vilket humör han var på för stunden. Han läste flera timmar  per dag och valde lätt boken framför tv:n.

Jag är en temaläsare. Utgår gärna från en författare och plöjer flera böcker av just denna. Jag kommer in i skrivstilen och författarens särpräglade sätt att skriva. 

Eller också läser jag serier och trilogier.  Lär känna böckernas huvudpersoner och vill gärna veta mer om dem. Deckare är en favorit och då gillar jag mest de där sidohistorierna som oftast kommer med på köpet. Själva deckarhistorien är inte alltid mitt fokus. Stackars författaren har kämpat för att hitta en riktigt bra mordgåta som ska lösas och jag tänker mest på huvudpersonens vardagliga liv som surrar på i bakgrunden av berättelsen.

Januari blev en rätt så bra läsmånad som kan sammanfattas med följande titlar. 

Dödsbädden av Katarina Wennstam. Den tolfte boken ur Justitia-serien.

Temat i alla seriens böcker är mäns våld mot kvinnor. Ruskigt, både på ett skrämmande sätt, men också ruskigt bra skrivna. Serien är väl värd att läsa.

Köksträdgården- Det gröna arvet av Lena Israelsson

Måste alltid slänga emellan en trädgårdsrelaterad bok eller två efter att ha plöjt igenom utsatthet och mord. Den här boken är en av mina ”bok jag måste ha- bok”. Lär mig nytt varje gång jag läser den.

Räkna hjärtslag - Katarina Widholm

Om trettiotalets Sverige. Om hembiträdenas slitiga vardag och om omöjlig kärlek. Feelgood med ett historiskt och realistiskt, allmänbildande tema. 

Värma händer - Katarina Widholm

Andra boken i serien om hembiträdet Betty. Jag tyckte inte del 2 var lika bra som första boken, men ändå bra. Såklart jag vill veta hur det går för Betty. Sen gillar jag böcker där man får följa någon som slår i underläge och som inte ger upp.

Käraste vänner - Katarina Widholm 

Jaa…. Det är ju inte för inte som jag önskar att det kommer en del fyra i serien. Inte kan det väl vara slut nu? Vill gärna ha en fortsättning.  Hör hon det fru Widholm?

TAR TILLVARA GAMMAL KRUKVÄXTJORD OCH GLÄDS ÖVER SPARAD HUNDRING

Som jag längtat efter att börja förodla och peta ner små rara fröer i finsållad jord. Idag gick startskottet och först ut var att fixa till en egen såjord. 

Jag har ingen budget att hålla mig till när det gäller sådder och fröer, men när jag ska köpa såjord blir jag snål som attan! Drar mig in i det längsta och muttrar över hundringen jag ska behöva slänga ut på nåt som inte behövs mer än bara det allra första i odlingen. De små fröerna innehåller den näring de behöver allra först. Såjorden ska ju mest vara till för att det ska finnas nåt för fröet att få fäste i innan det är dags för omplantering i mer näringsrik jord. Säger som Emil i Lönnebergas pappa om sammetsasken:

- Totalt värdelös!

I år gör jag istället ett test som jag inte har en aning om ifall det fungerar eller inte. Går det vägen blir det vinstlott!

Jag har sparat gammal krukväxtjord som gjort sitt. Har finsållat den och vattnat igenom med kokhett vatten för att ta död på eventuella sorgmyggor eller bakterier som inte ska finnas i såjorden. 

En del steriliserar jord i ugnen, men det känns inte något vidare för mig. Jag testar kokande vatten istället. Det som dör det dör.

Jag sår i gamla godislådor som jag gjort hål i botten på. Jag ställer sedan lådorna på locket som blir ett helt storleksanpassat litet fat. Det gäller att ta tillvara och återbruka allt som går. Det är ju ändå fröerna som det är roligast att lägga pengar på.

Först ut att planteras blev fjällkvanne och riddarsporrar. Fjällkvanne är ny för mig, men det verkar vara en festlig trädgårdskompis. Trivs den kan den bli nästan två meter hög och fröbollarna kan bli stora som fotbollar. Fjällkvannen är vitaminrik och har hjälpt människor att överleva sedan lång tid tillbaka när missväxtår lurat och så sägs den hålla björnar borta. Hittade rolig information om växten både här och här för den som vill läsa mer.

Bild av fjällkvanne lånad från Cramers blommor.

Nu ska jag fortsätta sålla jord och lyssna färdigt på den tredje boken i en serie som jag läst under januari. Berättar mer i nästa inlägg.

Kram

Sussie