Julkrona av mossa

Som bloggare får man ofta frågor från läsare som undrar om saker man skrivit om.
Jag får ofta frågor om såpade golv och mårbackapelargoner.
Men gissa vilken som är den absolut vanligaste frågan?

Den vanligaste frågan är tveklöst:

- Hur hinner du allt?

Standardsvaret är:

- Jag ser aldrig på tv.

Fast det är egentligen ett svar som endast stämmer till viss del. Jag ser visst på tv. Kanske lika mycket som andra människor, vad vet jag.

Hemligheten ligger i att jag ser på tv när jag själv vill. Vi har Canaldigital  , den inspelningsbara boxern.  Jag väljer alltså vilka program jag vill se, spelar in dem och tittar sedan när jag själv vill.
När barnen var små var detta perfekt! Inga middagar som blev avbrutna för att Bolibompa startade t.ex.

Och nu, med all reklam som programmen innehåller, är det underbart att kunna sätta på paus och sedan spola när reklamen kommer. Förr gick man på toa när reklampausen kom. Nu går jag på toa när jag behöver.

Tid är ju faktiskt det enda rättvisa här i världen. Vi har alla precis lika mycket tid oavsett ålder, kön, ekonomi eller annat. Kruxet ligger ju i hur vi använder tiden och vilka möjligheter vi har att kunna prioritera den.

Kram Sussie

~ Första Advent ~

Det är skönt med traditioner.
Det är skönt med sådant som är vant.
Om man hittar balansen kan man vila i dessa tillstånd.

Julduken, som barnens farmor broderade, skänker minnen, glädje och trevnad.

Kanel och äpplen ger doft som minner om andra jular.

De vita adventsstjärnorna inhandlades i Stockholm för många år sedan. Barnen var små och de tyckte stjärnorna var de vackraste de sett och något helt annat än halmstjärnorna där hemma.

-Mamma! Kan vi köpa pappersstjärnor istället för de där i gräs?  

I år har jag köpt två nya, vita pappersstjärnor till verandan. Enkelt, vackert.

Adventsgranen, den lilla söta bordsgranen, är pyntad med de röda filthjärtan som jag och barnen knåpade ihop en advent för länge sedan. Eller... ja.... i ärlighetens namn var det nog mest mamma som knåpade.

Kransar hör till för att höja adventsstämningen.

Traditionen med ett paket varje adventssöndag är också något som man aldrig blir för stor för. Barnen (ungdomarna) försäkrar sig varje år om att det även i år ska finnas en liten gåva under adventskalenderbonaden.

Jag älskar första advent.  Jag älskar traditioner och jag älskar känslan av samhörighet när familjen är samlad, när saffransbrödet är framdukat, och någon utses att tända det första ljuset.
Jag älskar det.

Kram Sussie