Just nu är det en underbar tid som jag ska ta vara på fullt ut! Sol, ljus, spirande grönska...
Och det faktum att jag får ha båda mina vackra barn nära mig en stund till.
I augusti blir det ändring på det.
Dottern ska flytta till London och läsa andra gymnasieåret där.
Skulle ni ha vågat det när ni var 17 år? Flytta till London och vara borta ett år? Stort, mäktigt och en fantastisk möjlighet.
-Hur vågar du släppa iväg henne? frågar en del.
Ja, har man försökt fostra sina barn till självständiga människor som ska njuta av livet och ta vara på tillfällen som dyker upp, då kan man liksom inte hala in dem när de efter ett tag vågar hoppa ut i det okända.
Så visst vågar jag! Släppa taget och önska vår dotter all lycka som finns i sitt nya "hemland". Och jag ska snosa, gosa och njuta som bara den, tills den dagen då jag gråtande säger "På återseende" på flygplatsen.
Kram Sussie
