Inte nog med att hon var en hejare i köket, hon var en hejare på att heja också.
Det hände nämligen, att Selma Lagerlöf inte orkade gå ut på balkongen och vinka till turister och skolklasser som kom till Mårbacka, för att få se en skymt av henne. Selma kände sig störd i sin skrivprocess och ibland var hon trött efter en lång resa.
- Fröken Lundgren! Vill du vara så snäll och ta på dig hatten och gå ut på balkongen ett slag?
När Selma ropade, gjorde Ellen som hon blev ombedd att göra. Hon tog på sig Selmas hatt och gick ut på balkongen och vinkade. Och eftersom hattens brätte var stort, var det aldrig någon som misstänkte att det var någon annan än Selma som stod på balkongen och vinkade så tacksamt för uppvaktningen.
Jag hittade en så härlig bild på en hatt när jag googlade runt för en tid sedan. Tyvärr har jag glömt var, men om någon känner igen den så meddela mig gärna.
Den är gjord i hönsnät och fylld/klädd med växtmaterial.
Nu har jag ju ingen hönsnätshatt, men väl en annan hatt som skulle kunna ge lite skydd åt de ljuva violerna, nämligen växten stormhatt.
De små plantorna får växa till sig i Fröken Lundgrens rabatt.
Kram Sussie - som blir som en ny människa så fort jag får vara ute i rabatterna och gräva :-)
