Min mamma hade garn- och barnklädesaffär när jag växte upp.
Mamma stickade jämt. Alltid var det några nya modeller som skulle göras.
Jag glömmer aldrig, när jag var tre år gammal. Då var det var modernt med färgen orange. Och det var modernt med stickade kjolar och små stickade tröjor på flickor.
Och det var modernt med garnet Angorina Lyx...
Och eftersom mamma sålde garner och stickade modeller för att visa upp OCH dessutom hade en liten flicka som modellen kunde sitta på, ja då fanns det liksom inget val.
Än idag kan jag komma ihop den där stickighetskänslan av Angorina Lyx-garn på en varm rygg när solen värmde. Hur det stack och kliade i kjollinningen och känslan av panik när det inte gick att uthärda längre!
Nu är jag vuxen, men mamma stickar ännu. Häromdagen fick jag ett par vantar i ljuvligaste ull. Och för att de inte ska klia, har hon fodrat dem med mjukt fleecetyg på insidan.
Inget kliande eller stickande mera! Bara härligt värmande och fantastiskt vackra.
Kram Sussie - som ska sätta på sig vantarna och bege sig ut på dagens promenix.
P.S Om någon skulle vilja köpa ett par vantar så finns det ett par till. Klicka här. D.S
P.SS Vantarna är sålda. Ev kommer nya under v. 3-4. DSS
