När man inte tror att det hänt så mycket...

... är det väldigt bra att man fotograferat hela processen!

Jo, visst vet jag, att vi gjort otroligt mycket på Stallet. Men, som alltid, när det gått en tid, så börjar ögonen bli kritiska och rösten inombords är enveten och tjatar: Hur går det? Är vi inte färdiga snart? Hur länge har vi hållit på egentligen?

Men nu är det inte så mycket kvar på insidan och det känns så fantastiskt kul! Det är ju insidan som räknas ;-)

När man tittar på bilderna hur det såg ut innan gaveln kom på plats, kan man inte riktigt förstå hur många timmar som gått sedan det såg ut så här.

Ha en underbar dag!

Kram Sussie

Brudlakan

Vi gifte oss 1994, Raymond och jag.

Jag minns det som igår. Det var en sån där magisk dag som innehöll allt.
Vi hade ingen paketöppning på bröllopsfesten. Istället hade vi lysning innan, med allt vad det kan innebära.

Av min mamma fick vi en bröllopspresent som jag fortfarande, efter 16 år, känner mig så glad över att vi fick.

Vi fick nämligen handbroderade brudlakan.

Jag tänkte försöka mig på, att brodera lakan och sy ett lapptäcke, till boendet ute i Stallet. Tänk att få somna i handbroderade lakan och vakna till doften av nybakat bröd...

ÄNTLIGEN! har jag något att ta mig för, när jag har långtråkigt ;-)

Kram till er alla!

/Sussie