Rönnbär i massor

Varje höst gör jag en rönnbärskrona. För två år sedan fanns det nästan inga rönnbär, men i år, liksom förra året, är det mer rönnbär än löv på träden.

Det är alltid kul att försöka hitta på nya slags kronor. Och det är härligt att låta det få ta tid. Det kan vara lika inspirerande som att det är färdigt.

Förresten - byggnadskontoret var positiva till mina idéer. Nu återstår bara några saker till innan vi kan dra igång. Jag berättar mer så fort jag vet om det går igenom.

Kram Sussie

Ung tant transformerad till gammal tjej

I år är det 25 år sedan jag gick ur nian.

25 år!

Vad har alla haft för sig? Vart i världen bor de? Och känner man igen varandra om man skulle råkas?

Vem vet? Ikväll lär dock några av frågorna få ett svar. Det är återträff för alla som gick ur årskurs 9, det magiska årtalet 1984.

Året, då Yvonne Ryding blev Miss Universum, Herreys vann melodifestivalen och inom heminredning fick man inspiration från TV-serien Dallas. Pösiga skinnsoffor och glasbord. Kommer ni ihåg? Och pasteller! Alla min kompisar hade tjusiga gardinuppsättningar med tyger i aprikos och svart, gärna lite glansigt.

Men inte jag.

Jag hade inga gardiner alls, eller hemvävda. Herregud, jag måste ha framstått som värsta tanten. Minsann hade jag inte pelargoner i fönstren i min första lägenhet också... För hemifrån flyttade jag tidigt...

Och när alla köpte svarta skinnsoffor, ville ju jag också hänga med - och köpa skinnsoffa. Men svart... Nej en beige fick det bli!

Kram från tant Sussie - som inte alls känner mig så gammal att det skulle vara 25 år sedan jag gick ur grundskolan.

Stallet

På vår gård har det förr bedrivits ridskola. Många, är de flickor i bygden, som har minnen av att ha mockat, ryktat och travat runt hemma hos dåvarande ägare.

Vi har aldrig haft hästar eller ens haft en längtan efter att äga en. Både jag och Raymond är livrädda för dem... De är vackra att se på, men att själva ta hand om en häst... nej, det skulle vi aldrig fixa.

Någon ridskola lär det aldrig mera bli här hemma.

Inte om jag får bestämma och alla inblandade säger ja. Då kommer det istället att erbjudas en annan verksamhet i stallet. Det kommer att behövas massor av ändringar innan allt går i lås. Det ser ni nog själva på bilderna. Och tro mig - bilderna är tagna ur vinklar som inte visar HUR mycket jobb det egentligen kommer att innebära... Något förskönat, kan man nog ärligt påstå.

Butik - tänker ni kanske direkt. Jo, kanske... men det är inte det, som i så fall kommer att bli det huvudsakliga. Kanske som ett komplement, kanske inte.

Nu får ni ge er till tåls ett tag till. Nu ska jag till byggnadskontoret. Hoppas ni önskar mig lycka till! Och kom ihåg - det växer ingen mossa på stenar som rullar.

Kram Sussie