Ofrivillig bloggpaus

Det passar väl aldrig att vara sjuk.

Men särskilt inte NU.

Över 39 graders feber, hosta, halsont, tryck över bröstet och snuva...
Raymond kommer hem på tisdag. På tisdag!

Julafton är på........onsdag.
Man kan ju alltid be en stilla bön att det finns någon julskinka, köttfärs och prinskorv kvar i affärerna på tisdag eftermiddag när han kan handla *suck*

Fast nu orkar jag ju sitta vid datorn, så kanske jag kan tvinga mig iväg in till affärerna i eftermiddag.
Ser ni någon vissen, gråblek människa som inte vill prata för att halsen värker, så är det jag.

Host och kram från mig!
/Sussie

G.O.D.J.U.L.

Idag tänkte jag berätta något som kanske får en och annan att haja till:

Jag tycker inget särskilt om julafton!

Det är faktiskt sant. Julafton är liiite förknippat med:

• Stress över att hålla köttbullar och prinskorvar varma under tiden som frestelsen ska bli färdig och potatisen klar. Helst i anpassad tid så att man hinner äta i "lugn och ro" innan Kalle Anka.

• Den ständiga frågan: Vem ska vara tomte i år? Gudskelov behövs ingen utomstående tillfrågas längre.... Fast tomte har vi fortfarande :-)

• "Gud, vi måste komma ihåg att köpa mer julmust när vi åker in till kyrkan! Då kommer det att ta extra tid... Ja, ska vi hinna innan x kommer så måste vi faktiskt åka nu!"

Tack och lov avmattas detta ju äldre barnen blir. Traditionerna är grundade, men det är ingen katastrof om det ruckas lite på dem.

I ärlighetens namn är det inget bekymmer längre. Men känslan kan komma smygande.

Nej, jag är mer en juldagsmänniska. Ingen tid att passa, bara att värma på maten, möjlighet att läsa den där härliga boken man fick i paketet. Affärerna är stängda och ingen drabbas av panik för att man inte kommer iväg nog fort till mellandagsrean.

Sova tills man vaknar, äta ris á la Malta före maten om man vill, inga måsten, bara mys.

I år får det bli som det blir. För andras skull tänker jag göra julafton till en glädjens dag, men julstämningen för min egen del är som alltid störst- på juldagen.

Kram Sussie

En nisse så söt!

Jag älskar julen!

Jag älskar förberedelserna och jag älskar traditionerna.

Lite försynt frågar jag barnen: Ska vi bry oss om några mandelformar i år? Behöver vi ha något pepparkakshus?

Och jag frågar för att jag vill att de ska säga: Absolut! Det måste vi!

Och peppar, peppar - än säger de så.

Tack snälla, för tomten och den vackra julstrumpan!

Kram Sussie