Älskade Mårbackapelargon...

Drömmer du om det här nästa år?Då ska du få ett litet tips:

Ta sticklingar av dina Mårbackor NU!

Då hinner de rota sig och kan använda hela sin kraft till att blomma nästa år. Av en enda planta fick jag nu helt plötsligt 14 sticklingar...

Även om det svider lite i hjärtat att ta bort blommorna så ska du göra det. Sticklingen behöver all kraft till att rota sig istället för att ge näring till blomman.

Nu är det bara att plantera och se till att sticklingen mår bra. Jag sätter aldrig ner dem i ett glas vatten utan planterar direkt i jord som jag håller fuktig (inte FÖR blöt, då ruttnar den gärna).

Det finns många sätt att övervintra pelargoner på.

Jag brukar ställa ner dem i källaren precis som de är. En del klipper ner dem före. Jag gör det på våren.

I källaren är det ganska mörkt och kallt (inte fryskallt!). Sedan tittar jag till dem lite under vinterhalvåret och ger dem ev en liiiiten skvätt vatten om jag tror att de håller på att torka bort, men det sker på sin höjd ett par gånger...

Lycka till!

Kram Sussie

Till Maria!

För 16 år sedan stod vi som lyckliga ägare till vårt hus. Pappren var skrivna, förväntningarna stora och visionerna många.

Det enda som återstod var jobb... mycket jobb!

Det fanns knappast väg in till huset. I salen var det bara plankväggar och det gick inte att elda i en enda kakelugn, eftersom kajorna byggt bo ända fram till ventilerna.

Det var getingar i trossbotten och vattenskador i källaren. Det fanns ingenstans att tvätta och inte en enda rabatt.

Så vad börjar man då med?

Hrm! Jaaaa...

Vad börjar man då med...?

Något fyllt av kärlek och omtanke kanske?

Något, som på sätt och vis symboliserar hoppet om, att alltid ge tid till det vackra, det som får en att må bra och det som visar att man är lyhörd för varandras önskningar...

En toaknopp!

- Raymond...

- Jaa!

- Visst skulle det väl vara häftigt med en toaknopp som såg ut som en kotte?

- Öööh...jaa... kanske det... Jag kan ju pröva att göra en, om du vill.

Ibland får man frågan:

- Hur orkar ni?

Och kanske är det tack vare toaknoppen, eller någon.annan liten smådetalj, som gör att man aldrig tröttnar. Att glädjas åt det lilla och att inte låta hus och renovering bli ett mardrömsprojekt utan en glädjens resa tillsammans i både med - och motgång :-)

Kram och tack för att du kikar in!

Välkommen tillbaka!

/Sussie

Fotnot:

"Äntligen!! Jag har väntat länge på att hemlighusets detaljer kommer i dagen. Något att se fram emot för alla bloggläsare!

Hälsar Maria R som ganska många gånger berättat historien om den lilla..."