Snickar(ens)glädje

Visste ni att snickarglädje på hus, från början skulle locka fram arbetskraften i människan? Under 1800-talet förändrades husens utseende med hjälp av snickarglädje i strävan efter att göra torrare och hälsosammare bostäder. Husen ställdes på höga grunder, man satte dit ventilationsöppningar, och långt utskjutande tak skulle motverka att fukten tog sig in i bostaden och på så sätt förhindra att tuberkulosen fick fäste.

När vi köpte vårt hus fanns det knappast någon snickarglädje alls på det. Under årens lopp har vi försökt få till lite utvändig glädje - framför allt ovanför fönstren.

Fönstren är höga och många. Ibland när jag står inne och försöker kika ut bort i vägen, händer det att jag passar på att göra tåhävningar eller står och rör mig i cirklar...ja, det gäller liksom att försöka hitta en vinkel, där det går att se optimalt genom de gamla fönstren... Ni som har gamla fönster förstår nog precis vad jag menar:-)

Inspiration till utsmyckningen fick vi genom en tågresa till Norrland. SJ:s egen tidning, som ligger i sätena, är inte någon värst rolig läsning, men i tidskriften fanns en bild på en liknande dekoration och...ja förlåt SJ! Det var vi som försiktigt rev ut bilden...

När man ändå håller på kan man ju glädja uthuset också :-)

Ha en underbar helg!

Kram Sussie

Sin egen lyckas smed

I bygden där jag bor har vi lyckan att ha en smedja.

"Pöjkera på smea" är ett begrepp som alla känner till och syftar på de två bröder som huserar där. Allt ifrån smideskronor till grindar har tillverkats av de skickliga smederna och folk från trakter långt bort ifrån, har hittat till detta ställe för att få hjälp med både stort och smått, möjligt och omöjligt...

Maken har - som ni nog förstått - inställningen "kan själv". Denna inställning, tillsammans med "ett gott skratt förlänger livet", blir summa sumarum "smea"!

Ser att maken får något beslutsamt och spefullt i blicken när han ivrigt ropar "Du, jag tar en tur te pöjkera i smea!" Då vet vi båda två att han, genom goda råd av proffsen, får utlopp för inställningen"kan själv". Av vad maken berättar när han kommer hem, råder inga tvivel om att även det förlängande skrattet heller aldrig uteblir :-)

Många är de ljusstakar som maken tillverkat under dessa två deviser och idag tänkte jag visa denna modell:

Såg något liknande i en inredningstidning för några år sedan och föll pladask...

Avslutningsvis några bilder på vägen in och framsidan av vårt hus. Korten är tagna från vår övervåning och tillägnas Lisa på bloggen mittlillahus. som önskat se mer från vår trädgård just ur detta perspektiv :-).

Vill också passa på att tacka för alla snälla, fina och uppmuntrande kommentarer ni så frikostigt ger mig. Jag blir alltid så rörd och tacksam för att ni bryr er så mycket om det jag visar och skriver. Tack!

Vill också passa på be om ursäkt för att jag just nu är så dålig på att kommentera tillbaka, men förhoppningsvis lär det väl bli mer med tid när rutinerna satt sig lite efter sommaren...

Kram Sussie