Sagan om ett kök

Det var en gång ett alldeles nytt kök som hade blivit insatt i ett gammalt hus. En dag kom två köpare till huset. De älskade det gamla slitna huset, men kunde inte förlika sig med det spraknya köket. I många år gick paret och retade sig på det nya köket. Visst var det fräscht - och alldeles nytt - men det passade inte in i det gamla huset. Paret åkte två gånger till Kökets hus i Kvänum, men för varje gång de varit där förstod de att ett sådant kök aldrig skulle kunna bli deras. Det kostade alldeles för mycket pengar.

En dag sa mannen: -Nej, nu får det vara slut på det här! Det får bära eller brista.

Mannen tog ner luckorna i källaren och började hyvla, slipa och bygga. Kvinnan i huset tog fram pensel och färg och målade och målade. I uthuset fann mannen ett vitrinskåp efter sin mor och far och han tänkte: Detta kan jag få användning av. Han tog in nederdelen av skåpet och började återigen hyvla, slipa och bygga. När några veckor hade gått stod så ett färdigt skåp på ena sidan väggen i det gamla huset.

På andra sidan väggen började det också hända saker. Tid tog det, men efter några månader var även det skåpet klart. Nu fattades bara en bänkskiva. Paret tittade på den ena bänkskivan efter den andra i Kvänumkatalogen. Men för varje gång de gjorde det förstod de att en sådan bänkskiva aldrig skulle kunna bli deras. Det kostade alldeles för mycket pengar. Ni förstår, den här berättelsen utspelade sig på den tiden när parets båda barn var små och paret behövde sina pengar till så mycket annat än en bänkskiva.

En dag sa mannen: -Nej, nu får det vara slut på det här! Det får bära eller brista.

Mannen gick återigen ner i källaren och letade fram gammalt lärkträd som han hade liggandes. Han började hyvla, slipa och bygga. Kvinnan började olja, ställa fram saker och bli nöjd.
Nu står det ännu mer nya köket i det gamla huset och paret är nöjda. Aldrig mer ska ett kök som inte passar in i husets stil få sättas in i det gamla huset. Huset kan äntligen andas ut och glädjer nu paret och deras barn i alla sina dagar.

Snipp snapp snut, så var sagan slut.

10 juni 2007

Idag har dotter öppnat affär på verandan. För 50 kronor kan man köpa fin-fina Mårbackapelargoner eller rosenpelargoner. Kompisen M var snäll och köpte två stycken. Sonen gör som förra året - säljer ägg. Han lärde sig både engelska och tyska på grund av det, eftersom det bor många sommargäster nära nere vid sjön. Känner du mig är det bara att kika förbi, men ring först ifall vi är ute eller så... :-)

På stenar kan du läsa vilken sort det är.

Min plantering från igår ser både ledsen och slokörad ut. Kanske tar det sig om man bara ger sig till tåls lite... men det är ju svårt... Tänkte rationellt och planterade bergklint - för den vackra blå färgens skull, jordgubbar och citronmeliss - till midsommarfikat med glass samt malört - öh, för den lilla midsommarnubbens skull...

Man kan ju alltid slänga i ett litet zinkhjärta också!

Avslutar dagens inlägg med en underbar bild på Lilla W:s barfota sommarfötter. Han hälsade på idag och hade med sig, mamma, pappa, syster och glass. Underbart!