Man tager vad man haver

Dagens inlägg lär inte framkalla några känslor av typen :

"Oj, så fint!... "eller "Tänk om man hade så..."

Snarare "Men gud..." och "Vad ska det bli av detta?..."

Tänkte idag visa, hur det brukar gå till hemma hos oss när en gammal möbel får en ny skepnad under makens flinka fingrar :-)

- Sussie! Jag hittade en perfekt byrå efter morsan och farsan ute i uthuset!

- Jaha! Vad tänkte du på...?

- Den här blir perfekt ute i duschen! Kom och kolla! Jag har mätt, så den är perfekt i måtten.

- Öhh...jaa...joo! Lådorna kan nog tas tillvara. Det är ju gediget och bra hantverk i dem. Kolla! (Jag springer och hämtar kameran)



- Men, varför tar du kort på detta?


- Kul att se gediget hantverk vet du. Inga spånskivor som är hopnitade med häftpistol här inte!
- Du vet de där smala hyllorna som satt i förra köket... de skulle man kunna använda också.

- Fast de är ju så grunda, så det får väl knappast plats någonting i dem...

- Jamen, det är väl inga problem! Jag förlänger dem lite i bakändan bara. Det är ju bra stommar! Kolla! Passar perfekt bredvid byrån här! Och så fräser jag till sådana där ben som du sa att du ville ha...lite gustavianskt så...

- Okej! Detta kommer att bli bra! Jag går och grundmålar lådorna då!

Ungefär så där låter det när vi arbetar tillsammans . Vanligtvis kommer jag med en ursprungsidé. Sedan går maken ut i uthuset eller källaren och drar upp nåt gammalt skrot som sparats (kanske därför det många gånger är så svårt att göra sig av med gamla tråkiga möbler... de har en förmåga att omsnickras till nåt annat här hos oss...) Av ursprungsidén blir det sedan ändringar fram och tillbaka tills vi båda är nöjda. Kan bara upplysa er om att vi dividerar verkligen fram och tillbaka tills vi ÄR nöjda båda två.


Gissa om vi har kul!



Kramar till er alla!

Sussie

Äntligen...

börjar det bli något att visa från duschen. Men det är mycket kvar... Det tar tid när allt ska byggas istället för att köpas. En soffa att sitta på när man sätter på sig kläder, hyllor under handfatet och lite annat smått och gott väntar på att få se dagens ljus. Men vattnet är kopplat, golvet är fogat och väggarna är satta och färdigkaklade.


Älskar vackra tvålar och speciellt olivtvålar. Luktar himmelskt och smörjer både kropp och själ...

Knepigt... så fort det börjar på att bli det minsta lilla färdigt, så kliar det i fingrarna att få ställa in saker, inreda och mysa till det... Stenarna är plockade i Turkiet. Hade många stenar med mig hem därifrån :-)

Handfatet är på plats. Gillar att det står ovanpå bänken. Känns nästan som ett gammaldags tvättfat som man hade en kanna till förr.

Trevlig helg önskar jag er alla! Ta hand om er och lev väl.

Kram Sussie

Mystiska Mårbackapelargon!

Även detta inlägg har anknytning till Selma Lagerlöf, Mårbacka - och min mammas kusin - Birgitta.

Mårbackapelargonen är kanske vår mest älskade pelargon. Den är en av de mest kända och spridda pelargonerna i Sverige. Man skulle ju kunna tro att den har sitt ursprung på Selma Lagerlöfs fädernegård Mårbacka. Men så enkelt är det inte. Det finns absolut ingenting som tyder på att Mårbackapelargonen föddes där. Det enda man med säkerhet vet är att sorten omnämndes som Mårbacka redan 1955.

Samma blomma, den vi kallar "äkta Mårbacka", säljs också under namnet Sundbornspelargon. Och här kommer mystiken in.

Visst kan dessa Sundbornspelargoner vara släkt med Mårbackapelargonerna. Selma Lagerlöf bodde i Falun, under tio år kring sekelskiftet. Man vet också att hon satt modell för Carl Larsson när han målade hennes porträtt vid ett par olika tillfällen.

Man kan leka med tanken: Selma kanske gillade Karin Larssons romantiskt rosa pelargoner i salongsfönstren på Lilla Hyttnäs och bad att få ett skott för att odla fram egna blommor. Sticklingsförökning är, och var redan på Selmas tid, det vanligaste sättet att mångfaldiga pelargoner.

En "äkta" Mårbacka känns igen på sina ljust rosa kronblad, något bleknade mot kanten, och rosa ståndarknappar med rostrött pollen.

Hemma hos mig kan du hitta Mårbackapelargoner lite varstans. Den gör sig lika bra i lerkrukor som i zink, korgar eller blå-vita krukor.


Det är kul att stamma upp dem ...


Men så var det ju det där med mammas kusin Birgitta också...


För ett tiotal år sedan bodde hon ute vid Mårbacka minnesgård ovanpå det som idag är gårdsbutik. I hennes fönster fanns ljuvligt röda rosenpelargoner. Varje liten blomma påminner om en fulländad ros, därav namnet. Nu för tiden finns dessa pelargoner att köpa i butik, men inte vid denna tiden.

Av Birgitta fick jag några skott tillsammans med orden: "Ta hand om dem. De går från vän till vän. Det är enda sättet att få tag i dem."


Jag är så glad över att jag fortfarande har kvar pelargoner som härstammar från just dessa sticklingar. I alla år har jag själv fört vidare traditionen "att ge från vän till vän" och alltid tänker jag på Birgittas ord.

På sätt och vis känns denna röda rosenpelargon ännu mer som en "Mårbackapelargon" för mig än den "rätta" eftersom den har den historia den har...



Ha en underbar dag! Kram Sussie