3 TISDAGS-T

Tuppen

5 kronor kostade den härligt 70-talsaktiga trätuppen och jag slog till! Nostalgi i en träbit.

Toppen

Satte alla fjädrar längst ut i toppen på riset i hallen. Det blev ganska fint i all sin enkelhet. 

Tjugoen 

Så många dagar ska hönsäggen ligga i kläckaren innan det  f ö r h o p p n i n g s v i s  kläcks kycklingar av samma sorts höns som vi redan har, nämligen gammelsvensk vit leghorn. Jag brukar kalla dem för Emil i Lönneberga-höns.  Kritvita  med röda slörar och kammar.

Jag köpte avelsäggen av en uppfödare som sedan skickade dem på posten. Det finns ingen garanti att det ska bli kycklingar. Embryon i äggen kan stressas till döds på grund av postens hantering av äggen. Jag håller tummarna hårt för att något endaste ägg ska lyckas bli en färdigutvecklad liten gul kycklingboll. Gärna en tupp eftersom vår fina Gösta blev duvhökens byte i vintras.

Kram

Sussie

SOMMARTID

 Vad tycker ni om sommartid?

Varje år går jag igenom olika faser när det gäller det här med att ställa om klockan.

Första dagen med sommartid inträffar Gnällfasen. 

Då gnäller jag och tycker att jag har blivit bestulen på en väldigt dyrbar timme i mitt liv. Kvällen är visserligen ljus längre, men ändå. Jag känner av det och jag tycker inte om att jag gick upp senare än vanligt på morgonen även om jag inte egentligen inte gjorde det. 

Sen kommer Tjoho-fasen. 

Helt plötsligt finns det så otroligt mycket mera kraft i kroppen när jag kommer hem från jobbet. Det är ljust flera timmar längre innan det är dags att sova och helt plötsligt finns kraften där på ett helt annat sätt. Den här fasen håller oftast i sig ganska länge. Typ ända tills det är dags att ställa tillbaka klockan igen. 

Då infinner sig Tacksamhets-fasen. 

Timmen ges tillbaka och även om jag går upp senare än vanligt dagen efter omställningen så går jag ändå upp tidigt. Att det är ljust på morgonen när jag vaknar bidrar till att jag känner mig utvilad. Jag är sååå tacksam över att få tillbaka den där timmen som jag tog bort från mitt liv i slutet av mars.

Gnällfasen brukar dock snabbt komma tillbaka ungefär i samma veva. Nu gnäller jag över att jag inte ids greja lika mycket när jag kommer hem från jobbet eftersom det blir mörkt så fort. 

 Jösses så man håller på.

Fick jag välja helt fritt skulle jag välja sommartid for ever. Det skulle vara så skönt att slippa hålla på och flytta tiden fram och tillbaka. Det skulle nog vara värt att ge bort en timme av sitt liv just för den sakens skull. Fast tanken är ändå nästan lite kuslig. Poff, så skulle det försvinna en timme från livet! Vem vill ta ett sånt beslut åt någon annan?

Kram

Sussie

VECKA 12 - DAGS ATT SÅ LUKTÄRTER

 

Vecka 12 är här. Snart över förvisso, men ändå. Det är dags att så luktärter. Jag har längtat sedan i höstas när jag samlade fröer.

Jag har en sort som jag sått i många år. Jag vet inte alls vad den har för namn. Det gör inget även om jag gillar att veta vad alla mina växter heter.  Kanske någon av er som läser kan hjälpa mig när det blir dags att fota blommorna i sommar.

I år har jag köpt en ny sort luktärt som jag hoppas ska gå fint ihop med min gamla, mörkt blålila sort. Den heter Royal Family Lavender.

Foto lånat från florea.se

Jag har köpt mina fröer från Fröbanken.

Just nu börjar det bli trångt i alla fönster. Det står sådder överallt. Och så en hel del pelargoner som väckts. Tur vi bor i ett hus med många fönster. 

Har inte satt upp gardiner överallt. Vad gör man inte för att ta tillvara allt ljus som någonsin går så sådderna ska ha det bra…

När luktärterna kikar fram får de stå någon vecka till inomhus. Sen ställer jag ut dem på glasverandan. Blir det inte alltför kallt så trivs de bättre där än inomhus. Där blir de mest gängliga och småtråkiga innan de kan planteras ut på rätt växtplats längre fram i vår. När de växt sig cirka 7-8 cm långa toppar jag dem så de förgrenar sig och kan producera ännu flera blommor.

Ser det ut så här hemma hos er också? Byttor överallt.

Visste ni förresten att luktärter har odlats sedan 1600-talet? Fröer skickades då från Sicilien till England av munken Fransiscos Cupani och den första luktärten fick också munkens namn. 

Tror kanske jag ska klicka hem en påse Cupani. För historiens skull och för glädjen i att värna om gamla kulturarvssorter. Måste fundera på färgen bara. Vet inte vad jag tycker om den. Kommer garanterat att vara en ensam fågel i min än så länge samlade färgpalett gällande sommarblommor. Det var ju aprikos och blått jag skulle satsa på i år!

Foto lånat från impecta.se

Suck, suck, suck. Att det ska vara så svårt att vara stringent och hålla fokus. Säg till mig på skarpen hörni!

Kram

Sussie