Plötsligt var det första advent! Jag fick ett plötsligt uppvaknande när en vän förra helgen påminde om att advent är denna helg och inte nästa. Förstår ni vilket uppvaknande för någon som håller första advent mer kär än julafton! För mycket stress, för lite" baravara".
Där och då förstod jag att jag måste dra lite i handbromsen. Stanna upp, njuta och tillåta hjärnan att vara småmosig och fokuserad på ljusstakar, julbak och skogspromenader för att hitta den där perfekta mossan och laven och de där ursnygga pinnarna och kottarna som bara måste få följa med hem. Jag kompenserade mitt försummade julhjärta med att köpa tre nya adventsljusstakar till köket. Märkligt vad man hitta på för att stilla sitt dåliga julsamvete...
Idag får ungdomarna sin första adventspresent. En försmak på julen. Bara för känslan att få ge de man älskar mest av allt, något totalt onödigt men med den största omtanke. Inget slår känslan av att få vara en del av deras liv trots att de flyger och far över världen och sliter med jobb och skolor.
Och så blir det fika med nybakad saffranskaka. Älskad son är hemma, älskad dotter befinner sig i Uppsala och jobbar extra denna helg mellan tentorna. Tur att tekniken finns, en skypefika är ju trots allt inte så dum den heller.
Annars rullar det på som vanligt här hemma. Både jag och Raymond får hålla i oss för att inte sätta igång med att riva i väggarna mellan sal och förmak på nedervåningen. Båda har nämligen längtat efter att få börja sätta in fönster i väggen på varje sida om dubbeldörrarna. Men förhoppningsvis håller vi på oss och hittar andra jultraditioner än att dra igång med sådant där alldeles före jul. Att slappa och vara allmänt relaxad ska ju vara så skönt. Har vi hört...
Kram Sussie
