Jag är en analytisk person, det vet jag om. Ibland kan jag komma på mig själv med att se på min omvärld ur vinklar som andra kanske viftar bort som för djupa eller rent av lite värmländskt stõlliga.
Det är okej.
Vi har alla våra egna sånger som vi dansar bäst till.
Ta det här med mål, och vägar dit, till exempel. Om målet är att ljus ska brinna gör det ju ingenting om inte alla ljus är likadana. En del kan ju för ögat se anskrämliga ut på grund av att de använts ofta och har varit med ett tag. En del kanske rent av skulle säga "sådana där ljus passar inte in här".
Men de lyser ju lika mycket som alldeles nya, fräscha ljus.
Och målet är ju uppnått lika fullt.
Så ser jag på människor också.
Om vi är överens om målet är det helt okej att vi ibland gör på olika sätt för att nå dit, så länge ingen skadas eller blir utsatt på vägen.
Så skönt om vi alla kunde räknas, trots våra olikheter. Så vackert att få vara unik.
Ja, ni förstår ju att en del kan tycka att jag nog är en väldigt djup person som kan hamna i filosofiska tankar utifrån att ljusen brinner olika beroende på i vilken miljö de står i.
Det är okej.
Jag dansar gärna efter både min egen och andras sång.
Pipan däremot, den skulle jag aldrig falla mig in att dansa efter någon annans.
Kram Sussie
