Köksträdgård och örtagård

Det tar tid, men det görs grundligt.  Så kan man nog sammanfatta uppbyggandet av vår köksträdgård.

Grunden är gjord. Det tråkigaste, men kanske viktigaste arbetet. Nästan 40 ton bärlager ovanpå markduk ska förhoppningsvis minimera ogräsrensningen. När detta paddats ska det läggas på fint krattgrus och byggas upp planteringslådor.

Även om det är mycket jobb kvar, är kommande fas väldigt rolig. Att få tänka ut hur det ska bli, att samla idéer och att planera för fortsättningen. Det gör ingenting om just denna del i iordningställandet tar lite tid.

Träramen kommer inte att synas sen. Vi ska lägga stenkant, som en mur, och sedan ska det planteras växter och sättas något slags plank/staket/inramningsskydd på vissa delar av ytan.

Det ska byggas örtagård, växthusdel och uteplats med lummig känsla för kaffedrickande. Vi har att göra...

Det kommer att ta tid, men det görs grundligt.

Kram Sussie

Vitlök är bra till allt

Som hos många andra är det förkylningstider hos oss också. Den som klarat sig bäst är jag. Peppar, peppar.
En vitlöksklyfta om dagen är standard så här års.
Jag är lite sugen på att sätta vitlök i det som ska bli köksträdgård nästa år. Tänk, vilken känsla att gå ut i sin egen trädgård och skörda lök. Binda ihop till en vitlöksfläta och veta att det är fritt från både bekämpningsmedel och diverse andra preparat.

Jag brukar dekorera med vitlök också, inte bara äta den. Kanske håller det också några vampyrer borta, vem vet. Vackert i sin enkelhet är det i alla fall. Ser ni förresten vem som skymtar fram bakom vitlöken?
En liten, liten byst av Selma Lagerlöf som jag fått av en vän.

Här hemma är allt sig likt, men ändå inte. Emma har flyttat och själv befinner jag mig mitt i en förändringsprocess som gör att jag inte har tid med förkylningar. (När har man egentligen tid för det?) Det får nog bli en extra vitlöksklyfta ikväll.

Kram Sussie

Naturlighet önskas på toaletten

Det är inte så ofta man bjuder in okända på hemlighuset. Idag gör jag ett undantag. 

Från början var skåpet på toan träfärgat. Sedan målade jag det vitt, tröttnade på det och ställde ut det i barnens gamla trädkoja. Resultatet blev ett skåp som fått utstå en hel del regn och rusk och som nu fått en härlig patina. Lite lätt slipning och skåpet känns äldre och mer använt än innan.

Nu är jag sugen på att få in lite naturliga element därinne. En krans, en korg, en kvist....

Har ni några tips får ni jättegärna kommentera om det. Jag är pysselsugen :)

I övrigt passar vi på att njuta av varandra här hemma. Dottern börjar  studera på universitetet i Umeå och flyttar  nästa helg. Oddsen att hon flyttar hem igen är låga antar jag. Så konstigt det känns. Lycklig för hennes skull och samtidigt vemodig inför det som nu väntar - en vuxen dotter som flyger ut i sitt alldeles egna universum.

Tur att lillebror finns kvar hemma något år till så man får ta uppbrotten lite pö om pö...

Kram Sussie