Jag och mitt företag ~ del 3

En vacker sommardag 2007 var jag och dottern ute och gick på vår lilla grusväg.

- Mamma! Jag saknar liv och rörelse här ute på vischan!
   Kan vi inte starta ett kafé? Då blir det ju lite liv. Och så tycker du ju om att baka! Mamma!

 Jag var nog tyst lite för länge för dottern pockade på min uppmärksamhet när vi gått en bit till på grusvägen.

- Mamma! Hörde du inte?
- Jo... men vet du... ett kafé kanske man inte bara startar så där. Det krävs mycket jobb och jag trivs ju så bra med det jag arbetar med redan. 
Men det är sant som du säger. Jag tycker om att baka och jag tycker att din idé är jättekul.Vi kanske skulle kunna ordna ett kafferep? Ett sådant där gammaldags kafferep med massor av olika sorters kakor och tårta. Vi kan ju testa hur det är och så bjuder vi den och den... och den och den...och den och den...

Innovativ fråga, innovativ tanke, innovativt svar. Innovativt helt enkelt!

Där och då, en vacker sommardag bestämde alltså jag och min dotter att vi skulle göra kafferep för släkt och vänner. Jag bjöd in via bloggen och plötsligt började min mobil att ringa:

-Ja, hej mitt namn är Eva! Jag ringer från Farsta och skulle vilja boka 4 platser på kafferep hos dig. Jag har anknytning till Sunne och jag läser din blogg.

Det var nog inte riktigt förrän då som det gick upp för mig vad www betyder.  Hur kunde jag tro att endast släkt och vänner skulle hitta kafferepsinbjudan? Nu gällde det att vara lösningsfokuserad. Och innovativ.

- Åh! Jättetrevligt! Hjärtligt välkomna!! 

Telefonen fortsatte att ringa och eftersom jag var totalt oförberedd, så hade jag varken papper eller penna så jag kunde anteckna hur många vi skulle bli.
I bakhuvudet kändes det ändå som ett ganska stort antal personer så jag ändrade raskt inbjudan på bloggen till två dagars kafferep och gjorde också inbjudan mer formell.
Eftersom tidningsreportrar är uppmärksamma människor så föll det sig inte bättre än att även press fanns på plats när det första kafferepet i Stavik gick av stapeln.

Jag minns de första kafferepen som om de vore igår. Nervös, men leende, tog jag emot okända människor från olika delar av Sverige i vårt hem och bjöd dem på kaffe och kakor i långa banor.
Plötsligt sa en av gästerna lite frankt:

 - Ja, detta var då sannerligen riktigt trevligt det! Jag vill boka 4 platser till nästa års kafferep redan nu. För det blir väl fler kafferep i Stavik?

Jag visste det inte då, men när jag senare blev företagare och skulle fylla mitt varumärke med ett innehåll, så var det detta som blev utgångspunkten.

Sammanfattning:

• Som egenföretagare underlättar det om man är handlingskraftig och flexibel. Uppstår en situation så finns det bara ett råd:: LÖS DET! Det kanske dröjer ett tag innan du är lösningen på spåret och du kanske måste testa olika saker innan du hittar rätt, men att bara strunta i saken och hoppas att någon annan tar tag i det, är inte någon framgångsrik strategi.

• Allt kostar så var sparsam, men slösa på leenden och medmänsklighet. Om du har planerat dåligt eller inte har koll på läget så ska inte kunden/gästen/besökaren behöva lida för det. Du är själv ytterst ansvarig! Men, så får du ju också vissa dagar, arbeta för världens bästa chef ;)

Granne med Selma denna vecka:

• Första tavlan till konstrundans utställning nästan klar.
• Försöker hinna fota i dagsljus då det ger bättre foton än de som är tagna med blixt.
• Fakturering
• Några blogginläggsidéer skrivs och sparas som utkast. 
• Några förfrågningar om samarbete kring blogginlägg besvaras, accepteras eller avböjs.
• Stressas lite av att inte hinna göra evenemang på facebook gällande kommande aktiviteter i Stallet. Lovar mig själv att försöka göra det senast torsdag kväll. Räknar med nattpass.
• Anmäler mig till träff med kommunens nätverk för företagskvinnor.

Kram Sussie

Byteshandel

År 1:
Jag: Kan vi inte flytta tv-rummet till övervåningen?
Raymond: Nej det blir inge bra!

År 3:
Jag: Kan vi inte flytta tv-rummet till övervåningen?
Raymond: Nej, det blir inge bra! Jag bygger in tv:n i väggen här istället.
Jag: Nej det blir inge bra!

År 5:
Jag: Kan vi inte flytta tv-rummet till övervåningen?
Raymond: Om vi bygger in tv:n i väggen annars gör vi det INTE. Din garderob kommer att försvinna.
Jag: Men DET är väl inga problem! Gör´t!

Riktigt nöjda är nu hela familjen. Till och med han, som från början inte ville byta våning, och hon som inte längre har någon garderob. Inbyggd tv-vägg rekommenderas!

- Raymond! Du vet den här kattvinden bredvid sängkammaren... Det skulle ju va perfekt att göra om den till en garderob. En sån där stor garderob som man kan gå in i. Det är ju sprättlätt! Några hyllor och en spegel!
- Och isolering och en skjutdörr och riva upp golvet och lägga in nytt och bort med...
- Jo.... men jag måste ju ha en garderob!
-Jo...

Kram Sussie

JAG och mitt FÖRETAG ~ del 2

Jag blev företagare av en slump och jag blev också bloggare av en slump.

Har du ett gammalt hus är du säkert bekant med frågan:

- Är ni färdiga med det där huset än?

Köper man ett gammalt hus förväntas det att man ska bli färdig. Helst ska man bli färdig inom ett år eller två.
Men köper man ett gammalt hus, ett "renoveringsobjekt", köper man inte bara en bostad. Man köper också en dröm och en hobby. I alla fall var det så för oss.

Och handen på hjärtat: Inte frågar vi människor som har andra hobbies än gamla hus, om de är färdiga med sin hobby än?

- Du, visst var det väl så att du köpte motorcykel/golfutrustning/kamera/häst? Hur går det? Är du färdig med det än? Har du kört/golfat/fotat/ridit klart nu?

Plötsligt en dag fick jag nog! Fel fråga, fel person, fel tidpunkt. Fel helt enkelt.

Jag gick hem, satte mig framför datorn och surfade runt för att låta irritationen rinna av mig. Plötsligt hamnade jag på en blogg. Jag visste inte vad det var, bara att det verkade vara som en dagbok med vackra bilder. Som en dokumentering av det som bloggaren ville få fram.

Hm!

Kanske detta skulle kunna vara något för mig? Om jag satte fokus på det vi redan gjort med huset och dokumenterade det, så skulle ju släkt och vänner kunna se, att vi faktiskt inte låg på latsidan. Att vi faktiskt arbetade på huset ständigt och jämt men att det tar tid när man gör allt själv. Att resan är lika rolig som målet eftersom man inte bara köpt en bostad utan också en dröm och en hobby.

Utan att tänka så mycket fyllde jag i det som behövdes för att börja blogga. Jag ville vara anonym, och bloggen skulle endast kunna läsas av släkt och vänner.Det gällde att hitta på ett neutralt namn som ändå stämde in på familjen Eklund.

Granne med Selma kom till efter 10 sekunders tänkande. Neutralt och bra. Det finns ju massor av Selmor i Sverige. Och att vara granne med en, borde ju inte locka några anonyma läsare.
Det dröjde flera veckor innan jag vågade berätta för någon att jag bloggade. I samma veva som jag tog mod till mig och gjorde det, installerade jag en räknare på bloggen.

- RAYMOND!!!! Hjälp, jag döööööör!
- Va! Vad är det? Har du satt i halsen? Hur går det?
- Det har varit inne 12 personer på bloggen! 12 PERSONER!!!! Och jag vet inte vilka de är?! Jag döööör!

Sammanfattning:

• Har du fått en citron, så gör saft av den! Kanske är det den där retliga frågan, den där retliga släktingen/vännen som puffar dig i rätt riktning. Att vara företagare handlar inte om, att endast våga omge sig med människor som säger det du helst vill höra eller som dunkar dig i ryggen när allt flyter på. Du kommer att bli ifrågasatt och du kommer att behöva stå på dig. Personer som utmanar dig, kan vara dina bästa känselspröt utåt. Och att allt bara flyter på när du är företagare är en utopi. Det är slit, kamp och uppoffringar. Också.

• Ska du vara företagare hjälper det att våga fråga människor om hjälp. Att erkänna sig okunnig på vissa saker är ingen dödssynd. Världen är full av duktiga människor. Samla på dem!

• Allt som verkar skrämmande och omöjligt till en början, kan senare visa sig vara ditt bästa forum. Ta hjälp av sociala medier för att bygga nätverk och testa idéer. Hur trivs du där i frontlinjen? Hur trivs du med att folk har åsikter om det du gör eller det du inte gör?  Bli inte privat men skriv gärna personligt. Gör sociala medier till ditt eget forum och lägg nivån där det känns bekvämt. 

Granne med Selma denna vecka:

• Bokföring, bokföring, bokföring.
• Planerar tre blogginlägg och avsätter 5 kvällstimmar till detta.
• Tackar nej till ett erbjudande om sponsring på bloggen.  Inte relevant, inte trovärdigt, inte något jag kan stå för.
• Köper in material till konstrundans utställningen och påbörjar skapandet. 
• Tänker många gånger: Sussie, har du tagit dig vatten över huvudet när det gäller utställningen? 
• Lägger ett par timmar på att läsa in mig på recept. Har fått en idé som jag vill testa. Tror stenhårt på det själv men behöver provbaka några omgångar innan jag är helt säker.
• Skriver handlingslista inför helgens bakning av recepten från Mårbacka.

Kram Sussie