Jag blev företagare av en slump och jag blev också bloggare av en slump.
Har du ett gammalt hus är du säkert bekant med frågan:
- Är ni färdiga med det där huset än?
Köper man ett gammalt hus förväntas det att man ska bli färdig. Helst ska man bli färdig inom ett år eller två.
Men köper man ett gammalt hus, ett "renoveringsobjekt", köper man inte bara en bostad. Man köper också en dröm och en hobby. I alla fall var det så för oss.
Och handen på hjärtat: Inte frågar vi människor som har andra hobbies än gamla hus, om de är färdiga med sin hobby än?
- Du, visst var det väl så att du köpte motorcykel/golfutrustning/kamera/häst? Hur går det? Är du färdig med det än? Har du kört/golfat/fotat/ridit klart nu?
Plötsligt en dag fick jag nog! Fel fråga, fel person, fel tidpunkt. Fel helt enkelt.
Jag gick hem, satte mig framför datorn och surfade runt för att låta irritationen rinna av mig. Plötsligt hamnade jag på en blogg. Jag visste inte vad det var, bara att det verkade vara som en dagbok med vackra bilder. Som en dokumentering av det som bloggaren ville få fram.
Hm!
Kanske detta skulle kunna vara något för mig? Om jag satte fokus på det vi redan gjort med huset och dokumenterade det, så skulle ju släkt och vänner kunna se, att vi faktiskt inte låg på latsidan. Att vi faktiskt arbetade på huset ständigt och jämt men att det tar tid när man gör allt själv. Att resan är lika rolig som målet eftersom man inte bara köpt en bostad utan också en dröm och en hobby.
Utan att tänka så mycket fyllde jag i det som behövdes för att börja blogga. Jag ville vara anonym, och bloggen skulle endast kunna läsas av släkt och vänner.Det gällde att hitta på ett neutralt namn som ändå stämde in på familjen Eklund.
Granne med Selma kom till efter 10 sekunders tänkande. Neutralt och bra. Det finns ju massor av Selmor i Sverige. Och att vara granne med en, borde ju inte locka några anonyma läsare.
Det dröjde flera veckor innan jag vågade berätta för någon att jag bloggade. I samma veva som jag tog mod till mig och gjorde det, installerade jag en räknare på bloggen.
- RAYMOND!!!! Hjälp, jag döööööör!
- Va! Vad är det? Har du satt i halsen? Hur går det?
- Det har varit inne 12 personer på bloggen! 12 PERSONER!!!! Och jag vet inte vilka de är?! Jag döööör!
Sammanfattning:
- Har du fått en citron, så gör saft av den! Kanske är det den där retliga frågan, den där retliga släktingen/vännen som puffar dig i rätt riktning. Att vara företagare handlar inte om, att endast våga omge sig med människor som säger det du helst vill höra eller som dunkar dig i ryggen när allt flyter på. Du kommer att bli ifrågasatt och du kommer att behöva stå på dig. Personer som utmanar dig, kan vara dina bästa känselspröt utåt. Och att allt bara flyter på när du är företagare är en utopi. Det är slit, kamp och uppoffringar. Också.
- Ska du vara företagare hjälper det att våga fråga människor om hjälp. Att erkänna sig okunnig på vissa saker är ingen dödssynd. Världen är full av duktiga människor. Samla på dem!
- Allt som verkar skrämmande och omöjligt till en början, kan senare visa sig vara ditt bästa forum. Ta hjälp av sociala medier för att bygga nätverk och testa idéer. Hur trivs du där i frontlinjen? Hur trivs du med att folk har åsikter om det du gör eller det du inte gör? Bli inte privat men skriv gärna personligt. Gör sociala medier till ditt eget forum och lägg nivån där det känns bekvämt.
Granne med Selma denna vecka:
- Bokföring, bokföring, bokföring.
- Planerar tre blogginlägg och avsätter 5 kvällstimmar till detta.
- Tackar nej till ett erbjudande om sponsring på bloggen. Inte relevant, inte trovärdigt, inte något jag kan stå för.
- Köper in material till konstrundans utställningen och påbörjar skapandet.
- Tänker många gånger: Sussie, har du tagit dig vatten över huvudet när det gäller utställningen?
- Lägger ett par timmar på att läsa in mig på recept. Har fått en idé som jag vill testa. Tror stenhårt på det själv men behöver provbaka några omgångar innan jag är helt säker.
- Skriver handlingslista inför helgens bakning av recepten från Mårbacka.
Kram Sussie
