En snäll Lucia

När jag var liten sa mamma:
- Din pappa är så snäll, så skulle du be honom ta ner stjärnorna, så skulle han göra allt för att försöka.

I morse kände jag mig lika snäll som pappa var.

Trots att jag inte skulle vara hemma när de andra gick upp eftersom jag behövde vara på jobbet tidigt, så tassade jag upp i ottan och bakade lussekatter.

En sprakande eld är lyx när luciamorgonen är mörk och kylig.

Man behöver ingen anledning för att vara snäll. Det behöver inte vara Lucia.
Det behöver inte vara så märkvärdigt.

Det räcker med en känsla som kommer inifrån.

Stor kram till er alla!

Sussie

Svarta juldetaljer

Idag ska ni få ännu ett tips på hur jag får tiden att räcka till, speciellt så här inför julen.
Jag julpyntar tidigt i kök, hall och sal. Det är klart till första advent.
Sedan julpyntar jag hela tiden fram till julafton. Ett rum i taget, lite då och då. Allt för att hinna njuta och slippa stressa. Det mesta pyntandet förekommer nog inne i huvudet, när jag tänker ut hur jag skulle vilja göra. Sen är det liksom "bara" att ställa fram sakerna  och hoppas på att det stämmer lika bra i verkligheten som i fantasin.

I fönstret uppe mellan rummen uppe är det svarta detaljer och levande ljus som gäller. Eftersom man förflyttar sig mellan våningarna hela tiden, och egentligen aldrig ska gå ifrån levande ljus, är det smidigt att sätta värmeljusen i glasburkar.

Den svarta stjärnan är egentligen ett fat av plåt som jag tycker passar  bättre som... stjärna. Det lilla svarta klotet längst till höger ska man lägga garnnystan i så att man lätt kan dra fram tåten utan att nystanet rullar iväg.

Raymond håller på att fixa med element under altandörren. Det innebär bök och stök. Dekoreringen i det stora rummet får vänta några dagar. Det passar mig bra för jag har ännu inte hunnit att tänka färdigt på hur jag ska pynta där.
Det är bara en liten snäll nisse som slagit sig ner i soffan än så länge. Tittar ni noga på bild nummer två i inlägget så kan ni ana honom om ni kikar i den runda blomformen..

Kram Sussie

Julkrona av mossa

Som bloggare får man ofta frågor från läsare som undrar om saker man skrivit om.
Jag får ofta frågor om såpade golv och mårbackapelargoner.
Men gissa vilken som är den absolut vanligaste frågan?

Den vanligaste frågan är tveklöst:

- Hur hinner du allt?

Standardsvaret är:

- Jag ser aldrig på tv.

Fast det är egentligen ett svar som endast stämmer till viss del. Jag ser visst på tv. Kanske lika mycket som andra människor, vad vet jag.

Hemligheten ligger i att jag ser på tv när jag själv vill. Vi har Canaldigital  , den inspelningsbara boxern.  Jag väljer alltså vilka program jag vill se, spelar in dem och tittar sedan när jag själv vill.
När barnen var små var detta perfekt! Inga middagar som blev avbrutna för att Bolibompa startade t.ex.

Och nu, med all reklam som programmen innehåller, är det underbart att kunna sätta på paus och sedan spola när reklamen kommer. Förr gick man på toa när reklampausen kom. Nu går jag på toa när jag behöver.

Tid är ju faktiskt det enda rättvisa här i världen. Vi har alla precis lika mycket tid oavsett ålder, kön, ekonomi eller annat. Kruxet ligger ju i hur vi använder tiden och vilka möjligheter vi har att kunna prioritera den.

Kram Sussie