Det är skönt med sådant som är vant.
Om man hittar balansen kan man vila i dessa tillstånd.
Julduken, som barnens farmor broderade, skänker minnen, glädje och trevnad.
Kanel och äpplen ger doft som minner om andra jular.
De vita adventsstjärnorna inhandlades i Stockholm för många år sedan. Barnen var små och de tyckte stjärnorna var de vackraste de sett och något helt annat än halmstjärnorna där hemma.
-Mamma! Kan vi köpa pappersstjärnor istället för de där i gräs?
I år har jag köpt två nya, vita pappersstjärnor till verandan. Enkelt, vackert.
Adventsgranen, den lilla söta bordsgranen, är pyntad med de röda filthjärtan som jag och barnen knåpade ihop en advent för länge sedan. Eller... ja.... i ärlighetens namn var det nog mest mamma som knåpade.
Kransar hör till för att höja adventsstämningen.
Traditionen med ett paket varje adventssöndag är också något som man aldrig blir för stor för. Barnen (ungdomarna) försäkrar sig varje år om att det även i år ska finnas en liten gåva under adventskalenderbonaden.
Jag älskar första advent. Jag älskar traditioner och jag älskar känslan av samhörighet när familjen är samlad, när saffransbrödet är framdukat, och någon utses att tända det första ljuset.
Jag älskar det.
Kram Sussie
