Student 2014

- Mamma!
-Mmmm.....
- Vet du?!
- Näej, vaddå?
- Vet du vad jag önskar mig i studentpresent?
- Näej.
- Jag önskar mig More av Erika Lagerbielke.

Av följande lilla konversation kan man få väldigt mycket information om barn, om förutsägbara svar och om god smak.

Barn ropar alltid "mamma" först - så att man ska svara, så att de vet att de blivit hörda. Barn ropar aldrig frågan direkt.

Och jag undrar vad som händer om man skulle svara "ja" på första frågan:
-Vet du?!
-Ja!
Måste prova någon gång...

Liksom jag tycker dottern om vackra glas. Erika Lagerbielke har designat glas åt Orrefors med namnet More. De är så fina! Och fast det är kristallglas kan man diska dem i maskin.

På Artglassvista finns glasen i 6-pack till ett jättebra pris. Vanligtvis brukar ju glas säljas styckvis eller i 4-pack.

Emma! Du kan sluta läsa nu!

För er andra kan jag berätta att beställningen är gjord. men säg det inte till Emma.

Kram Sussie

Christmas Tree of Wooden Sticks

Föra året gjorde jag stjärnor av pinnar som jag hittade under en skogstur till bäverdammen..
I år blev det en gran av pinnar jag hittade vid sjön.

På något sätt ett lagom litet pyssel så där när andan faller på.

Hängande på väggen eller stående i fönstret spelar ingen roll. Den är lite fulsygg var den än står.
Fast mest tycker jag den är snygg. Jag gillar förgängliga saker från naturen.

Apropå granar förresten.

Förra året vek jag granar av pocketböcker här på bloggen. Det blev en riktig favoritsysselsättning. Man har berättat för mig, att det vikts granar på arbetsplatser, förskolor och uppesittarkvällar. Och i år ser jag dessa granar lite varstans på olika bloggar. En del länkar till Granne med Selma för att få beskrivningen och sånt är alltid roligt.

Här hittar ni beskrivningen. Favorit i repris.

Kram Sussie

Grattis Selma Lagerlöf!

Kära Selma!

Nu för tiden är det inte bara tankar som kan flyga fort. Även det skrivna ordet kan svinga sig över länder snabbare än vad ett andetag tar. Det kallas internet.
För att inte alla ord ska snubbla på varandra finns det något som heter Google. Google hjälper oss att söka rätt och bringa ett slags reda bland alla ord och tankar som släppts lösa på internet.

Idag skulle du ha fyllt 155 år.
Till och med Google ärar dig idag med en doodle*.

På sätt och vis känns det fel att skriva "fyllt" för det indikerar att du inte finns med oss längre. Men det gör du ju. I allra högsta grad. Kanske ska jag istället skriva:

Grattis! Idag fyller du 155 år.

Varje dag ser jag ut mot Stallet och sänder dig en tacksam tanke. Jag gjorde rätt den där dagen när jag gick runt i din trädgård på Mårbacka för att  få själslig vägledning i hur jag skulle göra med mina kafferepstankar.

När jag gick där bland toddylund och äppelträd stod det plötsligt klart för mig.
Om du kunde, så kan också jag. För du är ju inget övernaturligt, i grund och botten bara en människa av kött och blod. En kvinna från Östra Ämtervik. Precis som jag.

Inte hörde du på de som sa:

- Det blir ittna utå däj, Selma! Du ä handikappad, kvinnfôlk, ogift och int vill du arbeet häller. Bar sitt där å skriv hel dagera!

Ibland måste man vara modig och dansa efter sin inre melodi även om den tycks oförklarlig för andra.
Så om du vill, fortsätter jag gärna att ta en svängom med dig när andan faller på.

Vänligen Sussie Eklund

Fotnot: En doodle beskrivs ofta som en slarvig eller undermedveten teckning som görs när ritaren tänker på något annat. De kan vara abstrakta såväl som konkreta.