Nu tar jag inte längre vad jag haver!

Dags.
Vad ska jag ta? Åååhhh... Vad ska jag ta? Jag tar ett stort glas.

Dags igen.
Men, vad ska jag ta nu då? Allt är ju i diskmaskinen. Åååhhh... Jag tar en tom mjölkförpackning.

Näej! Är det dags igen?! Va i hundan ska jag ta nu då? Åååhhh... Jag tar petflaskan.

Jag är särskilt förtjust i petflaskor. I dem ryms det mycket. Då slipper jag springa så många gånger och fylla på.
Jag pratar om något att använda som vattenkanna inomhus. Jag är ju inte världsbäst på det där med att vattna blommor, det är jag inte. Jag har inte ens en bra vattenkanna.

På återvinningen hittade jag en riktig goding häromdagen. Den är precis lagom stor. Det rymmer vatten för 3-4 plantor åt gången. Perfekt!

Hoppas alla mammor också har fått påfyllning idag. Hoppas ni har sträckt på er, precis som mina blommor, och känt er värdefulla och älskade!

Till alla er, som kom till Granne med Selma på traditionsfyllt kafferep, vill jag också passa på ge en varm hälsning. Ni är värdefulla! Och kak- och kaffefyllda! Det vet jag bestämt!


Kram Sussie

Värm din tekanna

Jag har en värmare till min favoritkaffekanna ute i Stallet.
Den är specialbeställd och har formen som en höna eftersom det förr var hönshus i Stallet.

Min vackra tekanna har jag ingen värmare till. Tror jag ska försöka mig på att göra något liknande som de här. Visst är de fina!?

Inspirationsbilder från min board på Pinterest

Kram Sussie

Sommarens kaka hos Granne med Selma 2013

Bordet är dukat med kakor, tårta, vetebröd och grädde i vacker skål.
Husets farmor har lagt ner omtanke och själ i de utsökta bakverken som står framdukade.
Jag har med mig, en till utseendet oansenlig kaka, som gåva till de som bjudit in mig.

Till vänster om mig sitter en söt, liten flicka i 6-årsåldern. Farmors högra hand i köket. Minsann har hon inte varit med och trollat fram allt det goda som står framdukat just den här dagen!

Jag smakar på allt. Det är gott. Riktigt gott.

Jag bjuder Lina, som flickan heter, att smaka på den lilla kakan som jag tagit med som gåva. Artigt tar hon en som hon knaprar i sig lite försiktigt.

Stunden vid kaffebordet är trivsam. Vi sitter länge och pratar. Plötsligt lägger jag märke till en liten hand som smyger sig till kakfatet med de medhavda kakorna. En gång. Två gånger. Tre gånger.

När jag kikar på min lilla bordskamrat möts våra ögon och vi småler år varandra när vi sitter där med de andra runt bordet. Vi delar en hemlighet. Hemligheten om att det är den där lilla barnhanden som tömmer kakfatet när ingen annan lägger märke till det.

Kakan har inte något svenskt namn i min bakbok så vad passar väl bättre än att kakan får heta Linas kaka? Lina, efter farmors lilla hjälpreda. Lina, efter flickan som valde min lilla oansenliga kaka, före de allra godaste bakverk som serverades, den där vackra vinterdagen i januari.

Även små flickor kan skänka stor glädje i kakvärlden!


Linas Kaka

ca 40-60 st beroende på storlek

3 dl mjöl
1 tsk salt
1 tsk bikarbonat
knappt 200 g smör
4 1/2 dl farinsocker
3/4 dl socker
1 tsk vaniljsocker
2 ägg
6 1/2 dl havregryn
200 g govhackad mörk choklad
150 g grovhackad vit choklad

• Blanda mjöl, bikarbonat och salt.
• Blanda farinsocker, strösocker, vaniljsocker och smör i en annan skål tills det blir krämigt.
• Häll i ägg och havregryn.
• Tillsätt mjölblandningen och rör sist ner chokladen.
• Rulla små bollar och lägg på plåt med bakpapper på.
• Grädda i ca 175 grader i 10-12 minuter beroende på storlek.

Kram Sussie