Det finns ett skimmer av mystik kring Mårbackapelargoner. De anses besvärliga.
De växer inte som man vill utan skjuter i höjden och blir rangliga istället för knubbigt välväxta.
De sköts som små bebisar och serveras både vatten och kärlek i överflöd.
Kärlek får de hemma hos oss också, men sen är det faktiskt lite si och så med resten. Jag behandlar dem utan minsta krusidull. Ibland är de snustorra, ibland tar jag skott av moderplantan så att det knappt finns något kvar av den.
Och faktum är att vi har ett bra förhållande, jag och mina Mårbackapelargoner. Vi vet var vi har varandra.
För några veckor sedan så köpte jag nya moderpantor. Nu har jag tagit sticklingar av dessa. Tre Mårbackapelargoner har blivit åtta.
Här är ursprungsplantan. Lyfter man på bladen hittar man massor av nya plantmöjligheter.
Det är nu som modet krävs för er som känner er lite (för) rädda om pelargonerna. Jag utgår från tanken att sticklingarna är viktigare än moderplantan. Då är det lättare att ta massor av sticklingar.
Som ni ser så har jag kapat moderplantan rejält. Av det jag kapade av blev det sedan tre kraftiga och fina sticklingar. Denna gång använde jag en vass kniv för att få fina snittytor. Sax är också bra (och ja... jag nyper av med fingrarna också. Som sagt: jag pjoskar inte. Det är liksom jag som bestämmer).
Så här ser en fin och livskraftig stickling ut. Som ni ser har den många blad. De nedersta ska bort så att det blir en bättre stam på sticklingen. De nedersta bladen ruttnar ändå så det är lika bra att ta bort dem direkt. Och så tar de onödig kraft från plantan som behöver lägga energi på att bilda rötter istället för att försörja blad med vatten och liv.
Jag sätter alltid ner mina sticklingar i jord direkt. De bildar rötter och rotar sig utan att behöva stå i ett vattenglas först.
En del kanske sätter på en platspåse med lufthål för att hjälpa sticklingarna att rota sig. Det gör aldrig jag, det funkar ändå.
Nu är det bara att vänta och komma ihåg att hålla jorden lätt fuktig så att rötter kan bildas.
Lycka till med era Mårbackapelargoner!
Och kom ihåg: De är tuffa och tåliga! Och byt ut ordet ranglig till uppåtsträvande så kanske Ni ser på dem med andra ögon när det tar fart på fönsterbrädan. Annars är det ju bara att ta nya skott igen :)
Kram Sussie
