Småspröjsat?
Nej, det skulle bli för rutigt...
Lika stora rutor?
Nej, det skulle bli för tråkigt...
Vi tog i alla fall upp kryssen som vi har på framsidans veranda. Det är snyggt om man kan ta upp något som redan finns i inredningen. Det skapar lugn och harmoni.
Det sägs ju att fönstren är husets själ ,så därför la vi ner många tankar och funderingar innan Raymond slutligen satte igång att bygga dem.
Ett bra tips är att använda maskeringstejp och testa sig fram. Man kan pröva olika spröjsalternativ med tejp som "hänger i luften", det behöver inte vara ett glas att fästa den på. Ett annat tips är att gå bort från huset och se hur resultatet ser ut från långt håll.
Vår spröjsindelning följer ingen given regel, mer än att det ska se harmoniskt ut. Som ni ser, är det olika storlekar på rutorna, men tillsammans bildar de en helhet. Det känns som om fönstren hör ihop.
För att det ska bli stadga har vi byggt mittposten mellan fönsterpartierna kraftig och profilerad. Det behövs för helheten när det är så stora, spröjsade glaspartier.
När bilden togs var det varken färdigmålat eller pyntat. Det finns heller inget innertak och det saknas lister och annat, men jag hoppas ni ändå kan få lite inspiration när det gäller spröjs på en gammaldags veranda. Och tanken med söndagsinläggen är ju att ni ska få se hur verandan växt fram.
Om det slutligen är något jag vill skriva, så är det:
Våga tänka "outside the box" även om ni bygger veranda på ett gammalt hus. Jag är jätteglad över att vi vågade göra spröjsindelningen som vi gjorde.
Kram Sussie