Staffan var en stalledräng

Lucia...

Jag minns när jag var liten. Mamma hade jobbat länge på kvällen innan, och var trött på luciamorgonen. Själv knatade jag mig upp tidigt, tidigt eftersom jag ville lussa för min mamma innan jag gick till skolan.

Hallen var mörk och jag var nog lite mörkrädd. Sen såg jag ett svagt sken som spred sig ut från köket.

På köksbordet stod min största docka, nästan lika lång som jag själv. Hon var klädd i mitt lucialinne och hade luciakronan med elektriska ljus på huvudet.

Mamma...

Hon visste att hon aldrig skulle orka gå upp tidigt på luciamorgonen, men visste också att ett litet barn vill bli lussat för i tidig morgontimma.

Kram och tack till alla mammor som skjutsar, stryker, bakar och ordnar för att alla luciaframträdanden ska bli vackra, speciella och minnesvärda.

/Sussie

Fotojobb väntar!

Det tog några dagar och några urrivna garderober innan vi till slut hittade batteriet till kameran.

Ni vet känslan när man hittar något man letat febrilt efter - den är något av det bästa som finns.

Och ni kan aldrig tro, vad jag behöver min kamera under ett par dagar framöver!

Jag och Mia ska nämligen ut på turné igen. Fast den här gången är det jobb som gäller- ett fotojobb för min egen del och ett skrivarjobb för Mias del.

Så mycket mer kan jag inte berätta just nu, men jag lever efter devisen

Gläd dig alltid i förväg! Har du tur blir du glad två gånger!

I förra inlägget lovade jag er bilder på vårt nya köksgolv. Här kommer de - vitoljat trägolv från Siljan... underbart att gå barfota på!

Kram Sussie

Inläggspytt

Dagens inlägg får nog betecknas som bloggpyttipanna! En mix av både det ena och det andra. Häng med - nu rensar vi lite i frågor och kommentarer!

• Någon (jaja - det är väl jag då!) har lagt undan kartongen där extrabatteriet till kameran ligger. Innan den har kommit tillrätta, kan jag inte föra över några bilder till bloggen... Typiskt! Hade tänkt visa vårt nylagda golv i köket idag ...
• Några har mailat och frågat var jag köpt ljusstaken med text. Det har jag gjort hos Sara, som har en butik i Gamla Stan som heter S. Sara brukar pyssla i Aftonbladets heminredningsbilaga.
• Inget är som väntans tider sägs det ju... Så fort Länsstyrelsen har sagt sitt, kan vi börja med stallet. Men de har inte sagt något än... Väntar och väntar och väntar... Ett litet ja eller ett litet nej skulle betyda full fart på byggandet. Innan dess - Stiltje!

Och så vill jag så gärna berätta om en liten solskenshistoria som jag fick i kommentarerna härom dagen.

En liten flicka har nyligen fötts. Pappan utstrålar en sådan fantastisk kärlek när han ser på sin lilla dotter, att mamman kommer att tänka på Jan i Skrolycka, som hon läst om i min tolkning av Kejsarrabatten... Flickan kommer nu att döpas till Klara!

Visst är det väl härligt! Att man kan inspireras så av en berättelse! Du kunde du, Selma Lagerlöf!

GRATTIS till er alla - mamma, pappa och Klara!

Pyttipannan är snart slut. Det börjar bli dags att toppa med lite rödbetor - eller nötskorpor med smak av apelsin för all del. Jag kommer nämligen att sälja sådana på en julmarknad idag.

Kram Sussie